Den jul som kommer

Kära deltagare, motståndare och medarbetare!

Kanske är det inte mycket att hänga i en julgran men julen gör sig påmind varje år. Den ger inga poäng på artfacts och måhända är det därför konstens julfirande vanligtvis inkluderar sig till att omvandla konstprodukter tillfälligt till julklappsalternativ.

”Carl” undrade hur Vilks firar jul. Jo, det blir en delvis traditionell och delvis europeisk sådan (t ex gåslever istället för leverpastej). Ingen gran men grane.

Vare det som det önske, må de ovan adresserade nå fram till den goda julen. Onekligen finns det ett tidsproblem eftersom julen är på väg vilket man får veta i god tid. Sedan närmar den sig och dessvärre är det svårt att avgöra om den faktiskt infann sig. Mitt samlade intryck av många års julforskningar tyder på att julen går över utan att den visar sig med full styrka och prakt. Och det är bråttom nu för den som vill se julen. Inom några timmar är allt över. Håll ögonen och öronen samt alla andra känsliga sinnes vidöppna för att om möjligt skymta den stora tilldragelsen: Julens autentiska närvaro.

snowmotarxlit.JPG
Julstämning på naturreservatet

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

16 svar på Den jul som kommer

  1. Rasmus skriver:

    Trevlig helg på dig själv!
    Tycker gott du kunde kosta på dig en länk till förra årets inlägg om ”den institutionella julteorin” för de som må ha missat det:
    https://www.vilks.net/?p=517

    ”Det som julvärlden kallar för jul är jul” – rakare kan det inte sägas…

  2. BA AB skriver:

    Passar på att önska Lars Vilks och
    alla hårt kämpande Sverigedemokrater
    en riktigt God Jul! Go’ glögg på er!

  3. Christer Eriksson skriver:

    God Jul Lars, och till alla andra konstälskare, nyliberaler och gammelkommunister, utan att förglömma Cecilia!

  4. BA AB skriver:

    DEMENTI

    BA AB stödjer inte sverigedemokrater eller liknande falanger. (Någon har gjort sig rolig…)

    ”Den institutionella julteorin”, en bra intellektuell julklapp. Rasmus, tack för lästips.

  5. nm08 skriver:

    God Jul, Lars Vilks – och tack för ditt skånska mod!

    Såg att 08-DN inte medtagit dej som en viktig svensk händelse
    under konståret som gått. Kanske en slags bekräftelse på att Skåne
    har närmare till Danmark.

  6. Joanna skriver:

    Det finns mycket fint med julen, men den kan vara svår att förhålla sig till då träningen inskränker sig till ett tillfälle per år.

    Det är därför lätt att upprepa misstag vi gör varje jul, vi lär oss inget. Hos oss är förväntningarna uppskruvade, vi har mer mat än vi orkar äta och julklapparna är många fler än vad vi talade om förra året och året innan…

    Med hopp om en skaplig Jul och ett Hyggligt Nytt År

  7. mellis skriver:

    God Jul till Lars och alla er andra. Alldeles särskilt till Fred och Fredrikzon – för ert läkande inflytande på mitt låga blodtryck. 🙂

  8. Fredrikzon skriver:

    mellis är allt för vänlig.

    Min kompis från Irak skrattar gott och säger att du ska passa på att fira jul så länge det är tillåtet.

    God jul.

  9. carl skriver:

    God Jul alla västerlänningar!!

    Om framtiden vill oss väl kommer vi alla (pacifister som muslimer, präster som imamer, konstnärer som hinduer) i alla världens länder kunna fira jul i enighet med allt vad det innebär:
    Frosseri, stress, konsumtion in i det exremaste, fylla, dyrkan av nåt vi inte vet va det är, dubbelmoral, m.m m.m!!

    Låt oss exportera vår västerländska kultur med allt vad den innebär!! Vi måste dela med oss!!

  10. stefan peterson skriver:

    God Jul Lars, sänder här
    ett bidrag till Musikalen från Tidningen GT.

    SÅNG OM YTTRANDEFRIHETEN
    (Melodi: Karusellvisan)

    Rundtur, rundtur, rundtur var det här.
    Här är hund-rondeller, olika modeller.
    Tio för de stora och fem för de små.
    Skymfa på, skymfa på, nu ska Vilksappellen gå.

    För ha, ha, ha, det tar ju så bra
    för Ali och Mohammedsson och Ahmed, Allah.
    För ha, ha, ha, det tar ju så bra
    för Ali och Mohammedsson och Ahmed och ja’.

    och här några fler roliga julsånger
    http://www.gt.se/kultur/1.977630/ankans-julsanger

  11. ln skriver:

    Jag kör som vanligt med lånta fjädrar.
    Viljen i veta, viljen i förstå? Nej, nej, nej!

