3265: Frågor och svar

Publicerat i konstteori | 2 kommentarer

3264: Spontant

En huvudnyhet som har mottagits med stor entusiasm är män som mördar kvinnor vilket under senaste veckan har skett i fem fall. Det hävdas tämligen bestämt att det är alla mäns fel eftersom de fostras till våld. Det finns en manlig våldskultur som tydligen är en tickande bomb. En något mindre upphetsad hållning skulle vara att se lite närmre på de fem männen. Om det möjligtvis finns individuella förklaringar. Men då blir det svårare att skriva raka debattartiklar.

GP påminner om den målande apan som väckte konstkritikernas entusiasm. En kupp och historia som återkommer med jämna mellanrum. Apan gavs namnet Pierre Brassau och kritikern skrev:

”Pierre Brassau breder på med kraftiga tag men också med klar beräkning, man skulle vilja säga att hans penseldrag vrider sig med en vildsint kräsenhet på duken.”

Vad lär vi oss av det. Det är i alla fall inte så enkelt som det först kan verka. Apor kan göra intressanta målningar och dessutom är det de omgivande kuppmakarna som väljer ut sådant som ser bra ut. Vi påminns också om att det endast i begränsad utsträckning är verket i sig som skänker kvalitet. Presentationen och referenser spelar en avgörande roll. Och stilmässigt passade Monsieur Brassau in i tidens spontanistmåleri.

Målningar av Brassau
Publicerat i om utställningar m m, politik | 2 kommentarer

3263: Zorn på Nationalmuseum

Som det har framgått visar nu Nationalmuseum Zorn. Han gick bort 1920 men mer än hundra år efter sin död är han kontroversiell. Hans idag svåra försyndelser är den manliga blicken, exotismen gentemot andra kulturer samt idealiserad nationalism. Utställningen har naturligtvis insett detta och parerat med ett brett motivurval samt en betoning på hans hustru Emma. Det har fungerat rätt bra men det är något besvärande att det behövs försiktighetsåtgärder. Jag fick äntligen tillfälle att besöka den och även om det mest är smakprov på vad Zorn kan är det väl värt att se.

Det kanske snart är dags för en rakare bild av Zorn om man kan skaka av sig samtidens konventionella behov av puritanskt ideal. Zorn var en försiktig och sent anländ impressionist som blev en stjärna på salongerna i Paris. Men han skapade ett eget utrymme som har visat sig hållbart och fascinerande. En skarp blick för otaliga detaljer som ständigt förnyar anblicken av hans målningar.

En sådan här målning blir ofta förbisedd därför Zorn inte kan belastas med tidens vällustiga behov av invektiv.
Publicerat i om utställningar m m | 2 kommentarer