Jag hinner med en del artiklar och en sådan har precis publicerats i tidskriften Kvartal. Det är en fortsättning på en tidigare artikel i samma tidskrift och handlar om konsten i Sverige.
-
Senaste inläggen
- 3361: Lars Vilks 2021 4 oktober
- 3360: Udda konstekonomi 2021 29 september
- 3359: Konst och mode. 2021 27 september
- 3358: Litografi och bok 2021 26 september
- 3357: Osmakligt 2021 22 september
Bloggarkiv
Kategorier
Sidor
Blogroll
Vilks konsteori
Vilks projekt
Nya kommentarer
- Sniff om 3361: Lars Vilks
- Tommy om 3361: Lars Vilks
- mikael om 3361: Lars Vilks
- Oscar Westman om 3361: Lars Vilks
- Från Graven om 3361: Lars Vilks
- CeDe om 3361: Lars Vilks
- Benke Anderszorn om 3361: Lars Vilks
- Peter Svensson om 3361: Lars Vilks
- Joakim om 3361: Lars Vilks
- Yosip om 3361: Lars Vilks
Vilken läsning!
Lars Vilks
Bra artikel. Ett klargörande om Michel Foucault är dock på sin plats. Idéhistorikern Svante Nordin har formulerat det väl:
“I Humaniora i Sverige säger jag nästan ingenting om Foucault själv utan talar egentligen bara om hans inflytande i Sverige vilket är något helt annat som jag också här och var antyder. Dvs.: man får ofta sin Foucault via USA där man uppfattar honom som “metoden Foucault” osv. Kort sagt Foucaults efterföljare, är inte detsamma som Foucault själv.”
(http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur/litteratur-portraett/11252-angaende-humaniora-en-intervju-med-svante-nordin)
Upplysande och överblickbart credo.
“Att platsa på konstelitens lista?”
Här återkommer begreppet konsteliten, denna gång ur De Geers mun. Många kunder besöker Dylans konstutställning bara för att han är känd, lyder tesen. Jag invänder verkligen inte, jag håller med. Man kan också hävda att Dylans konstnärskap är i paritet med hans musikalitet. Om man vill, just de rätta humorbefriade tråkfarbröderna blir så underhållande arga då.
Däremot undrar jag; är det så att konsteliten är offentligt finansierad, och existerar som en konsekvens av statlig konstpolitik? Dylans “konst” vilar på att någon faktiskt köper hans sånger, men det finns naturligtvis krafter som vill skilja på konstens bruks- och bytesvärde, de brukar leva i offentliga monopol finansierade av andra, där kan man lätt tänka sig teorier till stöd för produktion utan behövande konsumenter.