Hur går det då för våra tappra internationella svenskar? Om den saken kan man säga: Läget är stabilt. Månadens upplaga av svensktoppen visar små förändringar. Den enda klättraren är Johanna Billing som arbetat sig upp ett par placeringar. Ett begrepp kan med fördel införas i dessa sammanhang: Nätverkshugget. En konstnär kan vid en eller annan tidpunkt i sin karriär få saker att börja flyta. Vi har då att räkna med nätverkshugget, alltså att en konstnär etablerar sig med att upprätta ett pålitligt och långvarigt nätverk. Om detta blir tillräckligt starkt kommer konstnären att hålla en mycket god nivå under resten av sitt liv. Det spelar inte någon större roll om han blir inaktuell. Konstnärer som gjorde kometkarriärer under 1980-talet men som idag knappt är ihågkomna är inte så försvunna som man kan tro. Ta konstnärer som Robert Longo, Rainer Fetting och Salomé som var stora namn för 25 år sedan. Det var länge sedan någon av dem gjorde något som väcker intresse. Men de finns med och klarar sig utmärkt, deras positioner på artfacts är inte oävna. Det beror naturligtvis på att alla dessa fick till nätverkshugget – en gång för alla.
1. Ann-Sofie Sidén 503 502
2. Annika Larsson 699 700
3. Henrik Håkansson 782 768
4. Clay Ketter 1040 1030
5. Jonas Dahlberg 1146 1157
6. Annika Eriksson 1233 1232
7. Miriam Bäckström 1256 1265
8. Johanna Billing 1294 1453
9. Tobias Bernstrup 1335 1325
10. Carl Michael von Hausswolff 1353 1338
11. Magnus Wallin 1518 1467
12. Matts Leiderstam 1594 1563
13. Maria Friberg 1648 1610
14. Anneè Olofsson 1669 1635
15. Annika von Hausswolff 1684 1655
Den norske konstkritikern Öystein Hauge skrev för några dagar sedan om Runa Islams utställning i Bergen. Det som är intressant är hans påstående om att konstvärlden skulle vara öppen för diverse kreatörer som inte längre har konstskolor som bakgrund. Runa Islam är hans exempel, något som han dock delvis tar tillbaka i sin artikel. Hon har utbildat sig på flera sådana även om hon i Bergen tydligen koketterat med att vara självlärd.
Jag har svårt att hålla med honom. Konstskolorna är effektiva som grogrund för en karriär. Den som inte befinner sig på en sådan måste ta sig in i systemet på något annat sätt och det är ingen enkel uppgift. På konstskolorna finns kontakter, nätverk och en inskolning i hur man uppträder i konstvärlden. Ser vi på svensktoppslistan är det endast Carl Michael von Hausswolff som inte företräder konsthögskolevägen. Hans bakgrund är musiken och man kan på goda grunder anta att han har en naturlig fallenhet för att skapa nätverksförbindelser. Men i övrigt ger det en fingervisning om hur avgörande inskolningen är.
En nätverkshuggare som reder sig väl en smula i skymundan,
Robert Longo, Untitled (Dante after J.P.) 2006
Är inte Clay Ketter en som också klarat sig utan utbildning på konsthögskola? Rätta mig om jag har fel..
Nja, det är jag inte så säker på. I mytbildningen kring Ketter ingår att han jobbat på bygge – därav estetiken. Den älde vilden med andra ord.
Konsthögskoleutbildningar är för generellt sett ett slöseri med tid och pengar, Rasmus. Läs då hellre något teoretiskt på Universitet. Det kommer att löna sig bättre om du tänker bli konstnär.
Här har vi snabba svar: ”He received a bachelor’s degree of Fine Arts in 1985 at SUNY, Purchase Center for the Arts.”
Nejdu Johan, den som läser på universitetet hamnar utanför nätverken och det kostar dyrt om man skall bli konstnär. In i smeten.
Lars: Ingen master m.a.o. – spelar iofs ingen större roll..
