Del 1310: Lunds konsthall: Georgiens dimensioner

Idag öppnar i Lunds konsthall:

Katalogens omslagsbild visar den legendariske David Kakabadze (till vänster) spela schack i Paris 1921. Kakabadze har gjort nästan allt man kan göra inom området konst. Men han föll i onåd sedan han anklagats för att ha undervisat i impressionistisk teknik och inte i socialrealism. Emellertid ser den schackintresserade att det är något fel med bilden. Vit ruta alltid i spelarens högra hörn. Förmodligen är bilden spegelvänd. Men det kan också vara okunnighet. Den osofistikerade spelöppningen visar att Kakabadze riskerar att efter fyra drag förlora genom ”skolmatt”.

 

Georgiska konstnärer är det inte många som känner till och antagligen har de flesta en diffus uppfattning om Georgien. Kanske erinrar sig någon att Josef Stalin kommer därifrån. Stalin visas på utställningen i form av ett experimentellt tredimensionellt fotografi, ett misslyckat försök av Kakabadze att åter komma in i värmen. Men det existerar faktiskt kända samtidskonstnärer från Georgien, man kan inte undgå att nämna Andro Wekua, som förmodligen har blivit alltför stor för att ställa upp i smärre samlingsutställningar. Min egen och enda relation till georgiska bildkonstnärer är Salomé Jashi som jag mötte på en norsk kortfilmsfestival 2007. Ett smakprov ur hennes oemotståndliga Their Helicopter (2006) kan man se här.

 

Det finns flera skäl att se utställningen. Ett handfast sådant är att man får en god inblick i Georgien och inte minst dess historia som berättas i katalogen. Konstnärerna gör också det man förväntar sig av dem; konstnärer från mer eller mindre exotiska länder bör göra projekt som knyter an till sitt lands politiska och sociala förhållanden. I stort gör man också det och mest uttalat hos Koka Ramashvili (2.870) som i två arbeten fångar politiska förändringar i Georgien. I serien War fram My Window skildrar han i en fotoserie det lilla inbördeskrig som bröt ut under 12 dagar 1991-92 och i videoverket Change, den rosa revolutionen 2003.

Koka Ramashvili och författaren i samtal om den internationella samtidskonsten.

 

Emellertid är det också möjligt att välja uttryck av mera generellt slag. Mamuka Japharidze har skapat en cykel med en låda för passagerare där lådan fungerar som camera obscura. Det innebär att ett litet hål i lådan ger en upp och nervänd bild av verkligheten utanför. Verket är tillgängligt att brukas av besökaren för att åka runt på Lunds gator. Camera obscura är mycket populärt i samtidskonsten och har varit det länge. Men det går alltså fortfarande att variera. Invisible hänger på väggen och i vissa vinklar framträder ett ögonpar.

 

Opti-Mystic Translookation (2003-) och Invisible (2006-) av Mamuka Japharidze

 

Utställningens mest kända konstnär är Thea Djordjadze (1.969) som har studerat i Amsterdam och i Düsseldorf. Som sig bör är hon nu i Berlin. Hennes framgångar är inte minst knutna till hennes lärare och samarbetspartner Rosemarie Trockel (36). Hon deltog i Berlinbiennalen 2008 och hennes arbetsform är främst installationer som innehåller funna och tillverkade objekt. Hon är ett exempel på en konstnär som inte är bunden vid sitt ursprung.

Anders Kreuger, curator för utställningen, vid Thea Djordjadzes Explain Away (2009).

 

Utställningen innehåller ytterligare konstnärer att se och begrunda. Filmregissören Alexander Rekhviashvilis enda färgfilm Steget är en absurd parodi på den sovjetiska kollektiva lägenheten, Wato Tsereteli visar fotografier från hans morföräldrar arkiv, Guram Tsibakhashvili har tagit bilder från Tbilisi som har försetts med texter från James Joyces Ulysses (den kom tidigt på georgiska, 1974).

