Christoph Büchels mosképrojekt har föranlett en del kommentarer och jag kan själv lägga till något. Trots mängder av politiska inslag i biennalen är det inget annat som har skapat kontrovers. En kritisk synpunkt på politiken i biennalen kan man läsa här (artnet). Den senaste nyheten i mosképrojektet är att arrangörerna skall lägga fram de korrekta tillstånden. Annars blir det stängning den 20 maj. De kyrkliga myndigheterna har också blandat sig i diskussionen och kräver att man måste ha dess medgivande angående hur kyrkan får användas.
Konstnären kan knappast agera på egen hand. Ansvarig för utställningen, isländska utbildningsdepartementet, är en del av arrangörerna vilket borde innebära att man följer de byråkratiska spelreglerna. Någon hjälp från biennalens ansvariga kan man nog inte räkna med. Där vill man inte bråka med Venedig. Den palestinska konstnären Emil Jacir planerade ett projekt för biennalen 2009 med vaporettostationernas namn i arabisk översättning men Venedig sade blankt nej utan motivering.
Det är inte alldeles enkelt att få ett klart grepp om Büchel. Utan vidare kan man dock säga att han håller sig med en traditionell konstagenda i politiska spörsmål men att han också agerar provocerande mot konstinstitutionerna. Det senare är t ex fallet med hans Swinger’s Club på Sezession i Wien 2010, även om den hade en politisk udd.
En stängning behöver inte vara ett konstnärligt nederlag. Det skapar uppmärksamhet och det kan bli så att biennalen 2015 blir ihågkommen genom mosképrojektet.
Lars !
Hur går det för Büchel ?
Har han lyckats leverera alla dokument i tid.
Rurik. Inga rapporter vad jag kan se. Men det är inte heller att förvänta. Sätter man igång byråkratin tar det längre tid än beräknat.