Johan: Ser inte vad jag skulle kunna få i teoriväg på universitetet som jag inte kan tillskansa mig på annat sätt. Är man intresserad av något så suger man upp det som en svamp. Konsthögskolan ger konstnären trovärdighet. Dessutom får man 5 år med säkrad inkomst då man kan jobba som en galning med att etablera sig och nära tillgång till en hel del verktyg som är bra just för den sakens skull, samtidigt som man hela tiden kan få utlåtanden om ens konsts potentiella kvalitét (kritik). Vad som är en bra konstnärlig utbildning är nog väldigt individuellt och beroende av individens intresse och handlingskraft, om du frågar mig. Visst kan det vara vettigt för någon att läsa något år idéhistoria eller konstvetenskap och läsa något år på konsthögskola.. En fri konstnärlig utbildning kan vara perfekt för någon emedan en annan lyckas bäst genom att ha en hård utbildningsstruktur bakom sig.
Det är lätt att avfärda konstutbildningen i en handvändning men egentligen handlar det om unga konstnärers generella oförmåga att se vilka förutsättningar just de behöver och vilken väg som är den rakaste till det mål de vill nå (ofta vet man inte hur det är på de enskilda skolorna och ofta vet man inte riktigt vad man helst vill göra, om man ens med säkerhet vet att man vill gå på konsthögskola; ofta tänker man mest på vad som krävs för att komma in på skolorna i fråga) – man kan omöjligt få fram en enda typ av utbildning som passar alla. Till all tur så finns det många olika utbildningssätt och många olika förutsättningar i de olika konsthögskolorna och till all tur så kan man numer rätt lätt ordna sig en plats på en annan skola utifall behovet av förutsättningar förändras.
Jag tycker att utbildningen/förutsättningarna är rätt bra på konsthögskolorna generellt, men att man i Sverige kunde underlätta för nyutbildade konstnärer på liknande sätt som man gör i Holland..
Vilket rungande försvar för konstutbildningarna! Det gläder mig mycket då jag själv just nu är lärare på Dep. of Fine Art på Univ. of Toronto. Jag är säker på att du kan bli en utmärkt lärare också, Rasums.
En liten detalj bara: 5 år med säkrad inkomst låter bra i teorin. I praktiken är det en ekonmisk katastrof. CSN är ingen vänlighetsinrättning om någon nu trodde det.
Hej
Runa Islam
2002 – 2004 Royal Collage of Art, London
1997-98 Rijksakademie, Amssterdam
1990-92 Manchester Metropolitan University
Således knappast självlärd.Royal Collage of Art och Rijksakademie tillhör båda top 10 skolor i världen, sett på internationella konstnärers bakgrund.
Det kan kanske vara på sin plats att påminna om den research Vilks och undertecknade presenterade på Momentum biennalen, och finns att läsa i The Hedgehog.
Den visar på en stark koncentration vilka skolor som är relevanta, vilka städer man bör bo i osv. Det är klart att man gärna vill ge sken av att det är andra saker som är avgörande.
5 länder (USA, UK, Tyskland, Frankrike och Holland) utbildar hälften av alla biennalkonstnärer.
5 av de 10 starkaste skolorna är i London som tillsammans utbildar var tionde biennalkonstnär.
De svenska skolor som klarade sig in på listan var de båda i Sthlm (Konstfack, 17 plats och mejan (plats 30), båda med varsin % av biennalkonstnärern. Malmö Konsthögskola hade också några representanter och hamnade på 38 plats.
Man ska vara klar över att sifforna även gäller de konstnärer som presenteras med en icke väst bakgrund.
Martin
Johan: visst, CSN kostar. Trots det så har man ett säkrat uppehälle, vilket underlättar betydligt – även om stora delar ska betalas tillbaka.. Fast, om man går och slappar 5 år så är de pengarna ju helt bortkastade. Ur ekonomisk synpunkt kanske utbildningen skulle vara kortare, men det är också svårt att se hur det skulle funka iom att det är så individuellt vilken tid som krävs för att bli säker i det man håller på med.. Ett faktum är att ekonomiskt stöd efter utbildningen skulle ge större möjligheter att etablera sig för fler konstnärer.
Det var nog inte så mycket till försvar för konsthögskolorna (kanske funkar som sådant också), mer att visa på vikten av att konststudenten själv förstår att navigera runt i utbudet efter egna behov.. Jag har lite svårt att acceptera gnäll runt förutsättningarna (som det är i nuläget) – det är trots allt upp till individen att använda till buds stående medel på bästa sätt och det blir sällan gjort genom att gnälla..
