2445: Dagens ranson

Konstvärlden har inte så mycket att erbjuda. Artnet rapporterar att det numera finns gott om politisk konst även på konstmässorna men att den är svårsåld. Det som i någon mån kan vinnas är att curatorerna, som flitigt besöker konstmässorna dras till den politiska konsten och på så sätt kan det gynna konstnären och galleriet genom uppmärksamhet på viktiga utställningar.

Politiken erbjuder betydligt mer. Som vanligt har man de kära nazisterna. Ann Charlott Altstadt tar åter igen upp frågan om vilken roll uppmärksamhetshysterin spelar (Fokus). I konsten heter det ju att betraktaren skapar verket. Man får se något liknande i det här fallet. Betraktarens fantasi kommer i rörelse och då det är fritt fram att tolka saken ur ett känslans perspektiv blir det alltmer konspiratoriskt.
Så har vi tv-serien Bert som har råkat ut för en välkänd form av censur (Expressen). De gamla programmen följer inte den rådande värdegrunden och för barnens skulle tar man bort det olämpliga. Om det nu är för barnens skull. Jag skulle nog tänka mig att det främst är de vuxna som har problem. Främst genom att om man inte gör något kommer kritiken från de renläriga att växa till en orkan.

Så går en dag igen. Morgondagens fortsättning bjuder förmodligen inte på några större överraskningar i debattläget.

Det här inlägget postades i om utställningar m m, politik. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till 2445: Dagens ranson

  1. Kameratrollet skriver:

    “Om det nu är för barnens skull.”
    Det där är en klassiker. Om barn skulle få problem efter att ha tittat på TV eller datorspel skulle vi sett en problemökning med spel så som Postal2. Det är helt enkelt inte datorspelarna som dagligen skjuter och mördar i landets städer.

  2. sl skriver:

    Den gamla sägningen “no news are good news” gäller politiken först och främst. Egentligen finner jag dina kunskaper i måleri och konstvetenskap intressantare än politiken, men med konstvetenskapen är vi tillbaka i politiken.

    En primär anledning till att allt blir politik är att politiker lagt under sig allt, från svenska kyrkan till barbiedockor, en viktig reform är att eliminera lägga-näsan-i-blöt-politiken ur privatlivet, och med den dess oerhörda offentliga kostnader. I all politik finns stor förljugenhet, eftersom den går ut på att lura pengar av andra, de som säger sig vilja lösa våra gemensamma problem gör aldrig det, utan löser sina privatekonomiska problem på vår bekostnad, under intensivt ljugande.

    Ett särskilt innovativt ljugande presteras idag av Damberg, som samtidigt vill ha särskild flygskatt och amerikansk tull på Arlanda, motiverat med att flyget ska minska, mellanlandningarna ska minska, Arlanda ska bli hub för långdistanstrafik. Men flyget ska minska. Det går alltid att hitta på precis vad som helst. Vi hamnar i politikens cirkelresonemang, enda effekten är högre kostnader för hushållen och mer lön till Damberg. Ett klassiskt fall av “new news are good news”. Bäst är att göra ingenting, kasta flygskatten i papperskorgen, låt amerikanerna ha sin tull hemma, omskola Damberg till något nyttigt som tex bensinstationsföreståndare i glesbygd, och inte oroa sig för den minimala koldioxidpromillens promille. Den har ingenting med medeltemperatur eller klimat att göra. Om man däremot halverar koldioxidhaltens promilles promillen upphör fotosyntesen, växtlivet och syreproduktionen. Och med den vår matproduktion. När det går upp för vår förståndshandikappade vänster kommer den att oja sig och ha två förslag; 1) förbud för något, 2) skattehöjning på något.

    Vänstern har alltid fel, ordinerar alltid djävulens medicin, och det visar sig alltid att problemen var de motsatta mot vad den lät påskina. De stå tomhänta, så de ta vårt istället.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Var god svara på följande * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.