Del 29: Konst för konstens egen skull

Det var ett tag sedan det var aktuellt med konsten som ett egenvärde. Ohindrad av alla krav på att förhålla sig till det omgivande samhället. Visserligen spretar det lite i den friheten när utställningarna (bl a har Documenta 12 satt upp det) talar om ”fantasi”. Men det räcker inte, för den oundvikliga slutsatsen blir: Vad har fantasi för plats och mening i vår tid med all dess problem? Samma får ett tänkbart konst-för-konstens-skull utspel räkna med att möta. Vad säger det den samtida människan och vilken syn på våra mest angelägna samhällsproblem skall man utläsa ur det? Konsten har tagit på sig ett tungt ok, att göra världen bättre med att gripa in (ja, inte riktigt, men ha synpunkter på) i verkligheten. Oket är dessutom tyngre än någonsin. I Sverige handlar det inte längre om svenska problem, inte heller är det tillräckligt med västeuropeiska eller europeiska problem. Det är ALLA problem i hela världen. Det arbetar konsten med, ansvarskännande. Då gör man sig duktig. Inte tycks den socialkritiske konstnären nedslås av att den enda verkan som hittills kunnat konstateras är den som kan noteras hos vernissagepubliken. Det är inte mycket att notera för övrigt. I konstvärlden blir det sociala lite häftigt, nästan kul och i varje fall något som kan upplevas som spännande. Väldigt samtida.

Och där är vi på vippen att göra det inkorrekta. Jag funderar på att ta det på fullt allvar: Att skapa kompositioner av allt slags material, vare det form eller migrationsbekymmer, relationelle utspisning och genusperspektiv, och absolut inte mena något i det sociala fältet. Det skulle ändå se tillräckligt socialt ut, men utan den prövande inställningen som vi finner på många håll idag, att lära och leda folket med konstens hjälp till den konst de inte vill ha men som medelklassen vill förstå att de egentligen innerst inne önskar.


”Stolen i regnbågens rum, en skärpning”, Eliasson & Vilks, 2005

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag. Bokmärk permalänken.

2 svar på Del 29: Konst för konstens egen skull

  1. Professor skriver:

    Hei, Lars

    Hilsen fra Norge og gratulerer med ny invitasjon til å avslutte forelesningen. Dette er bra og det er svært viktig at vi ikke lar og knekke av pøbler og banditter.

    Mvh
    Professor (filosofi)

  2. Hans Lund skriver:

    Nok en hilsen fra Norge. Jeg beundrer ditt mot, og er skremt over passiviteten hos det svenske folk i sin alminnelighet. Men effektiv hjernevask fra folkeforføreren Olof Palmes tid i alle medier, med disiplinert etterleving av Lilla Salsjøbadavtalet forklarer det meste.

    Lykke til videre, der er tegn som tyder på at din innsats er i ferd med å vekke broderfolket – kritiske røster slipper til, som før ble kvalt.

    MVH
    Teknisk direktør (pensjonist)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.