Ett konstprojekt behöver expressiva inslag. Idag var i detta avseende en glädjens dag. Roland Poirier Martinsson skrev ledare i SvD. Han avslutade med en mening vars sanningshalt han tydligen inte var helt medveten om:
”Att ha ett bultande hjärta behöver inte utesluta att man också använder hjärnan.”
Så riktigt, men i det närmaste omöjligt att klara av. Anmärkningen håller även för Pierre Schoris starkt konstnärliga bidrag till Rondellhundsprojektet. Jag inflikade då att man inte bör skriva när man befinner sig i affekt (alltså med ”bultande hjärta”). Om man gör det kommer man främst att glädja den som samlar bidrag till att utveckla ett konstverk. Martinsson har i rikaste mån lämnat stoff i den riktningen.
Martinsson är konservativ, troende och doktor i teoretisk filosof . Han har bl a skrivit den läsvärda boken Russells kalkon.* Men ack, vad sker när en teoretisk filosof ger sig in i konstteorin? Då tycks alla hämningar släppa och vad som springer fram är en ”arg skattebetalare”. Han inleder nämligen med att ta ställning för att Serranos Piss Christ skall bekostas av konstnären själv och inte staten. Bråket kring Serrano handlade inte om detta utan om det faktum att allmänna medel kan bli indragna i USA om konstinstitutionerna ställer ut ”fel” slags konst. Men det tycker tydligen Martinsson är en god ordning.
Nå, det var bara en uppvärmning, för sedan tar han sig an Vilks. Vi deltog i samma debattpanel på bokmässan där jag fick njuta av en samlad sång från en kör av debattörer som unisont hyllade kränkningsdoktrinen.
Martinsson menar att mina kommentarer till mitt projekt var huvudlösa. Hur kan ett projekt på samma gång vara ”tom provokation”, ”inte ha något mål”, sikta mot att göra något politiskt inkorrekt inom konstvärlden, påtala skiljelinjen mellan religion och politik? Sådant blir för mycket för en teoretisk filosof som känslomässigt har intagit rollen av ”arg skattebetalare”.
Men så är det. Konsten kan inte sägas ha något mål. Konstvärlden kan komma med förslag och tolkningar och till dessa kan konstnären också bidra. Så småningom brukar man kunna enas om en allmänt etablerad tolkning. Men det kan ta tid och särskilt i ett sådant fall som Rondellhunden eftersom den rör sig i konstvärldens utmarker och betraktas som tämligen suspekt. Hunden har dessutom tassat ut i terrängen utanför konstvärlden och där gett upphov åt många intressanta tankar, några kanske intressantare än andra.
Logiken är således inte så komplicerad och jag kan informera Martinsson om att min plan 2 utvecklar sig långt över förväntan. Får vi bara ännu fler debattinlägg av Martinssons kaliber är även underhållningsvärdet säkrat. En av de stora godbitarna i hans text är när Jesus talar genom Martinsson. Missa inte den, som de säger på TV.
* Kalkonen tror att den kan känna sig säkrare för varje dag som dess ägare serverar den mat. I själva verket är det tvärtom. Man kan reflektera över hur man skall förstå denna bild i det här sammanhanget.
Dagens kalkon kan oomtvistat överlämnas åt den skrivhand som styrs av det bultande hjärtat
Projektets författaravdelning har gjort vitala insatser under det senaste dygnet och man kan under olidlig spänning tjuvläsa delar av deckarversionen av Rondellhunden under gårdagens kommentarer. Ni kan vara övertygade att den så småningom kommer i bokform. Passar utmärkt med den rådande arbetsordningen eftersom min förläggare satt mig i utgivningskarantän under ett år. Men det gäller naturligtvis inte om andra författare griper in.
Och om ni har missat Norges stora bidrag till debatten se det här. (Från signaturen ”Rashid”)
”Hunden har dessutom tassat ut i terrängen utanför konstvärlden och där gett upphov åt många intressanta tankar, några kanske intressantare än andra.”
Visst är det så. Den sprang bort, någonstans i Sverigedemokraternas lokaler.
