I den rosa perioden

Så var det dags för att ännu en gång uppsöka punkten där den poetiska inbillningskraften möter den sociala verkligheten. Under lördagen fick jag äran att inleda den ROSA veckan i Ängelholm för att stödja Bröstcancerföreningen Viktoria.

Arbete utfördes från kl 10 till 16 med hjälp av två hantlangare, Fredrik och Oscar. Därvid uppstod en ny annexversion av Nimis, för första gången i rosa och alltså en hyllning till de kvinnliga brösten. Helt klart blev det inte. På grund av stegbrist kunde inte alla delar målas under lördagen. En kort och intensiv rosa period med den nödvändiga blinkningen mot Den Store Målaren. Man finner objektet i Ängelholms stadspark.

Många av de förbipasserande var entusiastiska men långt ifrån alla. När mörkret föll yttrade en aggressiv man som passerade med sin hund: ”Vi river den i natt!” Skulle det bli så, får man ta det med jämnmod. Bättre att vandalerna ger sig på konsten än på annat. Paradoxalt, som det kan tyckas, blir konst bättre av vandalisering vilket inte brukar vara fallet i den övriga världen.

nimisros vilksLIT.jpg
Konstnär Vilks i sin rosa period

Det här inlägget postades i Projekt. Bokmärk permalänken.

1 svar på I den rosa perioden

  1. Vilket torde motsvaras av Marie-Louise Ekmans skulptur av sin Gösta (Ekman), såg en svit i TV,
    han böla lite, trivsamt känslomättat. Dessutom var den ju formfulländad, såg gjuten ut, gudbevars.
    Se den gärna i stan, antar vår huvudstad. Beuys förskräckliga pianon är nog borta numera.
    Wilks har något sockersött på gång? Nimis och Omfalos och de andra? – kan väl används svets t.ex.
    I början tänkte jag på en liten egen skulptur av bråte, men så kom barnen – svetsade verk kan bli granna de med. Så skönt att inte behöva ismer…, svetsa nu ordentligt!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.