Vilks.net

Lars Vilks konstnären konceptualisten målaren skulptören

Arkiv för kategorin ‘Muhammedsaken’

1447: Persson ser hundrafalt

28 kommentarer

I kvällens teveprogram Veckans brott framträdde Leif GW Persson och han fick åter anledning att uttala sig om Vilks: Tänk om det hade funnits 100 Vilks. Ja, då hade det kostat, menade Persson. Här får man inflika att det inte hade blivit någon avsevärd kostnadsökning. I avdelningen islamistterrorister vill man inte ha många mål utan endast ett fåtal. Därför låter man det mesta passera. T o m de danska karikatyrtecknarna blev för många och reducerades därför till enbart Kurt Westergaard och de ansvariga på Jyllands-Posten. Leif GW Persson har dock gammalt agg att falla tillbaka på. Han har uttryckt att Vilks vara en av landets minst betydande samhällskritiker och han stora problem tycks vara att jag inte skulle kunna teckna tillräckligt bra. Jag kan nog förstå att Persson inte är så värst slängd samtidskonstens svårnavigerade värld men som hotbildsbedömare skulle man nog kunna kräva lite mer av honom.

Emellertid har jag ingen anledning till några lamentationer. Persson tillför projektet betydligt mer än vad hans avoghet åstadkommer.

Expressen

Perssons blogg

 

Publicerat av Lars Vilks

2014, 25 februari kl 22:23

Publicerat i Muhammedsaken,Projekt

1422: Det är synd om människorna

En kommentar

Till slut föll domen för Jihad Jane. Som säkert de flesta har noterat blev det ett tioårigt fängelsestraff. Jag tycker själv att det var väl mycket men jag kan tänka mig att domen skall vara avskräckande. För man kan anta att det finns fler vinddrivna existenser som vill göra livet till ett äventyr. I Aftonbladet framhåller Martin Aagård Jihad Jane som ett offer för sin bakgrund och för män. Jodå, Jihad Janes historia är tragisk. Men samtidigt får man erinra sig att sådant är mycket vanligt bland brottslingar. ”Jag hade en svår barndom och uppväxt” är en förklaring men innebär inte att en brottsling blir utan ansvar. Angående jämställdheten i den kriminella världen kan man dock befara att man där inte håller sig med några genusprogram. Samhället tycks inte heller uppmärksamma denna brist. Så i det fallet kan man bara applådera Aagårds lyhördhet med devisen: ”Skall du välja den kriminella banan så tänk åtminstone jämställt!”

Publicerat av Lars Vilks

2014, 6 januari kl 22:10

Publicerat i Muhammedsaken

1703: Vernissagedagen och kritiken

28 kommentarer

Vernissagen blev en lugn tillställning med stor publiktillströmning och en överväldigande polisbevakning. Men frågan är hur utställningen kommer att påverka RH-projektet. Conny C-A Malmqvist, kritiker i KvP, är bekymrad. En av hans synpunkter är att jag har blivit ensidig i min religionskritik. Här undrar jag om han nyss har fallit ned från månen. Min teckning från 2007 utlöste den reaktion som blev RH-projektet. Där är inga andra religioner inblandade. I de tidigare teckningar som Malmqvist talar om ingick också en med ett kritiskt inslag gentemot Kristendomen. Som vi dock vet är Kristendomen en moderniserad religion och om någon bråkar om något kritiskt infall mot denna blir verket utställt i den svenska riksdagen. Religionskritik som berör Islam behandlas inte efter den mallen. Och inte minst får man komma ihåg att det inte är jag som har varit pådrivande när rondellhunden har förts till osannolika höjder.

 

Naturligtvis är det betraktaren som skapar verket och dess tolkningar. Malmqvist lämnar flera intressanta bidrag:

 

”Hundens kropp är realistiskt återgiven. Så frågan är om det inte är Muhammed som hund som avbildas, alltså inte en rondellhund. En rondellhund är en skulptur, medan hunden är ett orent djur. Åtminstone enligt islam.

Realismen i måleriet har förstärkt bildernas blasfemiska laddning.”

 

Nu får man säga att om en vettig människa skall se profeten i dessa bilder krävs det en hel del fantasier. Ta t ex den bild som han särskilt hänger upp sig med en hund i Carl Larssons barnkammare. Är det rentav en pedofil? Hundkroppen är William Hogarths älskade hund Trump, huvudet är hämtat från en tysk 1800-talsmålning. Om man skall se profeten blir det en figur i en ständig metamorfos eftersom hundar och huvuden ständigt förändras i de olika framställningarna.

