2345: Opera på flera plan

För operaälskare är det snart premiär på kortoperan Jane, med ett tema från beryktade Jihad Jane.

En artikel väl värd att begrunda är Ola Wongs synpunkter på den samtida museipolitiken (SvD). När det blir mer ältande politik än museum.

Det här inlägget postades i debatt, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

12 svar på 2345: Opera på flera plan

  1. sl skriver:

    Aftonbladet lyckas skriva utan att hymla, Åsa´s försök är glömt (?)

    http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article23619619.ab

    Politisk misshandel av svenska kulturinstitutioner drivs just nu av klimat- och identitetsvänstern och deras kamrater i socialdemokratiska kvinnoförbundet. När man väl tagit kulturen som gisslan, kan motståndaren också göra det. Idag Bah Kunke, i morgon bröderna Ekeroth.

  2. Jor-El skriver:

    Aftonbladets kultursida är som tur är inte helt enhetlig. Recensionen är skriven av Mattias Svensson, med ett ultraliberalt förflutet. Han var tidigare med och gjorde nu nedlagda Magasinet Neo. Recensionen är den första som på allvar gör mig intresserad av att faktiskt läsa boken.

  3. Hemkär skriver:

    Kultur är konst. Liksom livet.

  4. Molly skriver:

    LV skrev att Orrenius överlåter åt läsaren att på egen hand ta ställning. För mig innebär det att författaren presenterar de fakta som han kunnat hänvisa till , utan egna förklaringsmodeller. Jag har inte läst hans bok, men jag har läst Lars Trier Mogensens recension av boken. Han har läst boken och förklarat den med hjälp av sin egen uppfattning av Lars Vilks. Om Orrenius försökt vara objektiv så förstår jag inte hur LTM har läst att ”Orrenius blir mer och mer trött på Lars Vilks och hans oorginella och pubertala försök att provocera…”? Själv skulle jag också vara intresserad av att få fakta på det LTM tar upp i meningen. ” Lars Vilks … han har … bevisligen försökt provocera fram bråk, inspirerad av den antiauktoritära konsttradition som var populär på vänsterkanten när han var ung…”. LTM har, som jag läser hans text, använt sig av sin egen tolkning av Orrenius text om Lars Vilks. En recensent har naturligtvis rätt att tycka själv om en bok, opera eller film. Men vi anonyma kan också tycka. Vi får till och med tycka helt annorlunda. Jag tycker att LTM verkar ha letat avsnitt och ord som kan verifiera hans egen uppfattning om Lars Vilks, hans konst och person. Då får han alibi från en bok han läst och tolkat, att Vilks är pubertal, provocerar bråk, tillhörde vänsterkanten, producerar konst, vilka som sämst är oorginella och klichéfyllda, som person är lite ynklig med hippieaktiga frihetsideal.

  5. CeDe skriver:

    Lars Vilks har väl flera bottnar som alla andra. Både ängel och djävul i en och samma person. Såna är vi människor, ingen förskonas.
    Jag har beställt boken från mitt bibliotek och ser fram emot att läsa den men tror inte på några större överraskningar.

  6. Molly skriver:

    CeDe, jag var otydlig. Vi har olika sidor, men det var inte det ja kritiserade. Det var den bristande logiken i det som sägs! Vilks hävdar att Orrenius överlåter att läsaren på egen hand tar ställning.
    Är det sant så stämmer det inte att LTM i boken hittat uttryck som att Orrenius blir trött på Vilks och hans oorginella och pubertala försök att provocera! Att Vilks bevisligen gjort försök att provocera fram bråk. Att Vilks är en ynklig person med hippieaktiga frihetsideal. Står dessa och liknande uttryck i Orrenius bok, då kan man inte påstå att Orrenius överlåter åt läsaren att på egen hand ta ställning.
    Finns inga sådana uttryck i Orrenius bok, utan är LTMs egna formuleringar och åsikter, så har LTM i stället försökt påverka läsarna att stödja hans privata teorier om personen och konstnären Vilks. Tycka fritt är lovligt. Men lägga in sin egen uppfattning om en person som diskuteras TYCKER JAG INTE PASSAR I EN RECENSION. LTM s artikel skulle i så fall noteras som ett debattinlägg och inte recension. Vem som har rätt vet jag inte. Men logiken skaver.

  7. CeDe skriver:

    Förfasningen är stor över att Ryska banker lånat ut pengar till bland annat Marine le Pen och att vissa inom SD gör affärer med Ryssland. Man kan för vissso ha åsikter om detta.
    Men hörs det ett knyst om att de flesta moskéer i Sverige är finansierade av det salafistiska Saudiarabien.

  8. pöbeln skriver:

    Relativisering CeDe.

  9. CeDe skriver:

    Du kan sätta vilket epitet du vill på det men det är fortfarande fakta över prioriteringar.

  10. pöbeln skriver:

    Det är inte vilket epitet som helst. Du borde ta en funderare på det när du går till valurnan nästa gång.

  11. Från Graven skriver:

    Kombinationen Egor Putilovs position i SD och hans besynnerliga affär med en rysk affärsman är synnerligen suspekt och oroväckande.

    Utländskt stöd till moskéer blir djupt problematiskt då predikningarna övergår i rekommendationer som står i konflikt med en sekulär demokratisk stat.

  12. sl skriver:

    Nu vill ”kulturministern” befria muséerna från politiken. Jag vill minnas att det finns ett svensk-kulturellt uttryck som heter ”Från Hästens Mun”. Det kan väl tänkas ha applikation?

    Vidare har det i fröken miljöpartists värld ”saknat en sammanhållen och tydlig politik för kulturarvet”. Ola Wong hade bara behövt äta lunch med med henne så hade han fått hela sanningen, och sluppit få allt så väldigt om bakfoten, och skämma ut sig så oerhört.

    Kulturen är inte statlig, den kommer från dem som producerar den, i bästa fall behärskar de någon tradition, och statens viktigaste insats är att genom beskattning förhindra produktion av kultur. När mp skulle köpas in i regeringen, för att hindra elproduktion, transporter och boende, delegerade s den relativt värdelösa kulturministerposten till det relativt värdelösa partiet, som inte ens hade någon som dög till kulturminister, utan skaffade in presentatören från Disneydags som ny medlem. Hade det funnits en ecklesiastik-minister hade den varit vikt för någon mupp. Men vänta – det gör det ju; kallas numera ”miljöminister”! Tron kan försätta berg.

    Det finns samma politik för kulturarvet som för kärnkraften och försvaret, att förstöra verksamheten och göra karriär på det. Genom att ge kulturproduktionen destruktiva förhållningsorder baserade på genusstrunt, miljöstrunt och värdegrund utan grund.

    Denna skitminister borde ställa sig på Skansen och sjunga Schuberts Ave Maria till någon sinfonietta hennes partikamrater vill spara in på. Sen kan hon göra anspråk på att vara kulturminister. Adelsohn-Liljerot var dålig, Bah-Kunke är sämre.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.