Idag kan man roa sig med en trevlig video om Lara Favaretto. Hon arbetar med humoristiskt betonade projekt som inte ligger så långt ifrån Aleksandra Mir och Ceal Floyer. Liksom hos dessa finns det en socialkritisk sida som dock inte är påträngande.
Ambrose Bierce är förmodligen okänd för de flesta. Verksam i armén under amerikanska inbördeskriget, journalist och författare. Försvann spårlöst i Mexiko 1914.
Med Venedigbiennalen fick vi en bekräftelse på att det inte längre finns några frontlinjer i den internationella samtidskonsten. Åtminstone inte i dess reguljära verksamhet. Med stigande frustrering söker konstvärlden efter ett alternativ till biennalerna men hittills har man inte funnit något som är bättre.
Curatorns arbete, som blir alltmer smart, är att finna de utmanande nyheterna (eller något ditåt) för att därefter curatera dem, dvs. se till att de anpassas till de etiska riktlinjer och den agenda av överenskommen relevans som utmärker konsten idag.
Det verkar som om konstvärlden är rätt nöjd med den ordningen. I Venedig saknade man naturligtvis något som rörde vid gränsdragningarna. Någon tröst stod att finna i den kvardröjande socialkritiken, t ex i Mexikos paviljong (Teresa Margolles, 558 stigande) där man tvättade golvet med blod i vattnet. Underhållning för konstvärlden.
Nå, en och annan student i Norden, har inte lärt sig hur konstvärldens agenda skall te sig. I Norge är Konsthögskolan i Bergen i gång med att fastlägga etiska riktlinjer för studenterna. De har tagit lärdom om de fasor som uppstod i Sverige. Som ett litet exempel på den omsorg man lägger på detta dokument är här ett utdrag om hur studenterna skall hantera yttrandefriheten:
”Kunsthøgskolens studenter og ansatte skal forholde seg til de grenser som norsk lovgivning setter for ytringsfrihet, og fokusere på dette underveis når det er relevant i prosjektarbeid. Spenningsfelt mellom egen ytringsfrihet og andres integritet og faglige eller ideologiske posisjon skal vises høy oppmerksomhet.”
Kvalitetssäkrad överskridande konst tycks vara den produkt som är inom räckhåll. Alla är inte nöjda vilket framgår av den debatt som förs i Norge, en orientering finns på Kunstkritikk.
Blott smystra man kan.
Nu lägger sig sommaren över konsten och vi har hamnat i post-Venedigbiennalen. Idag kan jag erbjuda något om Renata Lucas. Hennes bidrag till Venedig (man ser det alldeles i början av filmen) var lyckat och renderade henne goda vitsord från recensenterna.