 

I det kontemporära är ”översättningsproblemen” inte stora. Det har visat sig lätt för konstnärer, varifrån de än kommer, att anamma det giltiga samtidsspråket. Så även med dessa representanter från Georgien. Under alla omständigheter är utställningen värd att se. Curatorn Anders Kreuger har gjort ett gott arbete, inte minst i katalogen.

Från pressvisningen, längst till vänster Koka Ramishvili, i fonden hans video Change

 

 

 

Det här inlägget postades i Konstkritik, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

16 svar på Del 1310: Lunds konsthall: Georgiens dimensioner

  1. CeDe skriver:

    Intressant med Georgien. Jag läste nyligen en bok med
    titeln “Den unge Stalin” skriven av Simon Sebag
    Montefiore. Oerhört fängslande och upplysande.
    Rekommenderas varmt till de som är nyfikna på ämnet.

  2. *.morr skriver:

    Sällan man läser om en utställning så uppskriven på denna blog såsom här. Har kritikern bekvämt lagt håret på hullet?

  3. cecilia skriver:

    *.morr,

    Kanske kritikern är lycklig, för att den konstnärliga verkligheten närmar sig den reella dito? Och att då den “vanliga” världen eventuellt automatiskt vrider sig 180 grader igen?
    Inte vet jag.

    Men då också ränder är lite svårbegripligt, så kan man ju tänka sig att öst kanske ligger konstnären i närmare om hjärtat?
    Å andra sidan, så är ju öst en helt ny del av Europa idag. Vete fanken hur det gick till, men så är det väl?

    Internationaliseringen pågår. Om än max i myrfart. Blir nog bra, så småningom. :_)

  4. CeDe skriver:

    Vad beror det på att jag egentligen aldrig förstår vad
    Cecilia skriver. Vari ligger felet? Vems är felet?

  5. cecilia skriver:

    CeDe,

    Helt säkert mitt.

  6. cecilia skriver:

    cecilia,

    Då jag inte har någon som helt ambition av att vara begriplig. 🙂

  7. CeDe skriver:

    Cecilia. Men förstår du då själv vad du skriver?

  8. CeDe skriver:

    Du är tydligen glad ändå, så det är väl helt ok då.

  9. CeDe skriver:

    Du är en grymt vild varg Wilks. Dina ögon kan brinna
    som på ett fullblod som just hört starskottet.

  10. mohammad skriver:

    CeDe,

    Upplysningsvis – inga startskott förekommer i hästsport – det skrämmer hästarna.

    Begriper du det?

  11. CeDe skriver:

    Begriper jag det, ja Mohammad men med galoppörer, som ju är fullblod, är det så att det så kallade startskottet inträffar när startern gett sitt
    klartecken och startboxarna slår upp sina grindar och hästarna rusar vilket är något väldigt ljudligt.

  12. mohammad skriver:

    CeDe,

    Startboxarna är så gott som ljudlösa.

  13. CeDe skriver:

    Mohammad, du envisas, har tydligen aldrig befunnit dig
    i närheten av en boxstart. Startboxarna är kanske
    ljudlösa i sig, men när c:a 15 otåliga, krängande och
    sparkande hästar även slår i grindarna vid utfart, då
    är det inte ljudlöst. Men det var ändå dom vilda blickarna jag associerade till.

  14. CeDe skriver:

    Bergväggens innehåll bara växer och växer ju mer man tittar, har nu upptäckt Frankenstein, Juholt uppe till
    höger, strax nedanför en bondkvinna med huckle i
    helfigur och vid hennes hängande axel Skriet. Den här
    kompositionen är nog oändlig. Grattis!

  15. mohammad skriver:

    CeDe,

    Nja – det är väl snarare du som envisas – för övrigt håller jag med dig.

  16. CeDe skriver:

    Du är rolig du mohammad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.