Ibland tänker jag på Annie Sprinkle. För en del år sedan besökte denna udda performancekonstnär Bergen i Norge. Hennes konst diskuterades i ett seminarium på konstakademien. Ordförande höll starkt på Annie, medan min hållning var skeptisk. Nå, kanske inte alla är bekanta med Annie:
Tidigare prostituerad och porrstjärna som gick konstskola och blev doktor i sexologi i San Francisco. Genombröt sexvallen och har fortsatt med det.
Annie Sprinkle i olika skepnader
Och som porrstjärna – som hon livligt utnyttjar
Hur bra är hon som konstnär? Vid den ovannämnda diskussionen framförde jag mina tvivel. Jag jämförde henne med Valie Export som jag menade stod i en helt annan klass. Ordförande krånglade mycket mot mig om den saken. Jag hade naturligtvis rätt. Dessutom hade jag sett en av hennes videor. En lesbisk lovsång till sex med åtskilliga inslag av Annies favorit, fisting. Alldeles orimlig blev inte videon, den beledsagades med inslag av en prudentlig sexpedagog, Annie själv. Den var inte särskilt intressant som konst, den var helt utan ironi och i våra dagar knappast chockerande.
Skillnaden mellan Valie Export och Annie Sprinkle kan läsas av på artfacts: 157 resp 5.540. Men i alla fall, en hygglig placering. Och ser man närmare på det hon gör tvingas man erkänna att hon är en påtaglig cross-over och antihierarkisk, utan vidare gångbar i den relationella estetiken och inte minst i den dialogiska konsten (participatory art). Hon engagerar en stor publik långt utanför konstvärlden. Diskursen är inte helt i ordning, lättviktigheten slår genom, men kan ändå väl försvaras med intressanta teman som kvinnlig sexualitet och hennes påtagliga lesbiska accent.
Ja, hon skulle nog behövts i Göteborg för att sätta fart på Konsthallens nyöppnade utställning Art Link. Men det hade ändå varit fel. Små glidningar mot det lättsamma hållet kan man där tänka sig marginellt, men utställningen är seriös och som sådan solid som betong.
För det är helt klart att Annie Sprinkle inte har sin bärande hemort i konsten utan i otaliga verksamheter utanför. Hon går med glatt mod in i alla. Som det har sagt: Fluxus på en bordell.
Nästa framträdande av Annie Sprinkle och hennes livskamrat Beth blir den 18 november i San Francisco. Då skall paret tillbringa 24 timmar i en säng utan att röra golvet. Se mer på hennes hemsida.
Bosom Ballet är en Sprinkle klassiker. Jag kan garantera att den slagit i Göteborg.
Jag sökte efter information om oljeskiffer via google och ramlar in på denna blog.
Hårbollskonst, performancekonst, videokonst… Bara du är tillräckligt talanglös, och med en total avsaknad av smak, så blir det direkt klassat som konst av de stora konstkritikerna (såväl som konceptualisterna, målarna, skulptörerna och i någon mån diktarna) t.ex: aha, nu skall jag spika upp döda möss på brädor. Eller typ, aha nu skall jag bolla med mina bröst eller knulla min partner med min näve.
Tack för ordet. Mig slipper du nog se här igen…
Matt skall ha många tack för sitt inlägg. Här har vi verkligen en folkets röst. Han tror att det är enkelt och att konsten är ett simpelt bedrägeri. Men hur fel har han inte. Man kan göra vad som helst utan att väcka något som helst intresse. Det måste arbetas upp och släpas genom många instanser, mänga nätverk skall byggas och passeras. När allt detta arbete är gjort är bedrägeriet så sofistikerat att det inte längre är ett bedrägeri.
Är inte folkets röst lite tystare? Om man känner till hårbollskonst får man ju ändå räknas som insatt, i utkanten kanske, men ändå ..
Nog så riktigt att vi inte har en typisk representant för folket i Matt eftersom han har behov av att uttala sig offentligt. Men det lär vara samma tankegångar. Man är inte insatt om man är i utkanten, det låter nog rimligt.