Vilka regler som gäller för skyddsobjektet är svåröverskådligt. Jag kan t ex få veta att en viss önskan bemöts med ”vi rekommenderar det inte”. Men det låter sig göras. För övrigt fanns instruktionen att ”skyddsobjektet gör som det önskar, vi ger bara rekommendationer”, som dock i praktiken inte täcker vad man kanske tror.
Inför den senaste julhelgen meddelade jag en önskan om att få tillbringa den med Maj. Det verkade inte möta något hinder, tidpunkter för avresa och återtåg meddelades i god tid och blev noterat. Men snart skulle den bistra verkligheten visa sig. Jag blev inkallad till ett möte med fyra chefer där jag fick veta att jag mycket väl kunde göra som jag ville. Men då skulle jag först underteckna ett formulär där jag avsade mig livvaktsskyddet och ”blev en vanlig medborgare”. Gruppchefen fortsatte irriterat med att detaljerat redovisa hur min nuvarande tillvaro skulle avvecklas och vilka konsekvenser detta skulle föra med sig, sådant som uppsägning av mitt skyddade boende, flyttning av bohag, ändra postadress etc. Man skulle fortsatt erbjuda bevakning vid offentliga framträdanden men mina kontakter skulle inte ske genom direktkontakt med enheten utan via det ordinära telefonnumret till polisen.
”Påbud om utkastning” var ingen dålig föreställning. En helt övertygande rollprestation. Min del i detta var att agera som den tillintetgjorde utpressade som fick mottaga hårda bandage. Det föll sig naturligt.
