Det är alltid olycksbådande när hela den svenska kritikerkåren hoppar och stampar av förtjusning som de nu gör för Tom Friedmans installationer på Magasin 3. Visst är det charmigt men ingenting rubbas av denna de lux upplaga av 60-talets stökigheter.
Istället vill jag citera den norske filosofen Lars Fr. H. Svendsens Vad är filosofi? från 2005:
”Frågorna ’Vad är matematik?’, ’Vad är fysik?’ och ’Vad är biologi?’ är inte matematiska, fysikaliska respektive biologiska frågor. De är inte vetenskapliga frågor utan filosofiska. ’Vad är filosofi?’ är också en filosofisk fråga. Så sedd är filosofin den enda disciplin som har sig själv som objekt.”
Men har inte Svendsen glömt något? Frågan ”Vad är konst?” är en filosofisk fråga men också en konstnärlig och jag skulle utan vidare påstå att frågan om vad som är konst är långt oftare på tapeten i konsten än när filosoferna funderar på vad deras ämne är för något. Dessutom händer det esomoftast att frågan, ställd i konsten och genom konsten engagerar stora delar av befolkningen.
När konsten definitivt annekterade den diskursiva framställningen som en del av själva konsten (och alltså inte som ett filosofiskt bihang ”om konst”) var det fritt fram att med bredare resurser än vad filosoferna kan uppbringa ge sig på frågan om vad man själv är. I motsats till filosofin som inte lär ha kommit någonstans med sin fråga har konsten faktiskt lyckats svara. Ni känner säkert svaret: ”Allting kan vara konst”. Efter det förstod man att det intressanta svaret handlar om vad som är bra konst vilket vi också vet. Filosofin borde alltså fundera i institutionella termer och dessutom upprätta en Philosophyfacts.net för att få en glasklar bild av vad ämnet handlar om.
Nå, Svendsens läsvärda bok, innehåller inte minst en kritik av filosofins specialisering. Att filosoferna ägnar sig åt små interna analytiska problem om vilka de skriver artiklar vilka publiceras i de tämligen talrika filosofitidskrifterna. De är inte avsedda att läsas utan enbart för publicering. Publiceringen ger meriter och en sammanställning av publicerade artiklar är förutsättning för att vinna akademiska framgångar.
Det är något i detta som verkar bekant. Därmed avslutar jag dagens ord ty jag har nyss anlänt till det norska Skien där det skall juryeras.
Slutligen kan jag erbjuda ett stycke videoperformance. Den kostade mer än vad man tycker sig se. Det var – 6 grader och hård nordostvind som snabbt kylde ner den stackars konstnären som endast med den största övervinnelse genomförde sin plikt. För det är hans plikt att få fram sitt timmer. Sista musikavsnittet är från Vivaldis opera Giustino (”jag går, jag flyger, jag skriker”). Jag funderar på att sätta upp den.
