För närvarande bjuder politiken på mer av intresse än vad konstvärlden förmår. Flyktingpolitiken har avancerat från en sekundär fråga för väljarna till ett åtminstone lokalt maximum. Ledande politiker menar att läget är ansträngt. För en gångs skull förefaller det trovärdigt. Medborgaren kan dock vara lugn, partierna (alla så när som på Vänsterpartiet och naturligtvis SD) har gått samman och presenterat en gemensam handlingsplan. Vad som är nytt från högsta ort är att man nämner sådant som tidigare sorgfälligt har undvikits, volym och kostnader. Skall man verkligen befatta sig med sådana småsaker när det handlar om människoliv? Och blir det strängt taget inte en fråga om rasism? Vi och de?
Mottagandet av överenskommelsen varierar något. Expressen är exempelvis föga entusiastisk (den publicerade bilden av politikerna för tanken till Goyas kungafamilj) medan Daniel Swedin (Aftonbladet) håller humöret uppe. Men det borde inte vara någon större fråga, politikerna har fått sitt mandat av väljarna och den enda oppositionen kommer från SD:s mörka källarvalv. Opinionsmätningarna ger SD sådär 20 % av rösterna. En solid majoritet för vidare mångfaldiga äventyr.
Morden på skolan i Trollhättan har skakat landet. Mördaren benämns som rasist, nazist och SD-anhängare. Tyvärr, får man väl säga, låter det inte överdrivet illa. Dessa epitet har under åratal kastats ut i vitt skilda riktningar och betyder inte längre något särskilt. Angående frågan om dräparen skall betraktas som terrorist blir det en ren lingvistisk fråga som diskuteras med stort intresse (SvT). Under alla omständigheter är rubriceringen hatbrott, ehuru även den svårt inflatoriskt ansatt, giltig. Men kring hatet kan man samlas och en av de stora i genren, Johan Ehrenberg (ETC) meddelar att hans hat mot hatarna har föranlett honom att skicka ut hundratals mejl för att få slut på hatet. Han gläds åt en liten framgång genom att två SD-sympatisörer har omvänt sig. Denna hatkampanj mot hat får dock bestämt bemötas med det enkla påståendet ”Du skall icke hata”. Men tyvärr lever vi i emotionernas tid och det brukar framhållas att det är fördelaktigt att reagera emotionellt. Då blir det också som det blir, man ser uttrycken och inte orsakerna.
I mina egna vatten har jag kunnat hålla ännu en hemlig föreläsning. Denna gång om Vermeer van Delft. För den som händelsevis, i dessa molnomhöljda tider, har sinne för minutiösa estetiska detaljer kan jag rekommendera den knappt synliga klänningsbården i Musiklektionen. Vid strängarna på Viola da Gamban.
Tavlan av Vermeer har också i sig en märklig tavla som jag först trodde var en spegel, men som inte riktigt är en spegelbild.
Klänningsbården ? Det är något på kvinnans rygg. Svårt att se vad det är.
Händelsen i Trollhättan skulle kunna jämföras med dubbelmordet med järnrör häromåret i Ljungsbro. Det räknas inte som hatbrott, men var ’exempellöst i sin brutalitet’ enligt tingsrätten.
http://www.svd.se/livstid-for-dubbelmordet-i-ljungsbro
Det är en spegel men det är två optiska fel. Dels har kvinnans ansikte fel riktning (Vermeer ändrade positionen för kvinnan men inte spegelbilden) och dels hänger den i fel vinkel för att kunna visa oss den bild vi ser. Inte på ryggen utan som jag skrev, vid stränginstrumentet.
Kjolebåndet danser på strengene.
Du har helt rätt, Krister.
http://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/krisen-var-ett-faktum-fore-flyktingstrommen/
Bården är fin, men jag tycker nog Vermeer misslyckades med marmoreringen på golvet; ganska rudimentär jämför med övrig detaljering; dessutom, vad är det som är instucket under stallet på violan? Stråken? Linjära streck som bara skär av volym och djup, utan distinkt form.