Jag såg hunden springa bort till SVTs lokaler. På dörren står det ”Varför demokrati?”
Visst Arne! Trelle kanske sprang bort i SD:s lokaler, men det bästa med det är att han då snabbt kommer att bli upphittad igen och återställd i utställningsskick. SD(liksom alla fritänkande människor) värnar hunden, åtminstone temporärt. Tyvärr är det i etablissemangets lokaler som Trelle kan springa bort sig och bli undantryckt i ett mörkt hörn, också det temporärt.
Återigen kommer det att vara allmänhetens och den breda fårans passivitet som kommer att undangräva våra fri- och rättigheter. Etablissemanget värnar endast sina egna rättigheter, den ena politikern tar flyget mellan Stockholm och Linköping, den andre anlitar Carnegies chefer som rådgivare, den tredje vägrar att inse korruptionen i biståndet …osv. När ska det ta slut?
Svaret är att det tar slut då människor blir fritänkare och inte följer det politiskt korrekta.
Om inte Vilks ovan hade skrivit att Roland Poirier Martinsson är på riktigt, skulle jag nog ha sorterat honom i kategorin ”fiktiv figur som konstruerats i propagandsyfte”.
Jag är dock fortfarande lite tveksam till om han verkligen är på riktigt. Och att han skulle vara doktor i teoretisk filosofi låter närmast som ett skämt. OK, jag tycker inte man skall ha överdriven respekt för titlar, men doktor i teoretisk filosofi! Och dessutom troende!!!!?? Hur får han ihop det??
På sin blogg skriver han ”Jag är en duktig snickare. Jag har läst tjugo poäng logik, tio poäng matematisk logik — svårt att tro idag.” Jo det är svårt att tro idag och alla andra dagar då man läser hans artikel i SvD.
Vidare kan man läsa på hans blogg ”När jag var 25 skickade jag in en diktsamling till Bonniers, men den blev refuserad. Lektören trodde att jag drev med honom.” Åter gungar golvet när jag läser, ”…trodde att jag drev med honom”, han driver med mig och jag är en idiot som nappar på betet.
faaan…inget är på riktigt, alla galningar man stöter på när man diskuterar denna sak är bara hologram som genereras av Ayatolla Khomeinis konserverade och batteridrivna hjärna som är uppkopplad till internet via en server som står i ett bergrum i Teheran…jag håller på att bli sjuk
Att konsten inte har något mål är väl självklart. Ungefär som att politiken inte har något mål. Däremot har konstnärer mål. Liksom politiker.
Om man nu, som jag gör, tror på att mervärde kan skapas och att allt inte handlar om fördelning av en given pott så är det följaktligen inte ointressant hur ett konstverk finansieras. Där har Martinsson en poäng.
Följande utkast till ett tal signerat Ada A:son Susegård, även kallad Grönköpings Mona Sahlin, tydligen avsett att hållas på Mångkulturens Dag i november, har av en anonym person upphittats på golvet i Grönköpings nya flotta Mat-Galleria: ICA Supermarket.
Genom diverse mellanhänder har det kommit mig tillhanda. Jag gissar att det kan intressera denna bloggs (mång)kulturellt intresserade läsare.
– – – – – – –
Mångfald är viktig idag, och mångfald kommer att vara av viktig imorgon.
Mångfald betyder allt för Sverige, idag mera än någonsin förr i historien.
Mångfald kommer alltid att vara betydelsefull, ty det är mångfalden som gör oss till den betydelsefulla nation vi är. Jag vänder mig till er idag för att bekantgöra att jag kommer inte att tillåta att denna nation anträder medelmåttighetens väg. Det vore inte värdigt Sverige.
Mångfalden och multikulturen inspirerar oss, och gör oss starka. Mångfalden manar oss att begå stordåd. Jag kommer inte stillatigande att åse hur eventuellt detta lands storhet hotas av icke ständigt fortskridande mångkultur. Vi är Sverige och vi är mångfald. Nya kära immigranter anländer ständigt från Somalia, från Irak, från Adghanistan, alla representerande mångfalden. Vi känner oss hedrade och vi är glada för att vårt land Sverige har valts som nytt hemland av alla dessa nya medlemmar av den svenska multikulturen.
