Del 52: Bäst i test: Den institutionella konstteorin

Bäst i test: Den institutionella konstteorin

Det gnälls mycket på den institutionella konstteorin. Som jag tidigare har skrivit är det så att den gäller och gäller inte i konstvärlden. Spörjer man någon rimligt vaken person i konstvärlden om vad som är konst får man svaret med hänvisning till den institutionella teorin (och nu skriver jag inte dessa obarmhärtiga ord längre utan förkortar till INST) att något är konst när det kallas för konst. Men det brukar ändå inte vara alldeles korrekt. Konst, brukar man mycket ofta säga i konstvärlden, är något som funnits sedan urminnes tider. Hur kan det vara konst, utnämnde man konst på den tiden? Nej, det har vi gjort i vår egen tid. Men var det inte konst när det gjordes? Jo, naturligtvis, konst är ett uttryck för människans djupare skikt… Och så vidare kan det resoneras i ändlösa motsägelser.

För att undanröja vissa missförstånd och bana väg för INST som alltså är en alldeles förträfflig teori, skall jag i en serie små skrivningar artikulera denna teori. Idag skall vi nöja oss med att se på den ursprungliga versionen, vilken skapats av George Dickie, den amerikanske estetikprofessorn. Det finns tre versioner av hans teori, ändrade allteftersom kritiken slagit till:

”A work of art in the classificatory sense is 1) an artifact 2) upon which some person or persons acting on behalf of a certain social institution (the artworld) has conferred the status of candidate for appreciation.” (1971)

”A work of art in the classificatory sense is (1) an artifact (2) as set of aspects of which has had conferred upon it the status of candidate for appreciation by some person or persons acting on behalf of a certain social institution (the artworld). (1974)

”I) An artist is a person who participates with understanding in the making of a work of art.
II) A work of art is an artifact of a kind created to be presented to an artworld public.
III) A public is a set of persons the members of which are prepared in some degrees to understand an object which is presented to them.
IV) The artworld is the totality of all artworld systems.
V) An artworld system is a framework for the presentation of a work of art by an artist to an artworld public.” (1984)

Den vanligaste kritiken mot Dickie är att hans teori är cirkulär. Kritiken är berättigad och man kan säga att hans teori blivit ytterligare förtunnad genom nyformuleringarna av den. Den första är trots allt den bästa av dem. Men det är mycket som saknas och det skall vi ta itu med under de kommande dagarna.


Professor George Dickie, skapare av den cirkulära
versionen av den institutionella konstteorin

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, konstteori. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.