Så fick jag möta Bejzat Becirov i P4-studion. Hans inledning var en performance som tycks vara en uppföljare på hans tidigare yttrande i KvP: ”Varför ska man vara upprörd? Det finns alltid den typen av hitlerister, men jag tror att den svenska allmänheten är klokare än så. Han är ingen konstnär, bara en småpojke som leker med pinnar”.
Becirov började (innan radioprogrammet gick igång) med att jämföra mig med Hitler. Den slående likhet han tyckte sig se var att vi båda var konstnärer och att vi båda begick våld på yttrandefriheten. Sådant kan förefalla något uppseendeväckande men jag skall inte hänga upp mig på det. Därefter överräckte han mig ett plocke-pinspel som en moraliserande gåva. Tydligen var den tänkt att begagnas som radband när jag begrundade de svåra fel jag skall ha begått. Bortsett från dessa småsaker kom vi bra överens och meningen med ett sådant möte är i första hand att kunna träffas för att redogöra för våra tämligen skilda ståndpunkter.
Under det vidare samtalet framlade Becirov ”muslimska favoriter i repris”. Dessa uttalande har cirkulerat i många år både när jag har diskuterat med muslimer och följt debatter. Det första är att yttrandefriheten är något mycket positivt, MEN, att den inte skall användas för att förtrycka andras åsikter, vilket i det här fallet handlar om att kritisera Islams religiösa symboler. Han ville inte se Islam som en ideologi utan en religion som skulle respekteras. Och så kom parallellen mellan antisemitismen och kränkandet av profeten.
Även jag tog favoriterna i repris. På Becirovs tanke att yttrandefriheten inte skall användas för att kränka svarade jag naturligtvis att just det är yttrandefriheten. Och att religion som politik är ideologisk och därför inte kan undantas från att utsättas för utmanande kritik.
I övrigt rådde vänligheten över vårt möte. Vi får nu se om det kan bli en fortsättning och om samtalet kan fortsätta i moskén. Ett inslag kan ses på TV4.
I studion med Becirov.
Jag hörde det där på radion. Det var ju bra. Låt mig uttrycka min klara känsla: Becirov vet inte vilket härligt bild du lämnade över till mig i timmarna innan.
Jag skulle verkligen gärna veta, om det är brösten eller om det är hunden som skulle skapa hans största hjärtinfarkt symptom!
Jag hade troligtvis använt mig av en annan taktik, om jag varit i dina kläder, när Becirov anklagade dig för att förtrycka yttrandefriheten, något han påstod minst fyra gånger under debatten, och som du inte responderade på direkt, heller inte programledaren Oldby. Men när jag tänker efter så tror jag att din hållning är den bästa. Däremot så saknade jag en uppföljande fråga från Oldby till Becirov, just i denna sak, vilket borde vara en programledares uppgift: på vilket sätt förtrycker Lars Vilks muslimernas yttrandefrihet?
Kändes det inte lustigt att stå där och behöva försvara det självklara, naturliga gentemot det extrema.
Bra för dig, och oss alla frihetsvänner, att det blev av. Att du fick föra fram din/vår stånpunkt i etern. Mycket positivt.
Du är vår hjälte Lars. 🙂
Just att muslimen fick anklaga Lars oemotsagd, utan att bli just emotsagt, tystad verbalt, fängslad eller avrättad för det han sa, motbevisade sig självt hans påstående om att Vilks förtryckte yttrandefriheten.
Inga hårdhandskar från det hållet. Frågan hade dessutom varit meningslös eftersom svaret hade blivit ”visar brist på respekt”, ”trampar på” eller något i den stilen.
@ Solis aka Johan den 1:e: ”Det gäller att välja den rätta vägen. Är jag ovälkommen så är jag.” Ie; Logga ut Solis, trappa ner, logga ut och försvinn.
Han fick stå oemotsagd trots att det varit hur lätt som helst att kontrat med något i stil med; den som förtrycker muslimers yttrandefrihet är ju Muhammed själv.
Men Lars ger aldrig igen han och det tar han in poänger på. Det gör motparten obekväm då han väntat sig något annat. Detta är psykologi på högsta nivå och ett vinnande koncept.
