Del 1276: Ett modest förslag

Dagens teckning är ett förslag till muralmålning i Moderna Museet: Det segrande kontemporära betraktar den besegrade modernismen.

 

Segern börjar alltmer likna en pyrrhusseger. Visserligen är maktövertagandet odiskutabelt men på längre sikt har det visat sig svårt att ersätta en del av förlusterna. Estetiken är nedskriven till en marginell företeelse och avantgardet har förvisats till historien. Eftersom utövarna av det kontemporära mest av allt önskar sig att forma ett oppositionellt alternativ till neoliberalismens kapitalistiska högervindar (och ständigt finner sig omfamnad av dessa kommersiella krafter) är det man saknar just en livskraftig utmanare. Medan några heroiskt strider för en akademiskt baserad forskningskonst kämpar biennalcuratorerna med att finna andra möjliga utvägar. Dock har det blivit så att biennalerna kan bedömas långt innan de går av stapeln. Se t ex hur curatorn för Lyonbiennalen (15 september) Victoria Noorthoorn annonserar (video) en provocerande föreställning med den litterära (Yeats) titeln ”A Terrible Beauty is Born”. Jodå, det skall vara provokativt men också lite småtrevligt. Men så är det bara, curaterad provokation är en svår genre.

 

Publicerat i Biennaler, Teckningar, Tillståndet i konsten 2011 | Lämna en kommentar

Del 1275: Det konstnärliga straffknullet

Mustafa Can har väckt en del uppmärksamhet med sin sexnovell där han tar för sig av Fremskrittspartiets Siv Jensen. Novellen har publicerats på en norsk förlagsblogg. Receptionen har visat uttalade reservationer. Problemet ligger naturligtvis i att Can å ena sidan angriper rasismen (vilket alltid är korrekt) och å den andra sidan utdelar ett straffknull på en kvinna (vilket är grovt feministiskt inkorrekt). Åsa Linderborg på Aftonbladet menar att det inte är något bra uppslag och i Expressen hyser man en liknande uppfattning. Mats Kolmisoppi skyndar sig i hd att åberopa yttrandefriheten och dra paralleller till muhammedkarikatyrer och rondellhundar. Själv menar författaren (norska Dagbladet): ”Innenfor kunsten er det lov å tøye grensene. Om noen kjenner seg beklemt, driter jeg i, sier Mustafa Can til Dagbladet.”

 

Jodå, man får töja på gränser i konsten men därmed inte sagt att det blir kvalitet. I novellen förekommer lite funderingar och litterärt orienterade formuleringar men det är svårt att komma ifrån att den domineras av sex som metod att förnedra sin antagonist. Och lika ofrånkomligt är att detta inte är särskilt sofistikerat. Om man t ex ser på de nidbilder (som rikligt förekommer på nätet) om profeten är det synnerligen vanligt att det rör sig om sex i olika former. Gärna grovt. Och i delar av den muslimska världen där jag är föremål för intresse är sex totalt dominerande. I de Facebookdiskussioner som jag tidigare nämnt är det regel att kvinnliga deltagare som debatterar omedelbart rubriceras som horor och det kan t ex låta så här: ”knullar din mamma din jävla horunge , och Sonja sug min kuk din jävla smuts ett ord till jag letar upp dig och bränner upp hela ditt hus jävla fittor”.

 

Om man inte har någon alldeles särskild avsikt med att använda den här tekniken kan den knappast rekommenderas. Cans konstprojekt verkar inte göra något annat än att överskrida en gräns som skall göra det intressant att utnyttja straffknull på kvinnor, en högst tvivelaktig vinst.

 

Ett exempel som också hör hit handlar om gårdagens till synes så oskyldiga rapport från ”Ditt liv är här”. Jag nämnde namnet på den skådespelare som hade rollen att spela Vilks. Namnet är nu borttaget eftersom det fick konsekvenser. Hon utsattes tämligen omedelbart efter publiceringen för upprepade sextrakasserier per telefon.

 

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, yttrandefrihet | 11 kommentarer

Del 1274: Ditt liv är här

Igår var jag gäst på Ribersborgsbadet och ensemblen Ditt liv är här. Under genomgången av mitt rätt brokiga liv improviserade skådespelarna en rad scener. Publiken fick ta del av potatisplockaren som fick ihop till ett teleskop, när den unge Vilks bestämde sig för att läsa genom hela världslitteraturen, den valhänte drivvedssnickaren, mannen som en gång badade för mycket, när han fick ett pris på sitt huvud med mera.

 

Potatisplockare

En road publik

 

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag | 5 kommentarer