Det annonseras idag att det enligt polisen inte finns några tecken på något hot mot utställningen i Malmö. Om det blir en lugn tillställning utan några synbara reaktioner kan man tala om ett genombrott. Hittills har det varit otänkbart att göra en utställning eller visa bilder som kan associeras med Islams symbol för religiös auktoritet – och det gäller för flertalet länder i världen. Men fortfarande är det så att de tidningar som har visat några av pressbilderna är strategiskt beskurna.
Men i alla fall, om det nu skulle bli en stillsam passage, har ett tabu åtminstone delvis passerats. Den journalist som jag talade med idag såg lugnet som slutet på rondellhundsdramat och frågade var jag skulle göra i fortsättningen. När, som han uttryckte det, jag inte längre kunde provocera. Här får man inflika att mitt provocerande bidrag tillkom 2007, sedan dess har jag inte tillfört något av betydelse. Utställningen i Malmö är i första hand en övning i form och för den något så när klarsynte torde distansen till ämnet vara uppenbar. Egentligen fanns den redan i originalteckningen som dock i medielandskapet förvandlades till en kränkning, fantiserades som hets mot folkgrupp och gick in för landning i det glupska rasistgapet.
Om det har lyckats för mig att med hjälp av ett antal målningar normalisera intresset för rondellhunden är det mer än utmärkt. Återstår då bara att genomföra den större utställningen som skall dokumentera händelseförloppet med alla dess osannolika krumsprång och överdrivna reaktioner.
Den som lever får se.
Det förväntade lugnet från i alla fall muslimskt håll bör kanske mest ses som imansk taktik. Vill man fortsatt kunna flytta fram sina positioner är det nog till fördel att ytligt visa upp ett tolerant tryne.
Tja..kanske blir det lugna puckar beroende på malmöitisk realpolitik med ett nytt stort moskébugge på gång?
Om det skall betraktas som seger eller remi återstår att se.
Min indignation under dessa hundår har i huvudsak gällt den gammelmedianska påhoppen,falskheten och fegheten. Mången journalist förtjänar verkligen att dras genom köttkvarnen om det blir lugnt på riktigt till androm näpst och varnagel för framtiden. En annan lustiger effekt om lugnet lägger sig leder sannolikt till att Vilks tavlor blir kommersiella, föremål för investerare med näsa för den delen av konstvärlden.
Kanske att man rentav skulle beställa ett litet verk av Vilks som en pensionsförsäkring i dessa rysliga tider.
Pingback: Vilks ställer ut i Malmö på lördag | Nybilder - Nyhetsbilder
Lars, visst ska du gå med i Amas, http://www.artmakesastand.com/ ?
Synd att det är över. Det skapade lite elektricitet i tillvaron.
Du är ju galen CeDe, om du tycker så. Vi ska väl vara glada om Lars kan få genomföra sin fina utställning i lugn och ro. Det stärker de positiva frihetskrafterna också, vilket ju är mycket bra. Världen verkar på rätt väg nu, i vissa lägen i alla fall. Jag tänker på den glädjande antiislamska revolutionen i Egypten förståss. Och jag tänker på Turkiet och Femen. Det händer saker nu. Bra saker. Som Lars Vilks är en del av. 🙂
Am I crazy? – how nice!
Utställningen ser jag har kommit till stånd tack vare den laddade vägen.
Målningen föreställande Beizat ihop med Petrini gör mig hysteriskt nyfiken och om den inte visas i något sammanhang på nätet blir jag tvungen att bila vägen ner till Malmö. Ett sant nöje förstås, men långt.