Emellertid svek även kärntrupperna sin höga föresats att inte taga den debatterade debatten. Aftonbladet lät Samuel Edquist recensera Arnstbergs och Sandelins skrift Invandring och mörkläggning. Edquist har inte någon särskild kritik mot innehållet. Boken är ju saklig och genomarbetad. Han menar snarast att det är en onödig bok eftersom den är rasistisk. Ja, rasistisk blir den p g a sitt ämne. För säkerhets skull illustreras artikeln av högerextrema på marsch. Invandringspolitiken är en helig allians för det politiska etablissemanget; du skall icke diskutera denna politik med ens den minsta baktanke att en lösning på dess problem skulle kunna vara att minska invandringen. Det problem som man skönjer är att den politiska uppslutningen kring den rådande invandringspolitiken (ca 90 %) möjligen kan gå i otakt med väljarnas uppfattningar. Debatter som kan skapa oreda är därför inte önskvärda. När politik bedrivs på det sättet blir det intellektuellt torftigt. En bok som kom ut i fjor, Andreas Johansson Heinös Gillar vi olika ? tar sig besväret att reda ut begreppen i det känsliga ämnet. Sådant som assimilering, nationalism, fascism (idag är dessa ord slappa tillmälen) kan fördjupas och problematiseras. Boken har naturligtvis inte fallit i god jord (GP).
Inte är det annorlunda i konstvärlden. Den festival som jag berörde i mitt senaste inlägg, Malmö Nordic, har bojkottats av två samtidsgallerier i Malmö, Elastic och Signal.
”Vad är egentligen meningen? Vilka intressen ligger bakom? De här frågorna får man inget svar på, säger Tzotzi [curator på Signal]. Hon menar att en manifestation av det nordiska dessutom är politiskt riskabelt: ’Även om det inte är avsikten riskerar man att spela nationalistiska stämningar i händerna’.” (Kunstkritikk)
Även Norden är sålunda en rasistisk tanke och att på något sätt diskutera nordisk egenart är för en del djupt olämpligt. Det är visserligen riktigt att den internationella samtidskonsten är internationell. Men det är de franska och tyska bidragen till konstbegreppet som är dess stomme. Och diskursen kring dagens konst är i huvudsak en fransk konstruktion. Utöver detta kan man inte komma ifrån att det existerar lokala referenser och traditioner. Även om det förekommer rikliga försök att göra sig historielös lär det inte lyckas. Svensk konst har sin historia och sina ämnen, man kan inte helt bortse ifrån att svenska konstnärer främst är verksamma i Sverige. Nordisk konst har dock aldrig vunnit något stort gehör annat än då och då som marknadsföring av – Nordisk konst. För världen i övrigt är det svårt att skilja på de nordiska länderna och det är också en vanlig uppfattning att det finns en del gemensamma drag. T ex intresset för natur, ordning och ångest. Men fortfarande är okunskapen länderna emellan stor. Jag blev klar över det under de år jag arbetade i Norge.
För övrigt kan man vara säker på att festivalen definierar det nordiska utifrån dem som faktiskt är verksamma där eller har anknytning till detta område.
Somliga går ännu längre i sin rasistiver. Genom att kombinera Malmö Nordic med min kommande utställning på Rönnquist & Rönnquist anländer slutsatsen att ”Risken finns att konstsommaren i Malmö blir en brun sörja.” (Nöjesguiden)
De enda konstfestivaler som kan betcknas som korrekta är Malmö Gaza, Malmö Västbanken och Malmö Venezuela.
Att komma tillrätta med det rasistiska nordiska ljuset
och den nyss uppmärksammade rasistiska nordiska ångesten blir knepigare då de inte bara går att tysta ner. Men något borde ändå göras för att få de osedda. Partiella lösningar skulle kunna vara att dra för gardiner och stänga psykakuter.
