I den tjuvstartade göteborgsbiennalen får vi igen en omgång av svensk kolonialism. Även om det börjar bli sent på denna scen fungerar det fortfarande. Den som vill göra en karriär och särskilt om konstnärerna kan påvisa en för ändamålet lämplig etnicitet är det inte fel. Värdegrunden är given och förmodligen är de medverkande konstnärerna autentiska, dvs. de tror verkligen på att det de gör är av största vikt. Den estetiska distansen lyser med sin frånvaro men det kan inte vara långt kvar till att parodin gör sitt inträde på scenen. Aftonbladet
Den politiska styrningen som har undersökts av Myndigheten för kulturanalys. Som sagt, det behöver inte styras särskilt mycket eftersom konstnärerna i allmänhet hjälper till med styrningen.
Jamen det är väl bara att våra ledare i väst, arvingar till slavhandelns skam, ber om den där ursäkten. Ordna en Världskonferens. Som man gjorde i good old days. Så blir det utrett och klart, snart. Sen kan vi i EU-kapitalistvästvärlden, alla konsumentmedborgare som är konsumenter av konsumentvaror och batteri-el-bilar, konsumentgrönsaker och konsumentfrukt, IKEA-möbler och prydnadskuddar, drönare och datorer, lugnt fortsätta med att återigen börja om med konsumeringen och exploateringen av den väsentligt billigare arbetskraften (jämfört med en hederlig svensk undersköterskas) i länder utanför Europas gränser.
Vi skäms för S:t Barthélemy 24/7, åtta dagar i veckan. Vi tar tagelskjortan på och erkänner att intet, förutom barbariet, härstammar härifrån.
Inför detta faktum får vi trösta oss med groddans och drängfylla på vårt töntiga midsommar. Och vithetskompensera genom att fylla våra förorter och gamla brukssamhällen med så mycket ’people of colour’ det bara går.
Inväntar parodin.
Slutsats i svenskan
Att värna denna neutrala frihet bygger dock på en förväntan och förhoppning om att det goda, det sanna och det sköna klarar sig på egna meriter, och växer bäst under sådana villkor.
Varför får detta mej att tänka på filmen Den gode, den onde, den fule?
”1784 byttes en bit mark i Göteborg mot kolonin Saint-Barthélemy, ”
Detta hände efter 1770-talet.
Vad hände i slutet på 1770-talet ?
1779 godkände Kung Gustav III riksdagens förslag till ”allmän religionsfrihet” och landet fick då nya influenser som flyttade in.
Man kan undra om det hängde ihop.
Myndigheten för kulturanalys är en produkt av regeringen Reinfeldt, och har i uppdrag att ge politikerna analyser av hur deras politik utfaller. Dagens kulturminister är miljöpartist och försäkrar att konsten ska vara fri, samtidigt som den ska användas i genus- och klimatfrågor för att uppnå önskade resultat. Hon verkar inte ens förstå att man kan äta kakan eller ha den kvar.
konstnärerna i allmänhet hjälper till med styrningen.
Har inte konsten alltid varit beroende av makten, marknaden och pengarna?
Kan konstnärer styra efter eget huvud?
Konstnärerna har varit och är beroende av makten, historiskt framför allt av borgerskapet. Men de har också varit i opposition mot makten. Inte minst 68-rörelsen. Idag är det annorlunda eftersom man delar värdegrund med makten.