 

Men det är inte på den analytiska vägen som blasfemireaktioner skapas. Det är värt att påminna sig om att den utlösande faktorn i rondellhundsdramat var Nerikes Allehandas publicering av en ledare som sakligt diskuterade rätten att kränka en religion. Då artikeln var illustrerad av teckningen blev detta grunden till en stark reaktion från en liten del av Örebros muslimer. Härifrån kontaktades andra delar av den muslimska världen vilket ledde till demonstrationer och slutligen till den beramade fatwan från al-qaida. En fatwa har ett stort nyhetsvärde och det skapades en världsnyhet. En del, får man nog säga, mindre pålitliga bedömare, menade att jag på förhand hade räknat ut allt det här för att jag drevs av ett hejdlöst behov av uppmärksamhet.

 

Malmqvist har också en idyllisk efterhandslösning på hur allt hade kunnat undvikas:

 

 

”Vilks utveckling är bara att beklaga. Han befinner sig nu vid vägs ände, ivrigt påhejad av islamfientliga krafter. Jag tror att det var ett misstag att de ledande institutionerna och gallerierna i Sverige inte gav Vilks sitt fulla stöd då han blev censurerad och sedan mordhotad. Om exempelvis Moderna Museet eller något tongivande galleri låtit ställa ut de religionskritiska men humoristiska teckningar som han gjorde till ’Oh my God’ så hade verkligheten sannolikt sett annorlunda ut. Det hade varit en hård markering mot islamistiska fanatiker: Med hot kommer ni ingenstans! Dessutom hade Vilks kanske sluppit hamna i knäet på SD och andra islamfientliga grupperingar. Men nu är det tyvärr för sent. Nu vandrar han i dödsskuggans dal omgiven av sina livvakter.”

 

Bortsett ifrån den helt orealistiska tanken att MM skulle ha ställt ut teckningarna (där endast de islamkritiska skulle ha väckt något uppseende) är det som sagt inte så det går till. Det fanns inga aktuella hårdföra fanatiker att bemöta, dessa dök upp först efter rondellhunden vars poäng var att markera konstvärldens obenägenhet att röra vid Islamkritik. När fanatikerna dök upp var det mindre aktuellt än någonsin för konstvärlden att markera för yttrandefriheten. Malmqvist förbiser också att det inte bara är fanatiker som reagerar. Moderata muslimer reagerar liksom större delen av den svenska debattbaletten. Dessa skulle ha kastat sig över MM om något hade knystat från det hållet (vilket alltså är lika otänkbart som en rondellhund i riksdagen).

 

Malmqvist rundar av med en vacker elegisk slutfras om den konstnär som är omgiven av idel ondska och ohjälpligt förlorad. Men från min sida vill jag bara säga att man inte behöver vara så pessimistisk. Utställningen på Rönnquist och Rönnquist med tillhörande moralpredikningar (se också KvP:s ledare) är inte alltför avvikande inslag i konstprojektet som ännu inte har nått vägs ände.

 

 

Vernissagedag

 

 

Publicerat av Lars Vilks

2013, 6 juli kl 20:08

1701: Pastoral prognos

7 kommentarer

Det annonseras idag att det enligt polisen inte finns några tecken på något hot mot utställningen i Malmö. Om det blir en lugn tillställning utan några synbara reaktioner kan man tala om ett genombrott. Hittills har det varit otänkbart att göra en utställning eller visa bilder som kan associeras med Islams symbol för religiös auktoritet – och det gäller för flertalet länder i världen. Men fortfarande är det så att de tidningar som har visat några av pressbilderna är strategiskt beskurna.

 

Men i alla fall, om det nu skulle bli en stillsam passage, har ett tabu åtminstone delvis passerats. Den journalist som jag talade med idag såg lugnet som slutet på rondellhundsdramat och frågade var jag skulle göra i fortsättningen. När, som han uttryckte det, jag inte längre kunde provocera. Här får man inflika att mitt provocerande bidrag tillkom 2007, sedan dess har jag inte tillfört något av betydelse. Utställningen i Malmö är i första hand en övning i form och för den något så när klarsynte torde distansen till ämnet vara uppenbar. Egentligen fanns den redan i originalteckningen som dock i medielandskapet förvandlades till en kränkning, fantiserades som hets mot folkgrupp och gick in för landning i det glupska rasistgapet.

 

Om det har lyckats för mig att med hjälp av ett antal målningar normalisera intresset för rondellhunden är det mer än utmärkt. Återstår då bara att genomföra den större utställningen som skall dokumentera händelseförloppet med alla dess osannolika krumsprång och överdrivna reaktioner.

 

Den som lever får se.

