3308: Tyst kunskap som inte behöver vara så tyst

Nytt nummer av KRO:s tidskrift ”Konstnären”. Det handlar om tyst kunskap ett ämne som har vairt särskilt på tapeten alltsedan Thomas Kuhns bok på 1960-talet om paradigmskiften. Vad tidskriften åstadkommer i ämnet är inte imponerande. Enklast hade varit att man hade börjat med att synliggöra den tysta kunskap som omger tidskriftens ämnesval. För den som är något orienterad i trendig samtidskonst är det inte särskilt svårt att skissera ideologins underliggande lamentationer om det förtryckandet patriarkatet och kolonialismen elände och dess fasansfulla diskriminering som även genomsyrar konstvärlden. Valet av bidragsgivare ger ytterligare aspekter på hur den tysta kunskapen arbetar. Ett starkt begränsat intresse för vad som är tyst kunskap. Svårligen skulle en konstnär som Christopher Robin Rådlund eller Andreas Eriksson förmedla det man (som tyst kunskap) önskar.

Så här låter det när den korrekta konversationen äger rum:

”Och generellt är det väl ett problem idag, att vi hela tiden tvingas sälja oss själva utifrån vissa informella regler eller normer.

Nora: Finns det något sätt att synliggöra den tysta kunskapen, eller dessa informella regler och normer?

Jonna: Jag tror att vi hela tiden bör prata om det, det är liksom ett evighetsarbete. Det är så man kommer åt praktisk kunskap och det är så man kommer åt tysta maktförutsättningar. Men självklart är detta jobbigt, och det är alltid några som är mer utsatta än andra i sådana här situationer.

Ailin: Jag håller med om att det är viktigt att ständigt prata om den här frågan. Jag tror också att det är viktigt att arbeta alla tillsammans på institutionerna för förändring, från studenter till lärare och styrelse. Det är viktigt att få medhåll från maktens position när man försöker skapa förändring på skolan.”

Konstteorins elände fortsätter.

Redaktören Robert Stasinski skriver i sin ledare:

”Konsten är svaret, men vad är frågan? Denna idé om konsten som en undran, längtan och svaret på en inre frågeställning har länge präglat det västerländska konstbegreppet. Hur löjligt vag på information den frågan än må vara är det trots allt en av de bästa modellerna för vad det är vi sysslar med.”

Ännu vanligare är att säga att ”konsten ger inget svar utan ställer frågor”. Så har vi gått hela varvet runt. Svarets obestämdhet hänger samman med den tyska filosofins bestämning av konsten som en singularitet, alltså enskildhet som inte kan bestämmas som någon generell kunskap. Konsten får skapas genom konstaktörernas intresse.

Det här inlägget postades i Konstkritik, konstteori, politik. Bokmärk permalänken.

3 svar på 3308: Tyst kunskap som inte behöver vara så tyst

  1. minnesdagen skriver:

    ”Jag tror att vi hela tiden bör prata om det, det är liksom ett evighetsarbete.”
    – Påminner om något annat som inte direkt är konst.

  2. Urban Wikström skriver:

    Tack Lars Vilks.
    Var nere på kullen och besökte Nimis.
    En fantastisk upplevelse.
    En stund av eftertanke och kontemplation.
    Trappen ner gav en känsla av att vara del av ett konstverk.
    Varmt och svettigt vart det…….
    Värt varje steg.
    Tack för att det finns de som bryter mot oss påtvingade normer……
    Tack för en upplevelse utöver det vanliga kneget.
    ??.

  3. minnesdagen skriver:

    Jag håller med. Jag var där en sommardag häromåret. Det var en mycket större upplevelse än att gå och titta i ett konstmuseum.

    Att det är omtvistat och att konstnären är kontroversiell höjer dessutom upplevelsen eftersom det väcker en del tankar. Speciellt när den man frågar om vägen – börjar muttra om att konstnären gjort en del dumheter de senaste åren… Väl på stranden tittar jag på de andra besökarna, och undrar – är ni också medbrottslingar ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.