Del 346: Att bära hand på hundhuvudet (forts)
Det strömmar in synpunkter och förslag. Här t ex signaturen simox:
”Hej lars,
Jag respekterar dig som en konstnär och den konst du har hittills stått för. Men nu din frihet
Konst och yttrandefrihet i all era.
Anta att du bygger en staty med fru Maria där din Kristus älskar grovt med henne. Detta kommer påven att se rött.
Eller varför inte bygga en staty med Moses judarnas profet som en Hund. Detta kommer att kallas Folk mot hets grupp.
Jag undrar om du har mod nog för att yttra dig fri som du tror. Börja med två dessa två förslag och bevisa för oss den yttrandefrihet du kämpar för.”
Det blir lätt att man kommer med sådana idéer om man inte ser längre än näsan räcker. Säkerligen skulle påven inte uppskatta en skulptur av Jesus utövande fist-fucking på jungfru Maria. Men det skulle inte bli några avsevärda följder. I USA kan man möjligen tänka sig att det skulle ställas krav på att dra in statliga medel till den institution som visade en sådan skulptur. I Polen kunde det gå till rättegång. Men kultur- och konstvärlden skulle helhjärtat stödja ett sådant projekt. Kristendomen är en lovlig måltavla. Moses som hund är inte heller något som skulle väcka större uppmärksamhet. Men det går att vrida på perspektivet. Om Mosesskulpturen var ett led i en judefientlig propagandavåg handlar det om något annat. Som jag redan påpekat, man kan inte bortse från intentioner, kontext och bakgrund.
Det huvudsakliga argumentet mot Mohammadbilder är att de kränker enbart de svaga grupperna. Underförstått att man gärna kan kränka de starka. En hållning som politiskt kommer från vänster. Författaren Azar Mahloujian använde sig av det argumentet för att i gårdagens Aktuellt ta avstånd från mina teckningar. Men frågan är hur svaga de grupperingar som reagerar mot bilderna är. Den kultur som åtskilliga imamer och mullor representerar kan knappast kallas för svag. Och den har givetvis mer än tydliga förbindelser med de islamistiska diktaturerna.
En pedofil Jesus. Tja, vem bryr sig?