Jag och mina trogna medarbetare kommer att kämpa för det vi tror på: utökad mångfald. Jag ger er mitt ord på att vi kommer att kämpa för att alltid hålla dörren öppen till Sverige för alla tillresande nya, spännande svenskar.
Även om vi än så länga befinner oss i begynnelsen, kan vi redan skymta den framtida storheten, dagen då den gamla och trötta urbefolkningen har blivit ersatt av en ny majoritet av äkta, entusiastiska, mångkulturella nysvenskar.
Vi kommer oförtröttligt att kunna vandra framåt på den inslagna vägen, ty någon brist på tillresande, bidragshungrande och förhoppningsfulla blivande nysvenskar kommer ej att uppstå — Somalia är stort liksom Afghanistan. Lovad vare Allah.
Alla ni anställda inom det invandringsindustriella komplexet, var inte oroliga, frukta inte att ni skall bli utan arbete, tvärtom, er värdefulla kompetens kommer i utökad grad att tas i anspråk. Jag kommer att gör allt jag kan för att understödja er i ert viktiga arbete, ty i Sverige råder mångfalden och mångfalden skall råda i Sverige. Vi vet av erfarenhet att mångfalden gör oss till en klokare, sundare, ärligare samt hederligare befolkning.
Låt mig än en gång säga att jag är fullkomligt engagerad i att bygga ett mångfaldigt Sverige, kosta vad det kosta vill. Som individer och som nation måste vi absolut fortsätta att tänka kreativt om hur vi kan höja Sverige som förebild för de övriga nationerna i ett mångfaldigt Europa. Holland ligger före oss, England jämsides, men genom flit och ansträngning kan vi likväl småningom komma att stå överst på segerpallen.
Tillsammans kommer vi att segra! Framåt kamrater! Alla(h) skall med.
/AAS
Här är en artikel från England som jag läste idag:
http://www.dailymail.co.uk/pages/live/articles/news/news.html?in_article_id=483974&in_page_id=1770
Den lille killen provocerade den vuxna kvinnan och slutade i pöl av blod. Polisen talar inte om något annat än att åtala killen för att han provocerat och brutit mot något som anses vara heligt. I dessa
post-moderna tider fokuseras skuldbeläggandet på den som gör en sådan provokation, men inte på den som använder brutalt våld. Om någon månad kanske Lars Vilks ligger döende på gatan med uppskuren hals (det är ju extra bonus på att slakta honom som ett lamm). Kommer fokus fortfarande att ligga då på hur dum Lars Vilks var som ritade dumma teckningar? Ja, jag tror nog det. När Pim Fortuyn blev skjuten var ju snacket mest om hur han fick skylla sig själv för att han hade fel politik.
Det räcker att gå tillbaks till 50-talet för att det skall framgå tydligt hur förvridna och fullständigt perspektivlösa dagens s.k. moraluppfattningar är. Kriminellt beteende ignoreras och i det närmaste uppmuntras, medan de betraktas som de onda skurkarna som bryter mot olika heliga koder: politisk korrekthet, klimathysteri, islam osv. Heliga koder som sakta men säkert skapar ett totalitärt klimat.
Ovanstånde var skrivet som ett svar till en vän som tyckte att det enda Lars Vilks lyckats göra var att förhåna muslimer och det som de håller heligt. H’r följer fortsättningen på svaret:
Vad är Lars Vilks motiv? Han är ute efter att utmana konstvärlden. Det har han hållit på med sedan 70-talet i olika former. Diverse upptåg, som detta:
”I mars 1977 lämnade han in sig själv som konstverk till vårsalongen på Vikingsbergs konstmuseum i Helsingborg. Juryn som bestod av Olle Berlin, Bengt Olvång och Beate Sydhoff kallade in honom till en bedömning där han fick förklara sig under fem minuter. Senare meddelades att han blivit refuserad. Detta gav Dagens Nyheter (22.3) tillfället att forma den fyndiga rubriken: ”Konstnär ej hängd”.”
