Del 438: Socialkritiskt och blasfemiskt

Ingen återvändo, det verkar så för konsten. Den internationella samtidskonsten har sedan mer än 10 år gjort social kritik till sitt centrum. Vad är konst, kan man fråga sig, och svaret är alltså att det är social kritik. Konsten får dock ingen egenart genom denna utan har sina estetiska tillägg: på ett särskilt och ofta besynnerligt sätt framförs socialkritiken. Emellertid tycks det inte finnas någon väg tillbaka till den tidigare rådande formestetiken. Man kan fråga sig varför det blivit så här. En förklaring är att verkligheten är mera påträngande än någonsin i informationssamhället. En annan att tron på att konsten har något i sig har förlorat det mesta av sin övertygelse.

I Tate Moderns turbinhall har Doris Salcedo skapat en spricka. Den är bred nog för att skörda sina publikoffer. Det har också skett fast ingen har blivit allvarligt skadad. Verket bär namnet Shibbolet och att saken rör sig kring temat sprickan mellan oss och dem ligger nära till hands. Är det bra eller medelmåttigt det som Salcedo med god ranking 594 har åstadkommit? Övertydligt eller med fysisk övertygelse? Kritikerna har olika uppfattningar, se SDS och DN.

salcedo_shibbolethxx.jpg
Doris Salcedo: Shibboleth 2007

För övrigt kan man fundera på The Times lista över de 20 mest blasfemiska händelserna under de senaste 100 åren. Se här.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

67 svar på Del 438: Socialkritiskt och blasfemiskt

  1. Bibbi Hansson skriver:

    Fredrikzon: du tycks inte begripa hur djupt denna fejd griper in i vårt befintliga system.

    Om du inte har någon åsikt om det, så är det helt ok att vara anonym. Men kanske skulle du då hålla dig till något mera käbbligt forum, för att minska käbblet härstädes.

  2. Cecilia skriver:

    Vändning?

  3. Fredrikzon skriver:

    Bibbi Hansson

    Jag tror jag begriper hur djupt denna fejd griper in i vårt befintliga system. Men jag har tydligen fel och ska försöka hitta ett mera käbbligt forum.

  4. Lars skriver:

    Fredrikzon. Du får väl försöka övertala Amatullah att se lite mera positivt på sina medmänniskor. Jag har inga direkta problem med Amatullah annat än att jag får inta ett säkerhetsavstånd på ca 6-8 meter om hon dyker upp.

    Hennes bidrag till konstprojektet är strålande. Vi behöver mer Monte Python.

  5. Bibbi Hansson skriver:

    Fredrikzon: hahahahahaha!

    Bra, Fredrikzon, du kommer att få många med dig i kampen!

  6. Bibbi Hansson skriver:

    Lars: har nu besökt Candyland och – tyvärr är jag fostrad under typ 70-talserans politiska konstepok – inte funnit någon RIKTNING i deras utställningar. Det är lite “randomized art” och något navelskådande “I jakten på ansiktshemligmasken betraktar videokonstnären … närgånget
    fem personer som försöker genomskåda sin självdistans” och annat som tydliggör bristen på riktning och – MOD. På vilket sätt är de politiska, menar du?

    Fortsätter med Tegen2. Hoppas den är bättre.

  7. Cecilia skriver:

    Bibi skrev till Fredrikzon:
    —Men kanske skulle du då hålla dig till något mera käbbligt forum, för att minska käbblet härstädes.—
    Låter lite “islamistiskt”…. dvs dogmatiskt.

    Sen skrev hon tiill mig:
    — Cecilia: är inte anonym (åtminstone till namnet).—
    Bibi Hansson – är anonymt tillräckligt. När det gäller namn.

  8. Fredrikzon skriver:

    Jag ska prata med henne om jag ser henne. Hon borde vara lätt att känna igen.

  9. Cecilia skriver:

    Hej Lena-Sara-Anders-m fl.
    Välkommen tillbaks.

    Eller är jag fobisk?

  10. Bibbi Hansson skriver:

    Kollar just in Tegen2, som förefaller ha en högt utvecklad symbolism i form av en insekt (kackerlacka?) som får företräda det omänskligt parasiterande i vår samtid. Kina-bilderna hyggliga, men var är makten beskriven? Kina är ett fascistland, ledningen är lätt att identifiera, underkastelsen tydlig. Kackerlackan är ett djur.

    Är som sagt uppfostrad i den tidsanda som tydliggjorde makten – antingen det var Pinochets Chile, Stalins Sovjet, Hitlers nazityskland eller USA:s vietnamkrig – och där fick de politiska företrädarna lättidentifierbara offentligt stryka på foten.

    Möjligen är jag lite naiv.

    Söker det tydliga politiska uttrycket – inte i form av en diffus kackerlacka eller beskrivning av ett turistmål styrt av ett slumpmässigt urval.

    Var är det politiska modet i konsten?

  11. Christer Eriksson skriver:

    Fredrikzon

    Du antar nästan alltid motsatta ståndpunkter till mellis, och han är varje fall långt till höger!

  12. Christer Eriksson skriver:

    Lars

    Det hade varit intressant att veta om om du fick någon respons från Ehsan om han nappade på en debatt mot Mina Ahadi

  13. Bibbi Hansson skriver:

    Det ser lite märkligt ut när det finns 4 svar från Fredrikzon och 1 från Lars på inlägg av mig men där själva mina inlägg är utraderade.

    Konst? Konstprocess? Konstpolitisk process?

  14. mellis skriver:

    Eriksson,
    Debatt mellan Ehsan och Ahadi?? Liberaler tror tydligen att allt kan lösas bara man diskuterar och debatterar. Men att “debattera” med en människa som är på en helt annan nivå och som fastnat i en gudstro är meningslöst. De upplever sig väl få tecken från “gud” och blir därmed irrationella, oförutsägbara och ibland farliga. “It’s all in their head”.

    För övrigt är jag mer revolutionär än höger/vänster. Hade jag fått bestämma hade jag återskapat ett Sverige där man inte behövt låsa ytterdörren om sig. Eller åtminstone inte behövt låsa bil eller cykel. För det behövs förstås en revolution.

  15. Christer Eriksson skriver:

    mellis

    Du har rätt i att det är en stor klyfta mellan oss och fundamentalister, men Islam saknar ett internt ifrågasättande som en debatt skulle kunna tillföra. Med debatten kommer kritiken, med kritiken kommer tvivlet, och med tvivlet kommer förändringen!

  16. Lars skriver:

    Självklart att det spelar roll om blogginläggen är anonyma eller ej, vissa är trovärdiga andra ej.

  17. Bibbi Hansson skriver:

    Cecilia: du har stavat mitt namn fel.

    Jag existerar – i fläsket – under den etikett mitt namn anger.

    Cecilia, vad heter du?

    Stödjer ambitionen att namnet/yrket/inflytandet i den rådande maktstrukturen INTE skall avgöra VÄRDET på våra åsikter.

    MEN: i nuläget är det oerhört viktigt att varje person i Sverige törs stå för sina åsikter.

    Ska vi lämna över hela bördan till Lars Vilks? Eller?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.