Lars Vilks är genial, as usual!
Det var det muslimen inte insåg menar jag. Att han fick klanka på dig Lars utan att bli förtryckt, som han, i det han sa, påstod att du gjorde.
Han bevisade själv, genom sin utsagelsefrihet, att han hade fel i det han sa.
Och jag håller med CeDe.
Kolla bilden! 😀
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10200859919799324&set=a.1572754517819.2076849.1204226573&type=1&theater
”Respekt” och ”kränka”, det måste vara två av de mest missbrukade och missförstådda orden i vår tid.
Jag respekterar inte islam, däremot finner jag det nödvändigt att tolerera förekomsten av detsamma även om jag inte ser poängen med att Sverige och resten av världen islamiseras. Men det är en annan diskussion.
Respekt kan liksom kärlek, bara komma inifrån och inte lagstiftas, hotas och pådyvlas på utifrån. Gör man enligt de sistnämnda metoderna är det något annat. Kanske underkastelse?
Nästan så – respekt måste förtjänas medan kärlek kan vara villkorslös.
De som har träffat Lars vet att det är en person som är omöjlig att tycka något illa om, omöjlig att se som fiende.
Du kanske borde bli profet i integrationen tjänst, he he.
Hej Lars, jag lyssnade på radioprogrammet och såg TV-inslaget. Som vanligt måste jag helt underkänna programledaren. Han ställde inte någon kritisk fråga till muslimen vad jag minns.
Muslimen nämnde att ni borde ta en promenad tillsammans i Malmö. Ingenting skulle hända dig utom möjligen några ägg (vet inte om du uppfattade det p.g.a. hans dåliga Svenska?)
I morse (12/3) lyssnade jag på P4 malmöhus igen c:a 07:15 – 07:20. Där satt något hen och fabulerade om gårdagens möte. Gissa vad: ingen kritik på muslimen, men du förlöjligades.
Förstod du ens vad Johan 1 ville ha sagt med sitt resonemang; att själva situationen bevisar att inget förtryck av yttrandefriheten från Vilks sida ens existerar, det som däremot existerar är en nödvändig provokation, som av allt att döma, ifall vi skådar ut bland de bokstavstroende, är nödvändig, för att någon förändring ska sätta igång.
Knutson svarar idag Rayman i SvD, den förstnämnde verkar dock fortfarande inte ha insett vidden av att leva och verka under bilan.
Bloggfilen.
Lars har ett akademiskt tilltal vilket nödvändigtvis inte alla har receptorer för.
Vilks lägger ingen energi på att kommentera det självklara; att extra bevakning inte behövs för utställningens skull utan för de förväntade reaktionerna, vilka de som reagerar har att ta ansvar för.
Bra Lars Vilks!
LOGGA UT!! Snälla.
Man väntar nu på alla applåder från media efter Vilks möte med den andra sidan. Som kontrast då till ramaskrien när han frotterade sig med de ”fientliga”.
Kul bild Hans Erling Jensen och Lars. 🙂 Undrar vad muslimdårarna säger om den. ha ha
Bra Emmy. Tack. Men jag heter Solis. Du ska givetvis stanna kvar. Du har så mycket att bidra med till och från. Det är marodören som ska bort. Jag älskar dig.
Tänk på CeDes ord från här ovan.
”Nästan så – respekt måste förtjänas medan kärlek kan vara villkorslös.”
Mycket bra tycker jag.
Och tänk på dom orden i Lars situation i radiostudion. Mycket talande tycker jag.
CeDe. ”Midnatt råder tyst det är i husen.” Tyvärr alltså CeDe. Täppasfolket månar bara om, och pratar om sitt. Reaktionen uteblir nog. I alla fall till Lars fördel.
Läs det här om MÖTET. Väldigt bra.
http://petterssonsblogg.se/2013/03/12/gudars-skymning/comment-page-1/
En katt och råtta lek där Vilks får Becirov att tro att det är han som är katten.
Becirov, du kommer snart få erfara vem den lille pinnepojken (filosofie doktorn, professorn) leker med.
Pingback: TV 4: “Lars Vilks och Bejzat Becirov i unikt möte” « Snaphanen