Del 1242: Uppdykande med och utan järnrör

För den som händelsevis intresserar sig för samtidskonsten mysterier är Modernas utställning med Klara Lidén en väg till förståelse. Ja, som jag tidigare nämnde, gillas Lidén inte av Maria Lind. Det må finnas personliga skäl till Linds ställningstagande men hon har inte helt fel. Att det handlar om lite för mycket yta kan man ganska lätt slå fast. Lidén är en emerging artist, en idag alldeles särskild kategori av konstnärer som alltså är ”uppdykande”. Men denna kategori är inte någon underground eller något kontroversiellt. Konstvärlden har sedan länge lagt märke till dem och de har kommit så långt i sin karriär att de kan förväntas bli allmänt kända. Inte heller ställer de ut i ruffiga källarlokaler. En uppdykande konstnär tas emot av de stora institutionerna som har erkänt kategorin som fullvärdig kvalitet. Så kan Lidén direkt omfamnas av Moderna, som dock är ett nationalmonument där nationella och internationella storheter kan placeras. Ytterligare mörka moln hopar sig när man läser och ser recensionerna. Dennis Dahlqvist är överväldigad i Kulturnytt. Ingela Lind (DN) har upptäckt den jublande receptionen av Lidén och jämför henne med aktionskonstnärer från 60-talet. Men Lind finner sig snart tillrätta med sin återkommande käpphäst ”det existentiella”: Lidén är existentiell i sina rörelser. Även Nils Forsberg (Expressen) är också välvilligt inställd och poängterar att det uppstått en match mellan i ena ringhörnet Moderna och Lidén och i det andra Gardar Einarsson på Bonniers konsthall. Utgången är given, Lidén är i rörelse och hennes konst är interaktiv, Gardar förblir statisk utställare av konstobjekt som ej får vidröras. Vad är en avbildad polisbatong mot ett vinande järnrör? Forsberg väljer att se Pollock och Sam Francis som upprinnelse till den skrovligt dansanta Lidénkonsten. Utan konsthistorien stannar konsten.

 

Mer jubelrecensioner är att förvänta.

 

Jag kunde inte låta bli att producera följande kortdrama:

 

Klara Lidén kommer till Moderna, Daniel Birnbaum öppnar dörren.

DB: Hej Klara, jag har sett att du har dykt upp på sistone. Vad skall du med den där järnstången till?

KL: Jag skulle visst slå sönder något här.

DB: Häftigt! Filosofiskt! Abstrakt!

 

Dock skall detta inte förmörka det faktum att Lidén är en kvalitetskonstnär. Snart kommer hon att vara en av Sveriges allra främsta. Det hon gör har naturligtvis hög relevans, det är prövat och har befunnits vara mer än tillräckligt. Att göra sig gällande är ingen enkel sak. När jag häromdagen funderade på den kontemporära produktionskapaciteten slog det mig att det utan vidare produceras ett hundratal relevanta kontemporära projekt varje dag, världen över. Säkert mer än så, men låt oss fundera på den siffran. Intressanta och åtminstone relativt originella konstverk dyker upp varje dag och under ett år kan vi alltså räkna till 35 000. När man ser den siffran kan man förstå behovet av ”emerging artists”, den utsorterade kategorin som konstvärlden betraktar som mogen för att ta sig an de stora uppgifterna. Flash Art presenterade en lista på 100 sådana 2009. Lidén hamnade då på 35:e plats. Den listan är redan föråldrad. Nathalie Djurberg, t ex, som återfanns på 18:e plats är inte längre ”emerging” utan väletablerad. Hon tävlar nu i seniorklassen.

 

 

 

Det här inlägget postades i aktuellt i konstvärlden, Konstkritik, konstteori, om utställningar m m, Tillståndet i konsten 2011. Bokmärk permalänken.

8 svar på Del 1242: Uppdykande med och utan järnrör

  1. Christina skriver:

    Lyckan är gjord bara att få visa sig på Moderna räcker långt, bra eller dåligt spelar ingen roll.

  2. Johan Lundberg skriver:

    Nåväl, alla är inte lika överväldigade, fast jag recenserar ju å andra sidan snarare Lind än Lidén:
    http://axess.se/blog/post/2011/05/16/Klara-Liden-dansar-sig-in-i-konstvarlden.aspx

  3. CeDe skriver:

    Lidén skulle nog må bra av att odla lite potatis.

    Tycker nog att jämförelsen med Pippi Långstrump haltar
    något, trots Pippis anarki så fanns där ändå alltid en underton.

  4. kassi skriver:

    “Hon tävlar nu i seniorklassen.”

    Är då konsten en tävling? Vad vinner man? Ges det tröstpriser?

    Nils Forsbergs liknelse var trots allt litet trött. Kanske bör man någon gång ta kvinnor på allvar i stället för att nedsättande likna dem vid Pippi Långstrump (som ju alla vet är så “upprorisk” och “anarkistisk”…)

  5. Lars Vilks skriver:

    Kassi. Konsten är en tävling. Inga tröstpriser utdelas men det vimlar av turneringar där lyckan kan prövas. Man kan ta en försäkring genom att skapa ett starkt nätverk som ger ett mjukt fall när spiralen går neråt.
    Nejdå, Forsberg var inte trött. Han liknade inte Lidén vid Pippi Långstrump utan Pippi Långstrump förenad med Gregor Schneider. Det är skillnad det.

  6. CeDe skriver:

    Järnstänger är väl senaste mode nu, även Jutta Koether
    slog sig fram genom publiken med ett likartat tillhygge
    fram till en plastskärm som hon bearbetade med samma
    energi som Lidén. Som amatör är det svårt att förstå
    innebörden även om den säkert finns där.

  7. Christina skriver:

    Ingen behöver förstå! Åter igen, så är det kontakter som gäller för de som vill ta sig fram i den “konstiga konstvärlden”. Gillas du inte av konstvärldens egna potentater, då har du ingen lysande framtid. Det vet ju du Lars mer än någon annan. Dina lärdomar stämmer åter igen!

  8. CeDe skriver:

    Hur som det verkar ändå väldigt muntert i konstvärlden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.