3307: Från Lööf till Munch

Postat den 2021 23 juni av Lars Vilks

Som utvecklingen på regeringsfronten ser ut verkar det gå den vanliga vägen. Det blir en justering i förhandlingarna och Annie Lööf visar vägen till Löfvens återkomst. Det fanns förhoppningar om mer dramatik men liksom tidigare uteblev den i sista stund.

I Norge är det dags att se om Munch håller för vår samtids värdegrund. Han har gjort några målningar med rasifierade och frågan är om han, förutom att belastas med att vara ett manligt geni, kan godkännas i dagens stränga moral. Titlarna på hans verk skall givetvis bytas ut. Eftersom titlarna är tämligen godtyckliga är det ingen stor sak – förutom att man gör det till en stor sak. (Klassekampen)

För säkerhets skull har man lagt ut en liten diktperformance. Det blir lite för bra. Munchmuseet

Publicerat i Konstkritik, om utställningar m m, politik | 6 kommentarer

3306: Åter en repris?

Postat den 2021 21 juni av Lars Vilks

Medan EM i fotboll pågår har Sverige förmånen av SM i politik. Spänningen stiger sedan Löfven har fått stiga ner från tronen. Han har redan lovat att stiga upp igen och det brukar ju vara så att när det skall väljas regeringschef blir det till slut Löfven. Den smärtsamma process han har framför sig är att samtidigt tillfredsställa Vänsterpartiet och Centern. Det påminner om hur vargen, fåret och hösäcken skall transporteras till andra sidan.

Kommer den store förhandlaren att i vanlig ordning spela hem statsministerposten? Att hans politik endast delvis ingår är en annan historia som vi redan känner till. Det lär dock inte bli några riktigt märkbara förändringar i den reella världen hur laguppställningen än kommer att se ut.

Publicerat i politik | 4 kommentarer

3305: Måleriet breder ut sig

Postat den 2021 20 juni av Lars Vilks

Mamma Andersson har en stor separatutställning på Louisiana. En del av en satsning på måleriet från museets sida. Kritikerna förefaller entusiastiska trots att dominanten i den utdragna internationella trenden saknas. För nu kan det låta så här: ”Detta är ingen politisk konst och det är befriande. När allting handlar om positionering och åsikter, är Mamma Anderssons motivvärld en vilsam oas.” Expressen

Ja, vi börjar närma oss en nymornad målerisk estetik. Budskapet i denna inställning är väl avsaknaden av ett sådant. Betraktaren får skapa det som saknas. I stället för att undervisas i samtidens stränga moraliteter.

Men även om vi nog har någonting på gång i konstvärlden återstår det att skapa en tillräckligt övertygande diskurs till detta. Och hur det skall överskridas eftersom vi tycks hamna i oaser.

Politisk konst är inte borta. Det finns hur mycket som helst om man bara lämnar konstvärldens mycket begränsade urval av rättrådighet.

Publicerat i Konstkritik, om utställningar m m | 3 kommentarer