Jag har faktiskt tänkt ett tag på det där med att bli lärare nångång i framtiden. Bra kort att ha i rockärmen. Är det ett givande jobb du har i Toronto, Johan?
Mitt första inlägg var inte menat som gnäll, utan som en iakttagelse. Konsthögskolorna är i allmänhet inte de plantskolor för konstnärer som man skulle kunna tro. Endast några få procent av dem som utbildas kan leva på sitt yrke efter examen. Det gäller iofs nästan alla konstnärliga yrken, men faktum kvarstår, konstutbildningarna är inte särskilt bra. Fast kanske är min utgångspunkt felaktig: går det att utbilda konstnärer över huvud taget? Jag är inte så säker på det.
Ja, mina kollegor är väldigt bra och några studenter är lovande. Jämför jag med studenterna på Konstfack, som jag känner väl, med dem på U of T, så är det 1 – 0 till Kanada (ursäkta sportmetaforen).
Hej Lars! Jag skulle vilja rekommendera dig att läsa senaste numret av tidningen Axess om du inte gjort det, det finns en artikel där som jag tror kan vara av intresse, ”Den figurativa konstens revanch”. Den presenterar bl.a. ett alternativ till den konsthistoria som de flesta universitet och konsthistoriska böcker håller sig med.
Du har säkert något intressant att säga om innehållet!
Mvh
/L
Hej Lelle. Tack för tipset, jag skall genast kontrollera saken. Det låter inte bra och jag misstänker kalkon, men man kan aldrig veta.
Johan Lundh,
Det går utmärkt att utbilda konstnärer men under förutsättningen att man bestämmer vad för sort det skall vara. Låt oss säga att vi kan fixa en hygglig artfacts-konstnär. Det är vad en konstnär I ALLRA BÄSTA FALL OCH MÖJLIGEN kan räkna med. Den kan man utbilda till en ganska säker karriär. Men skolorna drömmer fortfarande om att fostra romantiska genier. De ränderna går aldrig ur. Och då blir det svårt för att inte säga svårmodigt.
Hej, Lars och ni andra! Jag såg att Vilks.net har kommit med på Bloggtoppen, plats 13 med 414 unika besökare under den senaste veckan. Vilket auditorium! Snyggt jobbat!
Till Johan Lundh:
Hur kan du jämföra studenterna på Konstfack som du känner väl med studenterna på Dep. of Fine Art på Univ. of Toronto som du träffat några gånger? Låt inte nyhetens behag styra ditt lärarömdöme!
Du skriver till Rasmus ”Jag är säker på att du kan bli en utmärkt lärare också, Rasums”. Du menar alltså indirekt att du själv är en utmärkt lärare. Hur lång erfarenhet av undervisning har du och vem har sagt att du är en utmärkt lärare? Det känns som du vill imponera lite på konststudenterna i Sverige med din nyvunna position som lärare i Kanada.
Det kanske blir lättare att ta sig fram genom att läsa teori på universitet och göra karriär som konstbyråkrat, men du glömmer att konstnärer inte tänker strategiskt på det sättet utan föredrar att hålla på med hantverk eller annat som de har lust med och verka i den speciella miljö som konstskolorna erbjuder. Om man under sin skoltid tränar på att göra den konsten som man verkligen vill och lär sig att stå för det, då är man en vinnare oavsett om man kan försörja sig på sin konst eller inte.
Du har helt rätt Dorinel, jag borde be om ursäkt för att jag uttryck mig obetänksamt på det här forumet.
Förlåt Dorinel. Förlåt Rasmus. Förlåt alla 413 unika besökare. Förlåt världen.
Här går det undan! Vilks.net har nu avancerat till plats 12 med 593 unika besökare den senaste veckan. Fantastiskt!
Pingback: Tramafol online shop.
Pingback: Buy tramado online.
Hmm. Mycket intressant konversation 2007. Måhända gäller ändå den romantiska synen att konstnär blir man inte konstnär är man. Vem definierar vem som är konstnär?