Lars, hur vet man det där med vinkeln?
Jag har kvackat lite i teckning och måleri och imponeras stort av hur Vermeer lyckas få den äkta mattan med dess fransiga fransar att se så äkta ut.
Tja, spegeln kan luta utåt och i så fall finns inte något optiskt fel
Om spegeln skall fungera som det är tänkt måste den ha en mycket kraftig lutning utåt vilket den inte har och för övrigt skulle det se mycket egendomligt ut. Att man vet detta beror på att målningens rum har undersökts mycket noggrant och rekonstruerats både i digital och bokstavlig form.
Et lite anslag av det vi senere ser hos Cezanne… kanskje?
Yttrandefrihet är ju ett återkommande tema här på bloggen. I det blame game som uppstått i kölvattnet efter det tragiska attentatet i Trollhättan har skulden velat läggas både här och där förutom på gärningsmannen själv. Ett av dom mest flagranta övertrampen får väl sägas vara ett statement på Facebook av Ayman Osman, med kopplingar till Researchgruppen och AFA. Där hålls Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor tillsammans med tre borgerliga skribenter ansvariga för dådet. Rebecca Weidmo Uvell har gjort rättsprocess av det hela som blir intressant att följa:
http://www.uvell.se/2015/10/24/mördare-28905599
https://www.facebook.com/RWUvell?fref=ts
För en som inte har hängt med, vad är det som Uwell har skrivit som motiverar att anklaga henne för mord?
Någon som vet?
Kanske någon av våra aktivister, Pöbeln eller Ludvig, har ni hållit er ajour med vad Uwell skrivit som förklarar mord-anklagelsen?
Finns ingen som helst anledning att anklaga varken Rebecca Weidmo Uvell eller någon annan än förövaren själv specifikt för vansinnesdådet i Trollhättan. Vill man man föra en diskussion kring ”högerns destruktiva politik”, ”borgerliga debattörers moraliska undfallenhet” eller liknande borde man kanske göra detta i mer subtila termer. Men i det upprörda läget som är nu i svensk politik så bestämde sig uppenbarligen Ayman Osman för att gå på knock mot några personliga hatobjekt med en rak vänster…
Ayan Osman är nu stämd för förtal av Rebecca Weidmo Uvell.
Jag har inte hållit mig a jour och tar verkligen avstånd från Ayman Osman, som i mitt tycke har gått ner till en riktigt pinsam nivå. Om jag ska försöka förstå vad han vill säga så menar han att dessa personer som han anklagar för att vara mördare är de som har krattat manegen för det våld som Anton i Trollhättan utförde. Oavsett hur mycket eller lite det stämmer (jag tycker inte att det går att säga så) så tycker jag att det var ett riktigt övertramp han gjorde, och jag hoppas att han har vett nog att be om ursäkt.
Vilken soppa ändå med Uvell, att hon sedan hänger ut alla som har lajkat och nu får de hot och hat från motståndarsidan. Så fortsätter pajkastningen och ordkrigandet… Sandlådenivå.
Googlade Ayman Osman och han tycks tillhöra folket på yttersta vänsterkanten. Det enda som är intressant med dessa människor är de är lika enögda och våldsbenägna som deras motpol. Och mig veterligt har någon undersökt dessa grupper och funnit att många faktiskt glider emellan dem. Samma skrot och korn alltså.
OK, man tackar för översikten
Förresten, historiskt finns det ju många exempel på sådana motståndare som kommit väl överens, Hitler och Stalin, Nixon och Mao… Det är kanske språkbruket som förenar.
En grej jag har tänkt på är att många höger- och vänsterextremister delar en sorts besatthet för att föra olika listor på namn. Namn på folk som är ok, inte ok. Vad trött jag är på dessa listor.
