2378: Tornets väg

Av det brunna tornet är det inte mycket kvar. Men dock något som kan föras vidare till nästa version.

00torn16
Foto: Fredrik Larsson (Ladoniens minister för konst & hopp)

Vindarnas torn uppfördes i slutet av 90-talet. Den första versionen föll som en fura i en kraftig storm. Jag byggde då en ny version ovanpå den liggande. Det verkade vara en säker idé, ett vält som underlag bör garantera att det inte välter igen. Men det gjorde det 2013 då den värsta stormen någonsin vräkte sig in med 40 sekundmeter och vågorna lyfte den. För andra gången fick jag bygga upp en ny version på en liggande. Bilderna nedan visar tornet efter dess fall 2013 och återuppbyggd 2014.

00torn13

00torn14

Nimis förnyade aktualitet har också medfört några konstkritikers reflektioner, t ex Conny Malmquist (Expressen) och Dan Jönsson (DN). Därifrån är det inte så långt till en mera intrikat fråga. Två tungt vägande och kontroversiella bidrag har konstnär Vilks åstadkommit. Å ena sidan Nimis (så här långt pågående under 36 år) och å den andra RH (snart 10 år).

För Peter Fällmar Andersson är valet enkelt (Sydsvenskan). Det senare verket är ett felskär men det första står sig med pondus. Medan Nimis har blivit mindre kontroversiellt är RH fortsatt en het potatis.

Myndighetsprocessen kring Nimis är fortfarande inte avslutad. Länsstyrelsen, markägaren och kommunen har börjat visa tänderna (SvT SvT). Jag skulle tro att länsstyrelsens åtgärd att skicka ut knivbeväpnade tjänstemän för att ta bort vägmarkeringarna är mer affekt än genomtänkt. Besökarna går ner ändå men en del av dem kommer att hamna på mindre lämpliga vägar och därmed öka risken för fallolyckor. Någon statistik presenteras inte men vad jag har kunnat se är det farligaste området den steniga stranden där man kan trampa fel och hämtas med räddningstjänstens båt. På Kullaberg finns många platser som är betydligt krångligare än vägen till Nimis. Att det blir fler olyckor kring Nimis (olyckor i själva skulpturen är ytterst sällsynta) beror på det stora besöksantalet. Den enkla lösningen är att länsstyrelsen säkrar stigen ner som man har gjort på många andra platser. Men det skulle svida i stoltheten även för en myndighet som skall vara allmänhetens serviceorgan.

Det påstås också att skulpturen är i dåligt skick och att man har sett lösa bräder. Detta ”dåliga skick” och ”lösa bräder” specificeras aldrig förmodligen beroende på att det är svårt att finna något konkret. Genomgångar görs regelbundet, min egen roll i detta kan jag av förståeliga skäl inte närmare redogöra för.

Det här inlägget postades i Nimis. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.