Del 272: I undergångens tid

Undergången är nära, global warming kommer mer och mer. Vi får också se mer och mer av Al Gore som kommit att spela rollen av hela världens miljöhjälte. Hans bok, En obekväm sanning, har kommit på svenska och recensenterna är välvilliga. Nu skall vi spara på energin och dra ner på elförbrukningen. Boven i dramat är utpekad som koldioxiden; bilarna och industrin är stora syndare. Dessutom har Global Warming blivit en av de snabbast växande marknaderna som skapar många arbetstillfällen. Det investeras ofantliga summor för att få fram rapporter som visar de allra värsta tänkbara scenarier. Vi lider med andra ord inte brist på spännande nyheter.

Man frågar sig naturligtvis när konsten på allvar skall ta steget in i kampen mot Global warming. Trögstartat som denna institution brukar vara är vi inte där än. Men det första steget är det allmänt ekologiska. Ty efter att så länge ha varit postkoloniala kan det vara dags att uppdatera sig till en ny världsförbättrande insats. Så långt har vi kommit att DIS har fått sin första ekologiska biennal. I Sharjah i Förenade Arabemiratet. Den drar igång den 4 april och har ett vackert program. Uppstarten ligger lite långt ut i periferin och vi får se om centrum behagar följa efter. Men det finns mer om konst och ekologi, ta t ex en titt på Arts & Ecology.

Det är alltid lite problematiskt när konstnärerna skall ge sig på stora globala uppgifter och förena sig med de fanatiska massorna för att inte tala om hur de skall samsas med alla lycksökare i branschen Global Warming. Med viss lättnad kan man slå fast att åtminstone en del av artisterna väljer mera marginella ståndpunkter som t ex Michael Rakowitz uteliggarevärmare eller Jeremy Deller som intresserar sig för fladdermöss (Bat House Competition – mer om den finns på Arts & Ecology).

De verkligt stora bovarna i koldioxidutsläppet är vulkanerna. Ett utmärkt konstnärligt koncept är att utfärda ett allmänt vulkanförbud men det är ju inte säkert att det hjälper. Hur skall vi då komma undan den fruktansvärda katastrof som rullar upp och känns igen i varje regnskur och vindstöt? Lyckligtvis är det inte nödvändigt att utan vidare göra knäfall för religionen Global Warming. Det är möjligt att det finns ett sådant problem men långtifrån säkert. Just nu är dock ingen särskilt intresserad av alternativ eftersom kampanjerna kör för fullt. Emellertid kan det vara en av otaliga hype. Se t ex den här filmen.

rakowitz-parasite-97.jpg
Michael Rakowitz: paraSITE 97-

algore.JPG
Skall Al också bli konstens apostel?

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

14 svar på Del 272: I undergångens tid

  1. Ilona Huss Walin skriver:

    Hej Lars

    Den politiska korrektheten i konsten är något jag funderar på ibland.
    Två frågor: 1) Vad är politisk korrekthet 2) vad är politisk korrekthet inom konst
    anser du?
    Hälsar
    Ilona

  2. Lars skriver:

    Hej Ilona. Som jag förstår är det mycket enkla frågor du ställer. Vi behöver inte ens blanda in mig.

    Att vara politiskt korrekt är att följa det rätta sättet att uppträda och tala. Alltid säga ”konstnären hon” och aldrig använda ordet ”neger”. Man gör sig bättre än man är med andra ord.

    Att uppträda politiskt korrekt i konsten är att föra med sig detta beteende in i konsten. Att uttala att man alltid arbetar med angelägna frågor för att bryta ner fördomar och sådant.

  3. ilona huss walin skriver:

    Hej igen, Tack för din förtydligande definition.
    Det jag funderar på är läsningen av ett konstverk snarare än vad en person säger om sig själv.
    Om ett konstverk är politiskt korrekt är en sak. Om det är korrekt i konstvärlden upplever jag som någonting annat.

    Ett dåligt exempel: Om en konstnär skulle göra ett verk där han sätter upp affischer där det står ”kvinnoförtryck är dumt” så skulle jag tolka in att denna är ironisk. Jag utgår ifrån att ingen idag på allvar skulle använda ”sjuttitalskonstens” estetik utan att det finns ett eller flera lager till (alltså att 70talsestetiken används som ett tecken för något).
    Å andra sidan finns det kanske någon som idag skulle tolka konstnärens ”affischverk” enklare utan att läsa in flera lager och därmed tycka att denna är naiv som inte har vett att förstå att man inte kan göra som man gjorde på 70-talet. Med denna enklare tolkning skulle verket vara inkorrekt i konstvärlden.

    Generellt om ett konstverk är för påtagligt politiskt (oavsett politisk korrekthet) så blir det i konstvärlden inte särskilt korrekt. Jag upplever Elisabeth Olsson Wallins (Ecce Homo mm) arbeten lite så – att de är för tydliga och därmed inte riktigt accepterade i konstvärlden.
    Man kan i sitt konstverk ha ett politiskt korrekt budskap men samtidigt kan samma verk vara inkorrekt i konstvärlden.

    Men i dina resonemang om politisk korrekthet verkar det vara viktigare vad en konstnär säger om sig själv än vad den gör för konst?

