Yttrandefriheten återkommer intensivt med jämna mellanrum. Den vanliga visan berör klagomål på bristande respekt gentemot en världsreligion. Efter att Frankrike har släppt lös satiren går en våg av djupaste indignation genom den islamska världen. (dr.dk)
Erdogan rasar sedan han utsatts för en skämtteckning i Charlie Hebdo. Svt rapporterar men aktar sig för att publicera bilden. Det påminner oss om att auktoriteter inte har någon rätt att stå över kritik. Det gäller hela vägen upp. I konsten tiger man still eftersom just detta problem inte kan hanteras i den världen. Det var ett tag sedan man proklamerade att konstens frihet var total och att den inte längre kunde provocera. Så gick visan under den postmoderna eran. Idag är det andra bullar i en neo-victoriansk tid där det gäller att gå på tå och vakta sina uttryck. Magnus Sandelin påminner oss om var skon alltid klämmer (doku).
Amazon har lanserats i Sverige med en egendomlig succé genom märkliga översättningar av texterna till företagets produkter. Någon menar att det är en medveten marknadsföring men antagligen är det ett misstag. Utan vidare kan man dock kalla det som uppstått för modernistisk poesi. Av högsta klass (SvT). Expressen kontaktade företaget och översättningsmaskinen fick fortsätta att arbeta: ”Medan vi är väldigt glada över att ha lanserat Amazon.se i dag är det bara vår första dag i Sverige och vi är dedikerade kring att fortsätta förbättra kundupplevelsen.” (Expressen)
Hur global än världen försöker bli kvarstår det nationella språkproblemet. Men först och främst måste vi tänka på ”kundupplevelsen”.
På sin Fb-sida har tecknaren/illustratören ”MÄKI” projicerat Vilks mot en husvägg med kommentaren:
”I Frankrike projicerar man Muhammedkarikatyrer på myndighetsbyggnader för att visa att man står upp för yttrandefriheten. Varför känns det så främmande att vi skulle göra så i Sverige?”
Rättelse: Det skall naturligtvis vara ”rondellhunden”, och inte Vilks.