Muhammedhundarna var en provokation mot en utställning på en hembygdsgård i Värmland som hette ”Hunden i konsten”; hundar i gulliga hattar och sånt i den stilen. Eftersom hans Nimis blivit så populär, och han gjort en rondellhund i Trelleborg, blev han inbjuden. De ringde upp honom och sa ”Ja ja, vi vet ju att du är provokativ, men det är inga problem, vi hade en konstnär som målade nidbilder av George Bush förra året, så vi tål provokationer”. Konstvärlden (i stort) slår sig för bröstet med att allt är tillåtet, och att allt redan är gjort. Skitsnack tycker Lars Vilks, och att rita nidbilder av George Bush är inte att provocera utan att stryka medhårs. Konceptet med att rita Muhammad som rondellhund föll på plats mer eller mindre av sig självt mot denna bakgrund, och med tanke på vem Lars Vilks är och vad han alltid har gjort.
En hembygdsgårdsutställning i Värmland, och strax bränner man svenska flaggan och dockor av Reinfeldt nere i Pakistan. Och Irans president går ut och säger att det är en sionistisk konspiration bakom detta smutsigt verk. Hur småskaliga och privata handlingar skall räknas som att medvetet förhåna den muslimska världen? Om Kjell-Olof Feldt hade kladdat en Muhammedhund på 80-talet när hans anteckningar blev fotade med ett teleobjektiv, skulle det också ha räknats som ett medvetet förhånade av hela den muslimska världen som kraftigt måste fördömas?
Kanske skall vi fördöma tidningarna som spred det? Kanske vore det en bättre ordning om de i större grad slutade att rapportera vad som händer, och idkade mer självcensur? Det hade de ju iallafall vett att göra inför Nazi-Tyskland.
Att gå runt i bikini är det okej? I Iran badar alla med kläderna på. Vårt sätt att bada är ju kränkande för muslimer. Skall muslimska flickor behöva delta i simundervisning, det är ju kränkande. De kanske kan simma med kläderna på? Idag har badhusen på vissa håll problem med att folk drar på badbyxorna utanpå sina skitiga kalsonger. Vattnet blir snabbt smutsigt och hälsovådligt, och idén med badhus funkar inte längre. Vilka är det som inte vågar visa snalen i omklädningsrummet? Så hade vi det inte förr.
Om den lilla utställningen i Värmland bara serverat varm korv och inte haft halal-alternativ — det är också en kränkning av muslimer. Ett soppkök i Frankrike blev dömda i domstol för att de bara serverade soppa med griskött.
Det har gjorts en del fina filmer om Jesu liv. Men inga om Muhammed. Islam är idag en mycket synlig och närvarande del av vårt samhälle. Skall man inte undersöka och beskriva det? Skall man bara knipa tyst och idka självcensur? En spelfilm om Muhammeds liv skulle vara oerhört mycket mer kränkande mot muslimer än en teckning. Alla muslimer reagerar förstås inte så, men tillräckligt många för att inte bara flaggor utan också biografer skulle bli uppbrända. Därför inga filmer om Muhammed. Tycker du att det är en bra ordning? Om du tycker det så kan du slå dig till ro, för det kommer att komma mer och mer i samma stil.
Väldigt många som vi kallar muslimer är inte muslimer. De tycker att islam är skit. Med de säger inget öppet för det är dödsstraff på att lämna islam (som vem som helst kan utföra). Jag tycker att istället för att blidka det islamiska prästerskapet, som vill bränna flaggor och skära halsen av folk, att vi borde bry oss om den lilla människan istället. Att skapa ett bättre klimat för ex-muslimer och tvivlare som vill stå upp emot och ifrågasätta islam. Lars Vilks har (medvetet eller omedvetet) flyttat fram positionerna för dessa. För första gången har ex-muslimer blivit synliga i svenska media. En ex-muslimsk organisation bjöd nyligen in Lars Vilks till ett seminarium, där deras ståndpunkter kom fram i ljuset.
