Fake News – det har raskt blivit något att ta ställning till. Begreppets stora spridning har medfört att det är osäkert exakt vad det betyder. Men det är en komplettering till tidigare försök att korrigera uppgifter. Vi har länge dragits med ”Faktakollen” och andra varianter. De har inte visat sig tillförlitliga eftersom varje granskning verkar behöva ytterligare granskning. Men så har vi alltså Fake News. Alex Schulman vill reda ut begreppet (Expressen):
”Fake news är en medveten spridning av desinformation i formen av en nyhetsartikel, via antingen vanlig medier eller sociala medier, ett sätt att vilseleda som oftast görs i politiskt syfte.”
Det förefaller rimligt men man förstår snart att den gode Schulman skall ha sin vinkling. Han kommer snart fram till Etableringsministern Ylva Johanssons uttalande om att antalet sexualbrott mot kvinnor ”går ner och går ner och går ner”. Schulman kommenterar detta med att det inte är Fake News: ”Ylva Johansson kanske uttryckte sig slarvigt. Hon kanske till och med hade fel.” Det är väl en äreräddning att inleda med ”uttryckte sig slarvigt” för att mildra att hon faktiskt hade fel. Man kan anta att ministern hade hjälp av ett önsketänkande. Däremot kan man ju säga att spridningen av denna nyhet blir problematisk eftersom en minister brukar uppfattas som en rimligt säker källa. Men det är ändå inte Fake News.
Å andra sidan lär det inte vara möjligt att uppnå korrekt faktagranskade nyheter. Varje nyhet anländer i form av en berättelse som förmedlas av någon och denne någon kommer alltid att missa något, utelämna annat, vinkla, dramatisera. Det enda man kan göra är att vara på sin vakt.
”Obehagligt” har blivit modeord. En typisk användare är Lars Lindström (Expressen) som, när han skriver ännu ett stycke på sitt älskade tema ”Åkesson och Ekeroth och skogen full av nötter”, inflikar detta välinoljade ord. Han kompletterar föredömligt med ”skrämmande”, ”motbjudande” och ”Hitler”. Så fick vi en liten uppbygglig berättelse att begrunda.
