Del 1310: Lunds konsthall: Georgiens dimensioner

Idag öppnar i Lunds konsthall:

Katalogens omslagsbild visar den legendariske David Kakabadze (till vänster) spela schack i Paris 1921. Kakabadze har gjort nästan allt man kan göra inom området konst. Men han föll i onåd sedan han anklagats för att ha undervisat i impressionistisk teknik och inte i socialrealism. Emellertid ser den schackintresserade att det är något fel med bilden. Vit ruta alltid i spelarens högra hörn. Förmodligen är bilden spegelvänd. Men det kan också vara okunnighet. Den osofistikerade spelöppningen visar att Kakabadze riskerar att efter fyra drag förlora genom ”skolmatt”.

Georgiska konstnärer är det inte många som känner till och antagligen har de flesta en diffus uppfattning om Georgien. Kanske erinrar sig någon att Josef Stalin kommer därifrån. Stalin visas på utställningen i form av ett experimentellt tredimensionellt fotografi, ett misslyckat försök av Kakabadze att åter komma in i värmen. Men det existerar faktiskt kända samtidskonstnärer från Georgien, man kan inte undgå att nämna Andro Wekua, som förmodligen har blivit alltför stor för att ställa upp i smärre samlingsutställningar. Min egen och enda relation till georgiska bildkonstnärer är Salomé Jashi som jag mötte på en norsk kortfilmsfestival 2007. Ett smakprov ur hennes oemotståndliga Their Helicopter (2006) kan man se här.

Det finns flera skäl att se utställningen. Ett handfast sådant är att man får en god inblick i Georgien och inte minst dess historia som berättas i katalogen. Konstnärerna gör också det man förväntar sig av dem; konstnärer från mer eller mindre exotiska länder bör göra projekt som knyter an till sitt lands politiska och sociala förhållanden. I stort gör man också det och mest uttalat hos Koka Ramashvili (2.870) som i två arbeten fångar politiska förändringar i Georgien. I serien War fram My Window skildrar han i en fotoserie det lilla inbördeskrig som bröt ut under 12 dagar 1991-92 och i videoverket Change, den rosa revolutionen 2003.

Koka Ramashvili och författaren i samtal om den internationella samtidskonsten.

Emellertid är det också möjligt att välja uttryck av mera generellt slag. Mamuka Japharidze har skapat en cykel med en låda för passagerare där lådan fungerar som camera obscura. Det innebär att ett litet hål i lådan ger en upp och nervänd bild av verkligheten utanför. Verket är tillgängligt att brukas av besökaren för att åka runt på Lunds gator. Camera obscura är mycket populärt i samtidskonsten och har varit det länge. Men det går alltså fortfarande att variera. Invisible hänger på väggen och i vissa vinklar framträder ett ögonpar.

Opti-Mystic Translookation (2003-) och Invisible (2006-) av Mamuka Japharidze

Utställningens mest kända konstnär är Thea Djordjadze (1.969) som har studerat i Amsterdam och i Düsseldorf. Som sig bör är hon nu i Berlin. Hennes framgångar är inte minst knutna till hennes lärare och samarbetspartner Rosemarie Trockel (36). Hon deltog i Berlinbiennalen 2008 och hennes arbetsform är främst installationer som innehåller funna och tillverkade objekt. Hon är ett exempel på en konstnär som inte är bunden vid sitt ursprung.

Anders Kreuger, curator för utställningen, vid Thea Djordjadzes Explain Away (2009).

Utställningen innehåller ytterligare konstnärer att se och begrunda. Filmregissören Alexander Rekhviashvilis enda färgfilm Steget är en absurd parodi på den sovjetiska kollektiva lägenheten, Wato Tsereteli visar fotografier från hans morföräldrar arkiv, Guram Tsibakhashvili har tagit bilder från Tbilisi som har försetts med texter från James Joyces Ulysses (den kom tidigt på georgiska, 1974).

I det kontemporära är ”översättningsproblemen” inte stora. Det har visat sig lätt för konstnärer, varifrån de än kommer, att anamma det giltiga samtidsspråket. Så även med dessa representanter från Georgien. Under alla omständigheter är utställningen värd att se. Curatorn Anders Kreuger har gjort ett gott arbete, inte minst i katalogen.

Från pressvisningen, längst till vänster Koka Ramishvili, i fonden hans video Change