    Med särskild adress till en kavat och tvivelslös Cecilia!
    – – – – – – –
    Så här i juletider kanske mångas tankar stannar upp vid det goda. Men hur bör vi handla
    för att nå detta goda? Och hur ska vi göra för att nå det goda samhället? Det kan man
    förstås inte svara på i bloggpost på några hundra ord, men jag tänker ändå säga något
    om det.

    Sverige har på rekordkort tid blivit ett mycket splittrat land. Från att vara ett av världens
    mest enade samhällen, med det största förtroendet mellan medborgarna, har vi på några
    decennier fallit till en långt mörkare motpol. Tilliten, det som samhällsvetarna kallar socialt
    kapital, har sjunkit som en sten. Brottsligheten har ökat kraftigt. Den ekonomiska
    ojämlikheten befinner sig på nivåer vi inte har sett på decennier. Känslan av gemenskap är
    allvarligt skadad och den identitetsmässiga förvirringen är för många total.

    I många skolor råder våld. Som helhet sjunker resultaten och fler och fler lärare upplever
    våld och hot i vardagen. Flera hundra skolor bränns ner varje år – av allt att dömma av
    sina egna elever. En vandring genom en svensk storstad idag är en mer skrämmande
    upplevelse än det varit under någon svensks samtid. Klotter överallt. Skräp i mängder
    pryder inte bara ödsliga hörn utan även gator, torg och parker. Ungdomsgäng härjar och
    dominerar “sina” områden. Vissa grannskap undviks av alla utom de som tvingas bo där:

    Sverige har fått riktiga ghetton. Tiggare drar fram där de för några år sedan var okända
    fenomen. Våra gemensamma miljöer skriker mot oss: vi bryr oss inte, vi har ingen
    gemenskap, vi struntar i varandra, vi gör vårt och skiter i de andra.

    Bland de allvarligaste tecknen på grava sociala patologier i Sverige är de allt vanligare
    attackerna på den medborgerliga hjälp som kanske mer än något annat representerar
    fungerande gemenskap och det goda samhället: vår räddningstjänst, ambulans och
    brandkår. I allt fler områden angrips ambulanser och brandbilar med stenkastning och
    trakasserier när de rycker ut i syfte att hjälpa. Det är svårt tänka sig någon starkare mätare
    på splittring och misstro än när de som bara gör gott blir angripna.

    Det är i många stycken inte en vacker bild, bilden av vårt samtida Sverige. Det är inte en
    bild vi vill ta med oss till värmen framför julgranen i morgon. Hur ska vi då nå ett samhälle
    med gemenskap igen?

    Jag tror en del av svaret, en liten del förvisso, finns i samhällsdiskursens fetisch för ytlig
    tolerans och förakt mot varje form på krav på medborgarna. En ideologi av
    laisseiz-faire-populism har spridit sig; den missriktade tanken att tolerans är samhällets
    enda mål. Så länge alla följer lagarna har ingen rätt att ställa moraliska krav på andra.

    Varje grupp eller individ får sköta sitt och ingen annan har rätt att lägga sig i. Genom att
    på så vis maximera sin frihetliga tolerans maximerar man sin godhet, enligt detta sätt att
    tänka.

    I en tid av splittring tror jag inte det är väg som leder till det goda samhället.
    Tolerans är viktigt och en förutsättning för själva rörelsen mot ett gott samhälle. Men
    enbart tolerans är samtidigt en mycket låg ambitionsnivå. Det innebär bara passiv
    acceptans, inte aktiv medverkan i en diskussion om hur vi bör leva tillsammans. Tolerans är
    ett första steg, inte ett slutmål. Enbart tolerans bygger på tanken om isolering, snarare än
    tanken på gemenskap. Jag vill hävda att det goda samhället aldrig kan nås med bara
    tolerans. Det goda samhället förutsätter mycket mer än att vi bara struntar i vad andra gör.

    Ja, jag tror faktiskt att det är precis tvärt om: det goda samhället förutsätter att vi bryr oss.
    Det förutsätter faktiskt att vi lägger oss i. I det goda samhället vågar vi ta konflikter på kort
    sikt för att skapa gemenskap och omtanke i det långa perspektivet. De moraliska kraven
    måste gå långt utöver att bara följa den moral som vi klarat av att pränta på papper. För vi
    som bor tillsammans är alla delar i samma ömsesidiga beroende, vare sig vi vill det eller
    inte.

