Utställningsprojektet med Galleri Rönnquist & Rönnquist går alltså nu sin tredje rond. I den första, för snart ett år sedan, ville galleriägaren inte visa originalteckningarna. I december, med utställningen i Stockholm, var han beredd till det men då sade de lokala arrangörerna nej. Nu har det alltså avancerat så långt att det efter sju år går att genomföra. Men man skall komma ihåg att det är bara ett galleri som är villigt. I den negativa vågskålen ligger förstås Fruktan & Skräck men också ett politiskt obehag. Det borde ju vara en struntsak att utmana en politisk auktoritet men just i fallet profeten är det inte så. Saken lär inte förändras på ett bra tag. Profeten blir ändå utsatt för diverse påhopp men då utanför officiella mediekällor. Och, vilket är lämpligt att erinra sig, det brukar inte medföra några konsekvenser. Tydligen finns det många som tror att en förolämpning mot profeten automatiskt kommer att medföra diverse dödshot och leda till livvaktskydd. Så är det inte, de som bevakar sina mörka intressen är klara över att det inte får gå till inflation. Ett antal utvalda fall är den bästa belägenheten för att lägga press på myndigheter och medier.
RH i sig är ingen stor sak, men den lever med ett gigantiskt symbolvärde. Som jag ser det är det bästa motmedlet att insistera på att fortsätta med utställningar och sätta ännu fler RH-varianter i rörelse. RH är redan nu ett av mina varumärken. Fortfarande är det kontroversiellt men efter hand kan det nog landa i rekvisitan. Inför utställningen på lördag förväntar jag mig inga uppror. Med största sannolikhet kommer det att gå lugnt och städat till. Förmodligen är det konstvärlden som har blivit den uttalade målgruppen och den kan ju gärna få vrida sina händer efter förmåga.
Man skall dock inte blunda för att det är en lång väg till normalisering, till att RH blir något som en gång var provocerande. Alltjämt är det en aktuell tidsbild. Vi lever dock i rondellhundens tidevarv.
Projektet kan enkelt översättas till giltig konstdiskurs:
”In addressing the collapse of personal autonomy and identity in an authoritarian space I imply a multiplicity of didactic constructions and formations. By investigating the formal and informal withdrawal of the central and objective role of the ”subject” I address and investigate the role of signifiers and their ontological suggestions. I also reverse and subjugate the traditional symbol of the dog (“roundabout”) into a subject/object reflection of the hierarchical and appropriated role of the artist in a contemporary social construct.”
Galleriets hemsida.
