Medan EM i fotboll pågår har Sverige förmånen av SM i politik. Spänningen stiger sedan Löfven har fått stiga ner från tronen. Han har redan lovat att stiga upp igen och det brukar ju vara så att när det skall väljas regeringschef blir det till slut Löfven. Den smärtsamma process han har framför sig är att samtidigt tillfredsställa Vänsterpartiet och Centern. Det påminner om hur vargen, fåret och hösäcken skall transporteras till andra sidan.
Kommer den store förhandlaren att i vanlig ordning spela hem statsministerposten? Att hans politik endast delvis ingår är en annan historia som vi redan känner till. Det lär dock inte bli några riktigt märkbara förändringar i den reella världen hur laguppställningen än kommer att se ut.
Och så har midsommaraftonen = sommarsolståndet 21 juni passerat utan större uppståndelse då de bestämmande valt att placera ståndet i samband med vanlig helg.
En lätt modifierad skitnödig regeringskonstruktion lär ersätta den nu avsatta. Några punkter i 73-programmet kommer kanske att omformuleras, skjutas på framtiden eller begravas i en utredning är min gissning. Atlas won’t shrug…men politisk underhållning skapas med lite missämja och fake drama i den svenska ankdammen.
När regeringsorganet Aktuellt bjöd in politiker att kommentera deras självförvållade kris fick Stenevi och Frigolin mer tid än övriga tillsammans att utveckla sin förvirringstrategi. De vill låtsas vara ett mittenparti, och lägger in den försvunna klimatkrisen i varannan mening. Endast AKB påminde om att riksdagen är ett resultat av vad alla tycker, inte vad miljöpartiet tycker. Det hade hon kunnat göra som moderatledare, då hade det haft större effekt.
I förlängningen skymtar insikten att SD´s väljare har legitima åsikter och att det är tillåtet i Sverige att invända mot slarvet med skattebetalarnas pengar. Vänsterns totalitära klimat- och invandringspolitik och dess sabotage mot energiförsörjningen har ett djupt folkligt motstånd, och det är inte ett utslag av rasism, utan en folklig svensk invändning mot svensk vänsterextrem politik i mitten. SD är kanske formellt sett bildat av några ganska unga personer som uttryckt barnsliga åsikter om nationalsocialismen som inte delas av många, men rösterna på SD kommer från svenska arbetare som fördrivits från sitt gamla parti av socialt sett borgerliga frasradikala s-tanter. SD är inte rasister, de är emot den svenska klimat/genus/islamimport-politiken. De är nyktra och inser att Sverige inte är någon stormakt. SD´s väljare är gamla sosseväljare som inte älskar marknadshyror. SD är inte ett högerparti i sociologisk mening, det är ett arbetarparti, det är därför moderaterna har problem med dem.
Jag är benägen att instämma i den Jor-El´ska slutklämmen – jag menar – något behöver väl ministrarna kunna åstadkomma för sina väl tilltagna miljonersättningar…