3112: Dödslistan, Uppdatering

Al-Qaida har sin dödslista. I det senaste numret av deras tidskrift One Ummah presenteras en nykomling. Inte helt överraskande har Rasmus Paludan fått den äran. Man kan inte säga annat än att han har kvalificerat sig väl. Jag tror inte att någon annan på listan kommer i närheten av Paludans blasfemirekord. I medierna nämns att de personer som särskilt omhuldas är förutom, Paludan, Charlie Hebdo, Kurts Westergaard, Geer Wilder och undertecknad. Listan är inget som skall effektueras av organisationen utan är en vädjan till lokala operatörer.

Expressen

BT

Bakom de danska karikatyrerna finns författaren Kåre Bluitgen. Det var han som hade såvrt att finna en illustratör till den bok han tänkte ge ut om profeten. Detta gav upphov till Jyllands-postens försvar för yttrandefriheten. Bluitgen kommer nu med en illustrerad bok om Islam (närmast en barnbok). Det har inte varit lätt för Bluitgen att finna ett förlag och illustratör. Vi får väl se om publiceringen uppfyller al-Qaidas kriterier för en plats på dödslistan.

DR.DK

Publicerat i yttrandefrihet | 4 kommentarer

3111: Konst som kan oroa

Konsten har fått det besvärligt beroende på att ett konstverk kan tolkas på många sätt. Philip Gustons (1913-80) utställning har flyttats fram ett år. National Gallery i Washington förklarar att man vill vänta tills man har fått en klarare tolkning av en serie målningar av figurer med huvor. Kan förete viss likhet med Ku Klux Klan. Tämligen säkert men vad man tvekar om är om de eventuellt kan missförstås av känsliga besökare. Hyperkänsligheten fortsätter att breda ut sig.

Artforum

Artnet

Publicerat i om utställningar m m | Lämna en kommentar

3110: Vit man ger igen

För en tid sedan uppmärksammade jag Bilan Osmans påhopp på Jan Guillou i en artikel i Expressen. Det var att pröva sina vingar i högre atmosfärer. Emellertid kom det inget omedelbart svar. Guillou valde att ignorera uppkomlingen. Men sedan Osmans anklagelser (med utgångspunkten från att hon inte står ut med vita människor) fått påbackning av Hanna Cederin, som sitter högt upp i Vänsterpartiets hierarki, gick han till motattack (Aftonbladet). En ganska lätt match vars enda svårighet ligger i att de båda nämnda damerna agerar i rasistvindarna (som för en liten skara tycks vara framtiden). Att ge sig på Jan Guillou är naturligtvis ett rejält taktiskt misstag om man strävar efter att vinna opinion. Nu återstår bara för Osman att indignerat ge sig på Cederin vars stora belastning är den vithet hon är.

Publicerat i politik | 3 kommentarer