Som det framgick av gårdagens skrivning är ”konst” en ständig inflationsfälla. Spaltar man upp problemet blir det enklare. I huvudsak finns det 5 ”konst”.
Konst som något vackert och onyttigt. Inom den ramen får det plats för lite av varje. Exempelvis finner vi antikviteter och objekt från främmande kulturer som inte används för något nyttoändamål (eller att de enbart blivit vackra och onyttiga när de hamnat i väst).
Vacker och i huvudsak onyttig
Konst som bild. Ofta används ”konst” synonymt med bild. Tänker man efter är det mindre lyckat. Bättre att konstatera att de flesta bilder inte är konstbilder, endast en försvinnande liten del av alla bilder är konstbilder.
Kan naturligtvis vara en konstbild men är det troligen inte
Konst som ”konster” (efter det grekiska techné). Det är en konst att dansa på lina och så har vi matlagningskonsten och slalomåkningskonsten. Det finns ingen ände på konsterna.
Vi ser en fåraherede som utövar fåraherdekonsten. Han är omgiven
av två soldater som utövar krigskonsten.
Det moderna konstbegreppet som uppstår i slutet av 1700-talet. Till det räknas allt som ingår i konsthistorieskrivningen. Från grottor till samtid. Det moderna konstbegreppet handlar egentligen om form och sinnliga uttryck medelst form, men i liberal anda kan även mera konceptuella yttringar få plats.
Modernistisk konst, Howard Hodgkin
Det institutionella konstbegreppet. Uppkommer i slutet av 1960-talet. Det som är konst är sådant som uppfattas som konst av konstvärlden. Lägg märke till att det institutionella konstbegreppet inte kan tillämpas retroaktivt. Visserligen kan konstvärlden uppfatta t ex medeltida altartavlor som konst men därmed var de inte konst när de gjordes. Det fanns ingen konstvärld som kunde uppfatta dem på det sättet.
Institutionell konst, Jeff Koons Ushering in Banality 1988,
såldes för ett par dagar sedan på Sotheby’s för 1,5 milj $