Även Ivar Arpi är enl skribenten skyldig till mordet. Stackars Ivar…:/
Varför ser det ut såhär? Varför uttalar sig humaniora- folk på detta viset? Jag tror förklaringen är enkel. Fysik, kemi och biologi (de s.k. ”tekniska” vetnskaperna) har genomgått revolutioner i sin vetenskapliga metodik allsedan 1500- talet. Humaiora (och i viss mån samhällsvetnskaperna: psykologi, sociologi, nationalekonomi m.f.) har stått stilla och inte förmått hänga med i de ”tekniska” vetenskapernas metodologiska utveckling.
Antagligen säger humaniorafolk så konstiga saker för att de läser så konstiga böcker. Och det har inget med politisk färg att göra. Humaniora är lika flummigt och ovetenskapligt var den än befinner sig på den politiska kartan. Den som har läst och förstått vad Paul Virilo (vänster) eller Eric Voegelin (höger) menar får gärna höra av sig till mig och förklara;)
Som alltid finns det [ett fåtal] undantag. Stephen Greenblatt, en am. litteraturvetare, gör evolutionsbiologiska analyser av Shakespearepjäser.
/ Adam, som hoppas få uppleva en vetenskaplig revolution inom humaniora under sin livstid.
Adam har en poäng
1+1=2
Ta Ayan Osmans skituttalande. Från vilken annan grupp brukar du höra liknande bissara påståenden? Jo, religiösa fundamentalister. Humaniora har, när den är som värst, åtskilligt gemensamt med en galen sekt.
PS.
Jag var lite orättvis mot samhällsvetenskaperna. De befinner sig långt framför humaniora, om än på behörigt avstånd från tekniska vetenskaper.
Adam, på 60-talet läste jag maskinteknik på KTH och om jag hade läst ditt inlägg då hade jag hållit med till 110 %(!)
Nu är jag en blödig 75-åring som också läst litet vetenskapsteori och annat tjafs.
Betänk att vår egen överstepräst är doktor i konsthistoria (humaniora) men ändå släppte igenom ditt alster.
För konsten och humanioran behövs för att mänskligheten ska överleva!
Och Dan Park!
De ulike retningene innen akademia hører sammen dersom Gud eksisterer. Da er de sterke og de svake vitenskapene bare ulike perspektiver på skaperverket og alle vet det. Hvis Gud ikke eksisterer åpnes det for alle slags motsetninger. Som mellom humaniora og realfag. Men dette er også i så fall kunstige motsetninger, siden verdi er en meningsløs størrelse siden universet i så fall er meningsløst.
Jeg vil uansett oppfordre fagidioter til å skaffe seg kunnskap om resten av verden. God allmennkunnskap vaksinerer mot for raske konklusjoner.
Inge, om det nu är som du skriver att all existens är skapat av Gud. Varför då just en gud, som ingen vet vad det kan vara. Kunde det inte lika gärna ha varit en skomakare eller någon annan praktiskt lagd som fick fart på evighetsmaskinen. Jag tycker det är lite skumt att man först inte vet hur det gått till men ändå är så säker på att det är en gud som har skapat alltet.
Att det måste vara en gud bara för att man inget vet, det känns lite för lättköpt.
CeDe,
Hvis det er en skomaker som står bak universet må skomakeren ha evnen til å skape noe fra ingenting, og dermed ser skomakeren ut til bare å være et annet navn for Gud.
Teoriene om Big Bang og multiuniverser ser ut til å peke mot en absolutt begynnelse, mot noe som ikke har en begynnelse. I tillegg: Et univers som gjør bevisst liv mulig er usannsynlig, naturkonstantene kunne ha vært annerledes.
Om moral. Uten en ytre standard er alt vi driver med synsing og føleri. Da er det sånn at den som klarer å tilpasse seg de lokale omgivelsene har rett, uansett hva.