 

Publicerat av Lars Vilks

2013, 2 juli kl 21:48

1645: Förpackningar

15 kommentarer

Det är inte så lätt för al-Qaida som med största sannolikhet dras med svåra budget- och rekryteringsproblem. Men billiga lösningar kan också ge en del. Det senaste numret av Inspire Magazine, som jag kommenterade i går, har väckt en del medialt intresse. Tidskriften, som kan ses som en något perverterad och uppdaterad version av Kamratposten, har uppnått att bli uppmärksammad och når därigenom fler läsare och möjliga entusiaster. Eftersom listor är väldigt populärt i vår tid är en dödslista en lite ovanlig och spännande variant på temat.

 

Som man kan se bland kommentarerna har jag släppt genom ett par exempel på näthat. Detta med tanke på näthatets popularitet. För någon vecka sedan var det fortfarande ett stort ämne som man tog på största allvar. Men allt har sin tid och nu när väl luften har gått ur det ämnet jag lät mig inspireras till den lilla näthatsvisan:

 

Det har blivit populärt

och är så välment och kärt

Lite näthat, ja lite näthat,

det skadar ingen

 

För mig är RH-projektet i första hand ett gestaltningsproblem. Den inställningen äger stor allmängiltighet, förpackningen är väsentligare än innehållet vilket alltid redan är känt. Man kan se detta i Inspire Magazine som onekligen har arbetat med formen. Det som gäller för politik och propaganda går dock inte att framgångsrikt använda i konsten. Gestaltningen i konsten har som uppgift att göra innehållet kryptiskt, alltså motsatsen till vad vi ser i andra sammanhang. Det finns många möjligheter men det är ytterst sällan de kan fungera utanför ett konstsammanhang. Se t ex (nedan) Robert Delaunays försök att ge en konstnärlig visualitet åt ett politiskt mord 1914. Kvinnan som skjuter ner en redaktör är Henriette Callaux. Redaktören hotade med att publicera graverande uppgifter om finansministerns erotiska eskapader. Detta för att denne motsatte sig ökade försvarsutgifter. Då ryckte hans hustru in och det hela slutade med ett mord när hon tömde magasinet i karlsloken. Henriette Callaux blev frikänd eftersom domstolen menade att en kvinna, på grund av sin natur, inte kan kontrollera sina emotioner.

 

Publicerat av Lars Vilks

2013, 2 mars kl 22:52

Publicerat i debatt,Muhammedsaken

1644: Becirov kommer tillbaka samt Inspire Magazine

87 kommentarer

Riktigt klart var det inte med RH för den här gången. Jag skall erkänna att jag dömde ut Becirov lite för snabbt. Han har nämligen accepterat att föra ett samtal med mig i radio den 11 mars. All heder åt detta beslut.

 

En annan intressant nyhet är det senaste numret av Inspire Magazine. Två av de tre redaktörerna har man lyckats ta kål på men den tredje har fått ett nytt nummer. Här finns inspiration för den långtgående islamisten. I numret kör man som vanligt med aktuell dödslista och jag ser att intresset för min person inte har försvunnit. Faktiskt har en vacker placering i händelsernas centrum. Design- och text greppet är imponerande modernt. Texten nedan som beledsagar bilden skulle kunna platsa på en konstbiennal men skulle förmodligen betraktas som alltför genomskinlig ironi. Men i det här sammanhanget är det kalla fakta.

 

 

Publicerat av Lars Vilks

2013, 1 mars kl 19:54

1636: En oväntad vändning

13 kommentarer

Till slut blev det en utställning med rondellhundsmålningar. Åtminstone ser det ut så. Den i sammanhanget tappre är Henrik Rönnquist på Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö. Utställningen kommer att äga rum i juli.

 

I och för sig är det inte den första utställningen där RH förekommer. Teckningarna visades i konsthallen i Luzern 2008 men här höll man en mycket låg medieprofil och bilderna sattes inte heller upp på väggen utan fanns endast för påseende av den som ignorerade en uppsatt varningsskylt. RH-teckningen var också utställd på Galleri Granen i Sundsvall 2009 då uppmålad på väggen i stort format. År 2009 var detta möjligt men att göra en liknande utställning idag på samma galleri är inte möjligt. Rondellhunden kom att hamna på en helt annan nivå med den händelseutveckling som inleddes 2010.

 

Nu skall det i alla fall göras ett försök att bryta isen och häva den censur som profeten åtnjuter som religionskritiskt undantag på grund av den starka brygd som kombinationen av skräck och rasism utgör.

 

Ett inslag skall komma i TV4:s morgonnyheter.

 

Här är en annan sak, en video från mitt framträdande i Köpenhamn i torsdags.

 

Publicerat av Lars Vilks

2013, 19 februari kl 22:36

Publicerat i Muhammedsaken,Projekt

1592: I förbigående Jihad Jane

15 kommentarer

Skrivandet är något försummat dessa dagar, men jag har en del att stå i. Den årliga festivitas med Lukasgillet och Lukasmålarnas produktion skall tas om hand.

