Skall man skapa lite rörelse i samtidskonstvärlden får man bjuda på det mest oemotståndliga: rasism och fascism – de just nu mest sexiga företeelserna. Varje spår av misstänkt gods av detta slag i konsten ger upphov till kontroverser. Oftast stannar det vid smärre ordväxlingar där den anklagade ursäktar sig eller försäkrar sig vara missförstådd.
Utställningen på U-jazdowski i Warszawa är dock oemotståndlig ty bevisen hopar sig. Iakttagare har kunnat konstatera att chefen Piotr Bernatowicz är utsedd av en förhatlig regering och att han har samlat ett antal konstnärer som i stor utsträckning väljer lite andra politiska vägar än vad som rekommenderas. Kulturvetaren Hanno Rauterberg har samlat det väl: ”Just på de stora utställningarna med samtidskonst, särskilt på biennalerna, kan man iaktta en förskjutning från estetik till etik. Konsten tillskrivs ofta ett moraliskt-politiskt mervärde och blir därmed till en oskiljaktig beståndsdel av ’självbekräftelseindustrin’. Här bekräftar publiken sina normativa ideal, och så gott som allt som motsäger dessa ideal – som väcker obehagskänslor – utestängs häftigt.”
Utan tvekan fick konstvärlden vad den önskade. Något att kasta sig över. Det fanns rätt mycket att ta upp i en varierad utställning men Dan Park fick huvudrollen. Han framställs som den konstnär som kommer att visa konstcentret väg in i neonazismen. Som en anonym anställd formulerat det: “Bernatowicz is admitting into the institution people associated with the neo-Nazi movement, at the same time canceling and stigmatizing projects inconsistent with his worldview.” (artnet)
Det är svårt att skuldbelägga Park via det som visas men tappra försök görs för att få hans bild av Breivik i La Coste-tröja till en hyllning snarare än en omöjlig produktplacering. Alltså en fruktansvärt farlig man som med sin punkattityd och Sex Pistols-stil avancerat från elskåpsaffischerare till världsomstörtare (åtminstone i konsten). Den mest sannolika tolkningen av Parks verksamhet torde vara hans vilja att uppträda så politiskt inkorrekt som möjligt. Så långt att man tror att det är på riktigt.
Islamkritik som det finns en hel del av i utställningen är i jämförelse inte längre lika hett. Min hund är för en gångs skull i bakgrunden.
Gott om länkar, t ex:
Jag – liksom John – blir skrämd av den stora vaginan. Den sätter min fantasi i rörelse. Obehagligt. Tanken går åt den store Cthulhus håll. Ett indifferent monster som slukar den oförsiktige…
Sån tur att det egentligen är ett konstverk med flera lager!
Dan Parkslide. Omöjlig att utrota och göra sig kvitt. 7 mm Parkslide räcker för att hen skall överleva, slå upp genom asfalten och på nytt blomstra. Den är icke objektivt vacker men den har en vacker (växt)kraft!
Winston målade kanoner, adolf målade hus.
I en kombinerad utställning kan man undra om folk skulle se vem av dom som målat vad.
https://www.christies.com/lot/lot-sir-winston-churchill-om-ra-the-beach-5442799/?
Ur denna vagina kan man rakryggad gå ut i livet, John.
”at the same time canceling and stigmatizing projects inconsistent with his worldview”
Äntligen, ropar konsten, äntligen blir även vi cancelled, åtminstone i någon mening. Är vi relevanta nu? Vi ses på biennalen.