Del 329: Kvalitetssäkrat trevligt, Münster

För ett par dagar sedan påstod jag att Documenta 12 blivit i huvudsak positivt mottaget i Tyskland. Detta mitt första intryck av tidningsrapporterna är knappast med sanningen överensstämmande. Kritiken sprudlar i recensionerna och nådig är den inte. I varje fall bör den samling på ca 20 tyska kritiker som jag nu förfogar över ge en uppfattning om den tyska receptionen. Men det tar sin tid att analysera så mycket text och jag ber därför mina läsare om tålamod till i morgon. Då blir det åka av på tyska kritikervägar.

Idag tänkta jag bara skriva något om Skulpturprojekt 07 i Münster, den sista av de fyra stationer som ingår i Grand Tour 07. Ja, tre av dem pågår hela sommaren, blott Basel har mässat färdigt.

För att orientera sig kan man skaffa sig ett videointryck genom att snabbt och behändigt skåda några av verken på vernissagetv.

Dessutom bör man läsa Peter Cornells recension i Expressen. Han finner projektet sympatiskt. Och det är lätt att hålla med om. Det ordnar sig alltid till det bästa i Münster. Den legendariska upplagan 1987 har lagt grunden för en skulpturform som varit mycket framgångsrik. Münster har nått därhän att utställningen kan beskrivas som trevlig i ordets bästa bemärkelse. En meriterad skara av konstnärer garanterar att nivån är tillräckligt hög för att dra till sig uppmärksamhet. En liten detalj: I listan över konstnärer finns David Hammons men han har i övrigt försvunnit. Det sägs att han per telefon skall meddela en väderprognos för en viss dag i Münster. I linje med vad Hammons brukar säga: ”Ju mindre jag gör ju mer konstnär är jag.” Detta kan äga sin riktighet under förutsättningen att konstvärlden är informerad om att han ibland inte tänker göra något (för trots allt gör han en hel del). Ingen lätt sits att vara en outsider som är en insider (artfacts 419).

hammons_bliz-aard-ball-sale-83.jpg
Legendarisk Hammons i New York 1983, försäljning av snöbollar

Cornell gör ett par reflektioner: ”Men årets Skulptur projekte pekar inte ut någon ny riktning. Det skulle i så fall vara en anda av självrefererande och tillbakablickande.” Och: ”Syntes, minne, självreflektion – är det den nya andan?”

Man kan inte begära att Münster skall peka ut någon ny anda eller riktning. För att komma vidare i denna intressanta fråga skall man nog vända sig till Documenta. Inte för att utställningen i sig har alltför många svar. Om man överblickar utställningen + receptionen kan man skissera en bild av var konstvärlden står. Redan nu är jag beredd att ge ett första bud: Den egendomliga kompromissen mellan det sociala och det estetiska.

feldmann-off-toalett-munster07.jpg
Hans-Peter Feldmanns bidrag: Upprustning av en offentlig toalett

Deltagande konstnärer i Münster:
Pawel_Althamer | Michael_Asher | Nairy_Baghramian | Guy_Ben-Ner | Guillaume_Bijl | Martin_Boyce | Jeremy Deller | Michael_Elmgreen und Ingar_Dragset | Hans-Peter_Feldmann | Dora_Garcia | Isa_Genzken | Dominique_Gonzalez-Foerster | Tue_Greenfort | David_Hammons | Valérie_Jouve | Mike_Kelley | Suchan Kinoshita | Marko_Lehanka | Gustav_Metzger | Eva_Meyer und Eran_Schaerf | Deimantas_Narkevicius | Bruce_Nauman | Maria_Pask | Manfred_Pernice | Susan_Philipsz | Martha_Rosler | Thomas_Schütte | Andreas_Siekmann | Rosemarie_Trockel | Silke_Wagner | Mark_Wallinger | Clemens von Wedemeyer | Annette_Wehrmann | Pae_White

Det här inlägget postades i Grand Tour 2007, Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.