    Ja det goda samhället förutsätter mycket mer. Det förutsätter att vi har en öppen debatt,
    där vi vågar pratar om precis alla problem. Att vi vågar kritisera varandra, så att vi inte
    undandrar oss att tala om allt som förtrycker eller begränsar oss. Att vi inte hycklar med
    gemensamma regler, utan låter dem gälla för alla och hela tiden, utan ursäkt och
    undantag. Att vi tar jämlikhet och demokrati på allvar: så att vi inte nyttjar dessa dygder i
    blotta undantagsfall utan kräver dem konsekvent. Att vi nogsamt reflekterar över
    konsekvenserna av våra handlingar och beslut – inte bara för oss som bor här idag, utan
    även för framtiden.

    Det goda samhället bör omfatta starka rättigheter. Men för att upprätthålla starka
    rättigheter, behövs starkare krav på medborgarna, inte svagare. Det goda samhället
    förutsätter att vi ställer krav. Det goda samhället är att ställa krav.
    – – – – – – – – –
    http://www.ulfpettersson.se/2007/12/23/det-goda-samhallet-staller-krav-pa-medborgarna/

  12. Cecilia skriver:

    Mitt i Midvinternatten läser jag alla glada julhälsningar.
    Själv lyckades jag ju få till min egen redan igår… är väl lite off i tajmingen… ibland…

    Tack till Christer och In för era dedikerade, om än rätt olika.

    Och framförallt tack till Lars för tålamodet med oss alla – denna brokiga samling. 🙂
    Hoppas sillen och gåslevern var bra!

  13. Gottfrid G skriver:

    Den historieignorante Fred Torssander
    förnekar existensen av Arabisk-muslimsk Imperialism, kallar det för ”påhittad fara”, en beteckning som bättre passar på hans patologiska fantasier om ”Amerikansk Imperialism”!

    Idag finns hela 51 Allah-länder i världen, där människor kan få spöstraff om de ertappas med att SMUTTA på FOLKÖL eller PUSSAS offentligt!
    Hur många Allah-länder fanns på 500-talet och var hörde araber hemma på den tiden?!
    Kan du svara på frågan; din RUDIS?!

  14. Fred Torssander skriver:

    Gottfrid G uppfattar uppenbarligen imperialism som något slags spridning av rena idéer – eller kombinerade med kyrkor – religioner – istället för utsträckning av världslig makt. Särskillt makten att kräva in tribut eller numera ofta i form av råvaror (olja).
    USA-imperialismen, liksom det tidigare nästan lika omfattande Brittiska imperiet försvinner därmed ut ur Gottfrids historia. Troligen tillsammans med ursprungliga imperiet där imperator var ett titel för kejsare. Varvid bland annat julens evangelium som berättar om varför Josef och Marias son föddes i Betlehem blir fullkomligt obegripligt.
    ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.
    Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.
    Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.”

    Islams utbredning på 500-talet var självklart mindre än idag, då Profeten Muhammed troligen inte ens var född då. Han dog först 632. (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Islam ).
    När det gäller att utnyttja missionärer till att kompettera slaveri och handel i koloniseringen av främmande länder och världsdelar har först den katolska och därefter den protestantiska (nåja först Anglikanska) kristenheten varit oerhört mycket mera framgångsrik. Fast vi får givetvis inte glömma det helt avgörande för kristendomens utbredning: Whatever happens we have got the Maxim gun – and they have not.

  15. mellis skriver:

    ”Whatever happens we have got the Maxim gun – and they have not.” Halledudanedå, hur intressant är en maxim-kulspruta jämfört med kärnvapnen i Pakistan?

    Forumet för historia på flashback passar nog bättre för Torssanders utläggningar. Det finns på länken http://www.flashback.info/forumdisplay.php?f=95

  16. Elisabet skriver:

    Julen – tidigare en hednisk årstidsofferhögtid, nu ett annat firande.

    Med Caroline Krooks ord om att julen kan fungera som en positiv mysfaktor även för människor med annan trosbekännelse (läs muslim – i TV-soffan), ”men vi ska inte glömma, vems födelsedag det är vi firar”.

    Tack, Caroline!

    Den som har fattat skillnaden mellan islam=Muhammeds personliga PR-apparat och kristendomen, förstår vad Caroline menar. Till er som inte förstått skillnaden: jämför texterna hos http://www.fomi.nu med bibeltexterna hos http://runeberg.org/bibeln/

    Lycka till med att urskilja de riktiga profeterna från de falska!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.