1733: I dagarna tre

Efter att ha varit stadd i farande under dagarna tre kan jag återgå till lite bloggskrivande. Ja, naturligtvis inte bara det, mitt arbetsprogram skall ju också genomföras; plankor skola spikas och målningar skola målas.

 

Sålunda var det i torsdags debatt om kvinnor och frihet, ännu en upplaga av den danska serien arrangerad av Lars Vilks-kommittén. Den fjärde i raden, först handlade det om rondellhunden, sedan och konst och politik, därefter om konst och tabu. Därmed var vi alltså framme vid kvinnorna. Fortsättning följer nästa år men ämnesvalet kommer sannolikt inte att breddas till ”Vilks och finanskrisen”. Debatten var alltför skiftande för att enkelt kunna sammanfattas varför jag nöjer mig med att erbjuda en intervju med mig på Radio 24.

Från debatten i Köpenhamn: Helle Merete Brix, Iben Foss, Asger Aamund och Kristina Stoltz

 

Fredagen ägnade jag åt att besöka Bokmässan i Göteborg. Jag fick tillfälle att träffa min förläggare David Stansvik på Nya Doxa, numera även en mycket aktiv utövare av sporten precisionsorientering, en verksamhet som tidigare gått mig förbi. Jag mötte också författaren Fredrik Sjöberg vars nyutkomna bok Ge upp i dag – i morgon kan det vara för sent, jag varmt rekommenderar. Den handlar om två konstnärer som efter kortvariga framgångar försvann och nästan glömdes bort. Mer om detta kommer under veckan. En pratstund fick jag också med Johan Lundberg vars bok Ljusets fiender jag har nämnt tidigare. Då den heta debatten i dagens politiska landskap mycket handlar om identitetspolitik är Lundbergs bok ett bra exempel på hur en sådan gestaltar sig. Vänsterns mäktiga historia är idag mer eller mindre totalt raserad. Marx historiematerialism och vägen till proletärernas utopiska framtid tycks ohjälpligt blockerad. Lenin och Stalin kunde för inte så många år sedan fortfarande framhållas som förebilder men nu är det en besvärlig resa att höja sådana röster. Arbetaren är borta ur bilden. Var finner man då för möjligheter i ett av kapitalismen förtryckt klassamhälle? Självklart i det mångkulturella samhället där västvärlden som helhet får bilda den förtryckande överklassen sprängfylld med strukturell rasism. Osv. till varje pris. Emellertid kan man inte släppa sin historia och förhoppningen om revolutionen, Lundbergs bok ger många exempel på halsbrytande övningar på detta tema. En inblick kan man skaffa sig genom en recension i SvD.

 

Igår bar det så av till Kalmar Konstmuseum och gruppen Alte Schwedens utställning kring begreppen Revolution och Frihet. Min uppgift var att introducera utställningen och föra ett konstnärssamtal med Alte Schweden (Erik Liepa, Sebastian Mügge och Joakim Hansson). Och visst var det intressant att få ta del av tre konstnärer nyss utgångna från Konsthögskolan i Umeå. Den utställning de presenterade är dessutom ett gott exempel på hur samtidskonsten framtonar sig: Aktuella teman med socialkritisk touch, interaktivitet på flera plan, performance men också gestaltning och form. En utgångspunkt var Estlands sjungande revolution med den beledsagande frågan om en revolution kan genomföras med enbart sång. I mitt samtal med konstnärerna kunde de bekräfta vad som främst fyller dagens konstnärers tid: Att skriva projektansökningar.

Del av Alte Schwedens utställning i Kalmar Konstmuseum

 

Det här inlägget postades i Böcker, debatt, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

9 svar på 1733: I dagarna tre

  1. CeDe skriver:

    Gemytlig intervju av Lars om kvinnor och frihet.

    Här ger signaturen Anna sin syn på saken i en insändare:

    http://www.avpixlat.info/2013/09/29/islam-och-jamstalldhet/#more-71542

  2. mohammad skriver:

    Gemytlig?

  3. CeDe skriver:

    Ja, intervjun hade ju stämningen: trevlig, vänlig, hjärtlig, godsint, varm, trivsam, angenäm, osv = gemytlig.

    Inte ofta man kan notera sånt när Vilks intervjuas i Sverige.

    Har du några fler ord som du vill att jag ska slå upp åt dig, mohammad?

  4. mohammad skriver:

    Lars Vilks vanliga mästerliga demagogi menar du, har du någon utskrift?

    Får jag fråga: Är du(CeDe) Lars Vilks?

  5. Con skriver:

    Demagogerna är ni “Mohammad”. Det är ni som hetsar, hatar, hotar och förföljer.

    Historien kommer att döma er och inte Lars Vilks. Och inte heller kommer historien döma Jyllandsposten. Och inte heller de judiska barnen i Toulouse eller de mörade i gallerian i Nairobi.

    Ni kommer att få svara inför Gud. Inte någon annan.

    Salam på dig,

  6. anon skriver:

    Con,

    Ni är ju helt historielösa. Förudransvärt och läskigt. Har du glömt krigen? Korsfararna? Kolonialismen? Klassamhället? Du lever i en liberal dröm som är förunnad en promille av jordens befolkninn Och den drömen vill du krossa med…ja vadå? Vad vill du ha? Demokrati? Fascism? Spänning? Nånting, vadsomhelst, som är normalt som du kan fortsätta sova i. Utan historia…

    Skärpning!!!

  7. CeDe skriver:

    mohammad: Får jag fråga: Är du(CeDe) Lars Vilks?

    Nej mohammad, jag är inte Lars Vilks. Han har snopp och det har inte jag.

  8. Håkan W skriver:

    mohammad,

    Är du (Mohammad) Lars Vilks?

  9. Anders Eriksson skriver:

    Är jag CeDe?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.