Den islamkritiske muslimens konstverk blev nerplockat från Göteborgs världskulturmuseum förra året för att det man har respekt för idag är dem som viftar kroksablar i ansiktet på oss. Är det en bra ordning tycker du? Islamkritiska muslimer som redan från början har så lite yttrandefrihet. Skall vi hjälpa till att beröva dem det sista unset yttrandefrihet från dem helt och hållet?
Som som de flesta svenskar och västerlänningar reagerar idag, så får man utgå från att för hundra år sedan samma människor skulle ha stött det kristna prästerskapet (och samhällets maktstrukturer), och varit helt blinda för den lilla människan? Eller kanske inte? Det är nog bara frihetstörstande och förtryckta muslimer som man skiter i. Vi orkar ju inte bry oss om dem eller hur? De är ju ändå främlingar, inte våra riktiga bröder, har annan hudfärg osv. Dessutom skulle ju deras förtryckare börja vifta kroksablar i ansiktet på oss om vi visade ryggrad. Nej, bättre och lugnare med en dubbelstandard och att sticka huvudet i sanden. Så länge vi försätter så. allt medan vi också gratulerar varandra över hur goda och toleranta vi är, så kommer allting att ordna sig och bli jättebra, eller hur?
Kalkon var det ja.. Trevligt att se att det inkommit intressanta och bra inlägg här inne sen igår.
http://larsvilks.blogspot.com/
check your new blog
with best wishes
Ashraf Hamdi
Angående demonstrationen i Karlskona (2007-10-01) skriver BLT bl a följande:
”Man kan tycka vad man vill om rondellhunden – i en demokrati kan man inte lagstifta om god smak. Men man kan inte låta alla kränkta definiera yttrandefriheten. Då skulle det nämligen inte bli mycket frihet kvar.”
Dessa meningar sammanfattar mycket bra vad det hela handlar om. Det blir nu ännu mer intressant vad SVTs nya projekt “Varför demokrati” kommer att ge för reaktioner bland ”självcensurivrare” och konflikträdda svenskar. Vi kanske börjar vaknar upp?
Läs mer på : http://blt.se/article/988214_103-0-0-0
Vilks projekt löper på, växer och förgenar sig.
Rasmus West
Hej!
Jag har läst dina inlägg och jag har tolkat dem som att du tar parti för islam!
Har jag gjort rätt tolkning? (Du får gärna rätta mig om jag har fel, man är inte mer än människa)!
Jag har också undrat om ditt engagemang för den islamiska saken beror på att DU själv är muslim?!
I så fall önskar jag veta vad för slags MUSLIM du är; SUNNI eller SHIA?!
I annat fall, dvs om du inte är muslim, så önskar jag att du upplyser mig om varför du överhuvudtaget engagerar dig för islam?!
Jag kan inte så mycket om islam, därför hoppas jag på upplysningar från din sida!
Jag tycker att du kanske borde lägga din energi på att informera oss om din tro istället för att slösa den på en ofruktsam tvekamp med den där retstickan Göran E. eller vad han nu heter?!
Vetgiriga Hälsningar!
I think mr Hamdi is the ONLY one who is responding in an intelligent way in this whole business. The pictures really serves mr Vilks, this so called ”artist”, right. You had it coming, Vilks! An eye for en eye, a tooth for a tooth, a caricature for a caricature!
We really ought to legislate this as soon as possible. Anyone drawing a caricature of anybody else should have at least two caricatures drawn of himself. Three if the caricatured person is a prophet.
Martinsson är förvisso en konservativ, troende teoretiker som ofta skäller högst, först och mest nedsättande mot fel måne men Vilks uppvisar ett enastående ordbajseri i den högre klassen.
En sk konstnär med så ett så tydligt mål att självförhärliga, framhäva och upplyfta sin egen person ovan marknivå borde veta när det är dags att backa hem.
’
Att påstå att konsten inte kan sägas ha något mål är ju intressant, speciellt om man som Vilks är så oerhört angelägen om att alltid kommentera sina egna verk och varför dom finns.