Springpojkarna åt mainstream är ett utdöende släkte och ju fler som ignorerar deras hopkok av lögner, desto snabbare går själva moraset av företeelsen och ingen lär, likt det som skedde efter Sherlock Holmes dödliga fall nedför klippan, vilja återuppliva dessa marionettskrivare, vars enda syfte är att tuta i folket en grovt förljugen bild av verkligheten, vid en jämförelse, tycks självaste Holmes eskapader under opiumrusets ångor, te sig som brisen från de milda, böljande sunnanvindarna.
Pierre Schori från 1997: ”Rasism och främlingsfientlighet ska kriminaliseras och jagas. I en demokrati går det inte att komma med bortförklaringar som exempelvis att det förs en felaktig invandrings- och flyktingpolitik.”
Den sistnämnda länken, ”artikeln” av Kajsa Haidl, är inte från Sydsvenskan utan från Nöjesguiden. Skribenten skriver vanligtvis om popmusik och mode och vet noll och ingenting om konst. Tig ihjäl.
Tack för påpekandet. Har korrigerat.
nordiska gemensamma drag. T ex intresset för natur, ordning och ångest. – DET var roligt! Alltså sant och därför roligt.
Här har ni historiedoktorn:
http://www.skeptron.uu.se/pers/samuel/
Förutom dabbla i recenserande, intresserar han sig för hur historia ”används” för nutida – skumma förstås – syften.
Nu har vi varit i ”stugan” sammen en del gånger – vi vet vart vi står och vem vi är. Alltså nästan då. Är inte det helt idiotiskt? Här skriver vi om, at boken är bra, men eftersom den berättar sanningen, så är den äcklig!
Jag har varit i Danmark nu i 10 dagar. Diskussionen går högt. Det är inte bra heller på barene, där man skulle tro revolutionen skulle komma i från. Det gör den inte. Människor där är totalitarister. De menar att staten skall betala för kreti, pleti och somalier! De fattar inte att kineser gör all arbetet, skickar alla båtar och scorar hela kassan!
ge mig en till (hof eller tuborg er lika högt i hierakien) är liksom det mest smarta som kommer ut från proletariatet i dag!
Jag hade hört talas om Elastics och Signals konstiga motiveringar om varför de inte ville vara med, men missat Njesguidens artikel.
Nu hade jag inte tidigare så höga tankar om Nöjesguiden. Det är en gratisblaska för innerstadshipsters i 25-35-årsåldern och den är väldigt ytlig i sina försök göra analyser av samtidens populärkultur.
Men detta var nog idiotrekord för Nöjesguiden! Dock inte förvånande. Redaktionen består av idel mångkulturivrare (alltså anhängare av -ismen), islamofobifobiker och politiskt korrekta tomtar av olika slag. Allt är egentligen som förväntat.
Det är som gamla sovjetunionen, där alla är rädda för att göra fel för det totalitära systemet. Hemskt. Vidrigt. Sverige idag är inte ett dugg bättre än världens värsta diktatur. Och Malmö är väl redan en ”brun sörja”. Men vilka är inte då rasister, som hävdar det. Jag bara refererar till detta uttalande.
Dessutom är hög invandring rasistiskt, eftersom det är typiskt svenskt.
”Allt fler vill att vi ”tar debatten” kring den här typen av frågor. Till att börja med går det inte att vinna – håller man inte med är man ju en del av elitkonspirationen.”
Med tanke på hur artikeln var skriven i helhet, och dessutom med en bild på Svenska Motståndsrörelsen (som antagligen är den mest våldsamma nationalistfraktion vi har i Sverige) som körsbär på toppen, är citat minst sagt ironiskt. Frågan är om Samuel Edqvist själv noterat detta lustiga hyckleri.
Hans Erling Jensen,
Ombytta roller förnöjer, och är kanske en grundläggande funktion i ”kolossen” mänsklighetens väg mot… jagandet av framtiden?
Intressant att läsa i sammanhanget, och stöder vad jag nyss sa.
http://avpixlat.info/2013/05/05/sverige-har-blivit-en-terroriststat/
Enligt Aftonbladets recension kan man inte sätta prislappar på medmänsklighet, underförstått invandring. Jag undrar dock hur det kommer sig att andra områden såsom äldreomsorg, skola och ledsagning av funktionshindrade inte ånjuter samma frihet.