Mitt skrivande har haft ett litet uppehåll. Jag kan inte närmare gå in på orsaken men det rör sig om diverse omställningar. Nu skulle det dock vara klart med omorganisationerna.
I konstvärlden har den väletablerade konceptualisten Sam Durant från Seattle väckt en del uppmärksamhet med sin galge, Scaffold, en träskulptur. Detaljerna i dramat kan man fördjupa sig i via Artnet. Skulpturen har alltså en stark politisk innebörd då den anspelar på hängningen av ett antal av ursprungsbefolkningen. Dagens ättlingar uppfattade den som kränkande. Scaffold har tidigare visats på Documenta 2012 men väckte då ingen större uppmärksamhet. Men nu har den blivit Site Specific och gett upphov till ett stycke identitetspolitik. Durants avsikter är helt klart en indignation av den orättfärdiga behandlingen av ursprungsbefolkningen. Men det duger inte eftersom han är en vit man och därför bär på en arvsynd. Detta har närmast blivit en regel som ständigt går i repris. Durant fann lösningen i att avsäga sig konstverket och låta det bli nermonterat och uppeldat. En helt politiskt korrekt lösning. Martin Aagård (Aftonbladet) är mycket nöjd med den utgången och att alla är nöjda. Man kan emellertid ställa frågan om det är särskilt bra för ett konstverk att drabbas av åkomman ”alla är nöjda”. Jag skulle mena att det hade varit intressantare om Durant hade insisterat på att även hans indignation är värd något. Men saken handlar inte så mycket om konstintresse.