Som det säkert inte har undgått läsarna har Jihad Jane gett sin första intervju till Reuters. Man kan nå dena via länkar i texten i The Guardian. Hon berättar att hon var mycket nära att kunna fullfölja sin mission som tydligen skall ha bestått i att avlossa sex skott i bröstkorgen på det tilltänkta objektet. Hon skall också ha varit i Sverige. Detaljerna i denna berättelse väntar ännu på att klarna. Det råder ingen tvekan om att det är amatörernas afton i terroristbranschen. Jag och andra som är återkommande möjliga mål får vara tacksam för att fumligheten på bred front har trängt in i verksamheten.

Publicerat av Lars Vilks

2012, 10 december kl 16:42

Publicerat i Muhammedsaken

1533: BBC

27 kommentarer

Idag har jag inget annat att bjuda på än ett programinslag på BBC. Det är den gamla vanliga historien och under inspelningsdagen råkade jag vara en smula hes vilket ger min röst en något fördjupad prägel.

Publicerat av Lars Vilks

2012, 5 september kl 22:05

Publicerat i Muhammedsaken,Projekt

1511: En fråga om rätt omdöme

6 kommentarer

Är Rondellhundsprojektet inne i ett kritiskt skede? Läser man de många kommentarerna får man intrycket av att det nästan var bra tidigare men att det nu är djupt problematiskt och har blivit svårt att försvara. Thomas Millroth i SDS manar till besinning medan Nils Forsberg i Expressen drar till med ”idiotiskt”. Dåligt omdöme är också ett återkommande inslag. I konsten är honnörsorden ”risktagande” och ”överskridande” och jag tycker nog att jag fyller dessa, vanligen helt retoriska uttalanden, med bokstavligt innehåll. Så kan man fråga sig varför det skulle vara så märkligt att göra SION till en del av ett konstprojekt. Det är det inte heller eftersom det redan har skett med råge utan att jag har behövt anstränga mig. Liksom brukligt skapar åskådarna verket samtidigt som man tillskriver konstnären diverse motiv. Ett sådant motiv är det psykologiska vilket både Forsberg och Millroth. Pressad av mordhot och kritik har den stackars konstnären sökt sig ut på den extrema högerflygeln. Dessutom cirkulerar påfundet att jag skulle ha dragit fram dunkla åsikter om muslimer (vilket jag behandlade i gårdagens inlägg).

 

Angående frågan om SION får någon legitimering genom rondellhundens medverkan kan man säga att det i så fall redan har skett genom alla skriverier. Förknippningen är ett faktum och hur har det utfallit? Jag har svårt att tro att SION har erhållit något annat än att organisationen har blivit välbekant i Sverige. Spelar det någon större roll om jag verkligen medverkar eller ej? Skulle jag dra mig tillbaka kommer säkert en följdverkan i det att man kan säga att konstnären tvingades dra sig tillbaka på grund av det massiva fördömandet. Att han inte vågade därför att associationen är alltför drabbande oavsett vilka avsikter som finns med i spelet.

 

Forsberg skriver också detta:

”Nästan alla muslimer är inte terrorister och tycker inte att konstnärer ska tystas för att de gör något som strider mot deras religiösa föreställningar. Den minoritet som tycker det är motbjudande, precis som organisationer som SION är det.”

 

Det skulle vara intressant att veta vilken källa Forsberg åberopar när han menar att nästan alla muslimer inte tycker att konstnärer skall tystas. Förmodligen är det så att de flesta inte känner till något om den här saken eller att de inte aktivt bryr sig. Men mina erfarenheter ger ändå en annan bild. En lång rad företrädare för muslimska organisationer som på intet sätt är terroristiska har uttalat sig för bojkott och krav på censur. Så var det t ex i Karlstad och tidigare i Jönköping. Aktörerna i Uppsala kan inte heller beskrivas som terrorister. Och i ändlösa debatter har muslimska debattörer framhållit att nidbilder av profeten är detsamma som att förhåna Förintelsen. Vilka representanter för merparten av muslimer som har en helt annan uppfattning återstår nog att visa.

 

Ulrika Stahres kommentar har lite mera utrymme. Så skall det låta (Aftonbladet).

 

Naturligtvis är ledaren i DN en praktpjäs. Här skrivs bland annat: ”Men både Lars Vilks och Jyllands-Postens islamkritiska teckningar publicerades i sekulära länder där muslimer är i stark minoritet och islamister i stark minoritet bland muslimerna.”

 

Ja, vill man inte råka riktigt illa ut får man nog hålla sig till sekulära länder. Det var ju det där med moderniseringen.

 

 

Publicerat av Lars Vilks

2012, 8 augusti kl 15:21

Konst bloggar