    /ilona

  4. Lars skriver:

    Det är riktigt som du påpekar att det inte går att överföra politiskt korrekthet direkt till konstvärlden. Det måste översättas. Vanlig politisk korrekthet är osofistikerad, dvs den har inte något stort intentionsdjup och är inte knuten till en kritisk högdiskurs. I konsten går det inte att komma med klichéer. Och den grundläggande tesen: Du får inte illustrera en idé.

    Men vad jag menade var att när du läser av konstens sätt att presentera något kan man ändå få fram var vi har konstnärerna – och alla de övriga agenterna. Det här scenariot är klart och tydligt så länge konsten befinner sig i den sociala kritiken. Den blir automatiskt feministisk, tar ställning för de utsatta, är emot alla former av racism och är för ekologiskt tänkande. Eftersom det inte framträder direkt har det längre hållbarhet och blir intressantare än politiskt klarspråk. Men efter ett antal upprepningar börjar det låta alltmer ihåligt. Vi har fått en sådan situation i konsten. Emellertid har det sociala kommit in i konsten och när det är med är det svårt att undvika att bli politiskt korrekt även om en sådan kan bäddas in i diverse dimslöjor.

  5. Lars Cuzner skriver:

    Det kanske inte går att lägga intresset för global warming på brist på spännande nyheter. Det är inte global warming som är nyheten, det är politisk handfallenhet som är nyheten. De värsta bovarna ska lyftas fram för att avleda krav på vår egen politik som bara gör vad den kan för att ligga högt på duktiglistan.

    Jag satte en låda med en bilmotor i på stan. Den puttrade på, körde på tomgång. Alla reaktioner uteblev. Anledningen är uppenbar. Se projektet här: http://cuzner.wordpress.com/2007/03/17/police-caught-up/

  6. Yngve Rådberg skriver:

    Hej Ilona. Vad trevligt att du blandar dig i diskussionen.

    Min övertygelse är att politik, liksom ”det sociala” bara är ett ämne, en omväg, för att gestalta det för konsten väsentliga, nämligen den dunkla aningen om begreppens och den befintliga kunskapens otillräcklighet / otillförlitlighet. Den politiska korrektheten är i mina ögon bara en tillfälligt rådande konvention (precis som tidigare färg och form). Idén om konst skulle inte överleva om den bara hade ärendet att verka för det rätta, där ju juridiken och den politiska opinionsbildningen är mycket kraftfullare.

    /Yngve

  7. ilona huss walin skriver:

    Hej Yngve. Ja, trevligt att pratas!
    Jag håller med dig om att ett ämne (t.ex. ett politiskt) inte är huvudsaken i ett konstverk utan snarare ett redskap.

    All konst jag presenterar kommer automatiskt att tolkas som om det har ett politskt korrekt budskap (åtminstone att jag är kritisk i förhållande till ämnet). Detta finns med i mitt undermedvetna när jag arbetar fram min konst och påverkar säkert vad jag gör. Men jag kan fortfarande inte fly från det faktum att vad jag än gör så kommer det att tolkas som att jag har ett politiskt korrekt budskap. Håller ni inte med att det är en konstnärs verklighet idag. Konstnären kan vilja något annat än att vara politiskt korrekt men hamnar där ändå…

    Jag är en långsam bloggare hoppas det funkar ändå.
    /ilona

  8. Lars skriver:

    Ilona, du har nog rätt om konstnärens korrekthetsplacering. Men så skall vi komma ihåg alla intervjuer som görs med konstnärer och om deras arbeten med social problem som migration och gränser och kön osv. I sådana sammanhang brukar alltid konstnärerna företräda den politiska korrektheten.

  9. ilona huss walin skriver:

    Tror du att den politiska korrektheten är ett hyckleri som hindrar konstvärlden från att utvecklas?
    Tror du att konstvärlden skulle utvecklas mer om konstnärer skippade att vara (verka) politiskt korrekta?
    Försöker tänka mig att alla slutar försöka verka politiskt korrekta, vad skulle hända?

  10. Lars skriver:

    Det är så lätt att gå från ingen till alla. Så blir det aldrig. Man skall komma ihåg att det alltid är nödvändigt (och det sker utan ansträngning) att upprätta en standard, ett snitt av medelmåttighet som är styrande i en aktuell konstvärld. Där är det nu väldigt korrekt. Och då finns det plats för lite inkorrektheter eftersom detta kommer att sticka ut på ett intressant sätt. Nya frågor som ”Vad är den eventuella förtjänsten med att vara politiskt korrekt?” Och motsatsen. Till det senare kan man inskjuta: Det kostar så lite att vara politiskt korrekt och gör så lite nytta.

  11. ilona huss walin skriver:

    Hoppsan min mening var inte att först påstå att ingen är korrekt och sen att alla är det. Men jag ser i efterhand att det verkade så.
    Jag ville med mina frågor försöka ringa in vad du är ute efter i dina resonemang och blev i din sista kommentar påmind om att du i första hand försöker ”objektivt” beskriva hur det ser ut nu i konstvärlden (snarare än att försöka förändra något).?

  12. Lars skriver:

    Jag tror nog att det är en allmän uppfattning att försöka ändra något i konstvärlden. Det är sällan man stöter på någon som är nöjd med den som den är. Och det ligger dessutom i den generella konstuppfattningen att det hela tiden skall ske förändringar.

    Men om man är intresserad av att förändra är det nog en god idé att först ge en beskrivning av hur den ser ut och vad som pågår.

  13. ilona huss walin skriver:

    japp

  14. Pingback: Copyriot » Koldioxiden i konsten och konsten i koldioxiden

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.