CeDe,
Svarene mine blir visst ikke akseptert. Jeg kan gjerne vise til reasonablefaith.org, som før. Farvel.
Er motsättning
beror på det moderna filofsoferandets undergång i triviaviliteternas avgrund – att allt är lika värt och enhetlig sanning inte längre finns – med förebådelse av en trots vetenskapliga landvinningar stundande mörk tidsålder.
Gud kunde gärna vara skomakare eller dassatömmare eller för min del även rondellhund – namnet betyder ingenting – men den kraft han i vårt psykes antropomorfa arketyper representerar finner ett ringa eko i vårt samvete och i den ’vilja’ jag separerade från tänkandet i mitt stora Magnum aldrig publicerade Opus ’Vilja och Varande’. Den intellektuella världen älskar trivialiteter och förstår egentligen inte mycket dem utöver. Man behöver lyssna på SR 1’s ’Filosofiska Rummet’ för att förstå vad ’filosofiexamen’ inneburit – att ingen som kan titulera sig ’filosof’ någonsin kan anses ha förlorat någon debatt. Helt otänkbart.
Man bahöver bara lyssna på …
Rättelse till rad 10 i kommentar M. V. gärna ville granska först.
”Motsättningen mellan materiellt och andligt har antagit en högst ohälsobringande karaktär. Vi befinner oss nedanför en väldig fors med mäktiga bakströmmar, oförmögna att bemästra den farliga sidoström vi tillåtit vår farkost att hamna i … ”
I väntan på vår gode Mästers administrativa gillande av i tidigare meddelande antydda –
– ett citat från Albert Schwitzers ’Philosophy of Civilisation’ – inledningskapitlet – i förhoppningen att Machiavelli hade rätt om mänskliga förståndsgåvor – att bildspråket övertrumfar sin verbala senare avlade broder.
Om det nu måste vara någon (populärt kallad gud) som står bakom universum då inställer sig ju automatiskt följdfrågan: vem skapade gud?
Det blir ju bara en evig filosoferande rundgång.
Kanske är det precis vad allting är.
Kära CeDe,
i de högre värdenas sfärer upphör diametrala motsättningar – även mängders betydelse – fysik jämvikt måste noga avvägas på milligrammet när – men estetisk jämvikt beror på annat – sålunda: ingår jag vid meditation efter alla konsten regler i en världssjäl eller är jag trots allt individuell?
Men om dylika spörsmål kan utsuddas – vad är då begynnelsen? Människor med sitt begränsade tänkande vill alltid fastställa ett före och efter. Men kanske det inte är så. Kanske har vi inte ens rekurrens – utan är rekurrens en följd av tidens och evighetens gemensamma strävan. Nuet är evigt – tiden ständigt fortlöpande. Gud är en hög ’energi’ såsom människoinellektet plägar försöka förstå det här om Gud – kärlek – djup kärlek helt skild från erotik – ett värde genomsyrande all skapelse omkring oss och grunden till allt vi kan förnimma om intet tillfälligt ont stör oss. Vår vilja finns i det eviga nuet och våra tankars problem om oss själva liknar dem vi begrundar angående Guds uppkomst … de upphör i evighetens dimension.
Ateisten
Generellt sett bedrivs alldeles för kvalitativ forskning inom humaniora. Somliga teoribildare är dessutom väldigt svåra att förstå och tar en livstid att få grepp om. Det är egentligen motsatsen till vad teori är inom tekniska vetenskaper, där teorin ska kunna begripas omgående så den kan tillämpas.
Älskade Doktorn,
Och vad vet doktorn om allt doktorn talar om. Tiden är mig veterligen dessutom en mänsklig uppfinning.
Varför inte njuta och ta del av de kunskaper och erfarenheter som nu står oss till buds och avvakta vidare vetenskapliga rön i stället för att ägna tid och möda åt alla dessa suspekta spekulationer.
Jag nöjer mig med att känna min existens här i nuet.