Del 424: Hunden i konsten
Logiken och kompositionen är glasklar. Utgångspunkten för hela rondellhundsprojektet var utställningen i Tällerud som bar namnet Hunden i konsten. Nu är det dags att introducera en ny medarbetare i projektet:
Konstnär Vilks har skaffat sig en specialtränad vakthund, hunden Muhammed, bevakar alla rörelser dygnet runt.
Lär man känna Muhammed är hon mycket sympatisk, ja, det är en hon, men genusperspektivet är en markering. Den som inte känner Muhammed bör skrida med stor försiktighet.
Verkar vara precis som alla andra hundar med sitt ben på favoritmattan. Men skenet bedrar.
Rasmus (den känslige violinisten) har kommenterat följande:
“Från ditt håll sett skulle jag vara helt nöjd med utvecklingen. Och som du säger finns det alltid uppslag i konsten. Däremot så är det många som hänfört debatterar saken, som har ett intresse av en lösning, eller åtminstone att frågan tas upp i medier eller politiskt, d.v.s. att diskussionen tas allvarligt på flera plan. Och då finns det vissa problem med diskussionsklimatet och retoriken.. Vilket gör att man ev. lätt avfärdar den, här inne, pågående debatten.”
Jag ser inga problem med debatten här. Denb skiljer sig inte från övriga debatter i detta intressanta ämne. Däremot kan man säga att rätt många saker har blivit genomgångna. Och det är det saken handlar om: Att lära känna de argumentationer som finns att tillgå och att göra sig av med några som sedan länge blivit slentrian. En av konstprojektets vitala delar är att skapa utrymme och förutsättning för diskussionen. Kan de föras på ett bättre sätt?
