Vår tids rasism är mycket annorlunda än den var 1955. Exemplet kommer från Whitneybiennalen och protesterna mot Dana Schutz målning av den mördade den unge svarte Emmett Till. Han mördades 1955 efter att ha gjort något så grovt (på den tiden och i Mississippi) att tilltala en vit kvinna. Mördarna undkom men kunde sedan tillstå mordet eftersom det inte var möjligt att bli åtalad två gånger för samma brott. Till var massakrerad i ansiktet men hans mor önskade en öppen kista vid begravningen.
Dana Schutz har målat den unge i sin kista men i mycket abstraherade drag. Konstnären Hanna Black har startat en kampanj för att få målningen avlägsnad. Hon anser att vita inte har rätt att utföra och visa sådana verk. Det är ett privilegium för svarta. Så ser alltså dagens rasism ut. Man får trots allt tala om vissa framsteg. Dana Schutz är en välkänd målare som har hållit sig i en framskjuten position det senaste decenniet.
Det här handlar om konstens gränser och den inskränkning som krävs är en rätt underlig form av censur.
Artnet (Dana Schutz förklarar sig)
Sånt här babbel bubblar nu även på svenska högskolor av sämre sort;
”white free speech and white creative freedom have been founded on the constraint of others, and are not natural rights”
Identitetspolitiken, klasshatets och rasismens politiska arvtagare, förkastar naturrätten, och inser inte att man därmed eliminerar ”rätt” i sin helhet. Eller kan det tolkas på något annat sätt? Kan man råna Burke på naturrätten? Finns det en teoretisk identitetspolitisk naturrätt utanför sinnesvärlden som kan hänvisas till som överordnat ideal? Ungefär som när pensionärsvänstern jämför socialistiska ideal med marknadsekonomisk verklighet; en pappersbild på ett äpple jämfört med en verklig apelsin, och tycker äpplet verkar ”bättre”.
Man kan notera att Black inte nöjer sig med att dölja målningen därför att ”it is not acceptable for a white person to transmute Black suffering into profit and fun”. Därför ska den förstöras. Den är någon annans egendom, men Black har rätt att förstöra den, av ett överordnat intresse. Överordnade intressen känner man igen; religionen, nationen, rasen, klassen, och nu senast miljön. Alla kräver de att få bestämma över andra.
Det behövs många Lars Wilks, som har kurage att stå upp och försvara yttrandefriheten i ord, bild och konst. Och det behövs motvikt mot det religiösa vansinnet i världen.
PS. Var kan jag få en mejladress till Lars Wilks ? DS.