Del 825: Aftonbladetbataljen samt Paul Chan

Jag har funderat vidare på historien om Aftonbladets artikel och vad den utvecklar för något. PM Nilsson i Expressen och Mårten Schultz på Newsmill ser likheter med Jyllands-Posten. Den senare ger också en liten snärt när han nämner ”en svensk Jyllandsblads-liknande dumhet”. Det problematiska i Aftonbladets artikel är dels att den är dåligt underbyggd. För att komma med ett sådant påstående som författaren gör ställer man vanligtvis strängare journalistiska krav. Det andra är att den förs fram som en verklig nyhet och blir en del i den större strategin, Aftonbladets kamp mot Israel och särskilt dess ultrakonservativa regering. Kritiken har menat att artikeln är anti-semitisk. Då menar man ju inte att Aftonbladets redaktion skulle vara det utan att publiceringen kan påverka det lättpåverkade folket. Men efter den debatt som utbrutit är det svårt att tänka sig att det skulle bli någon ökad anti-semitism. Den står nog svarare Israel själv för med sitt beteende, inte bara i det här fallet utan också i sin politiska inriktning.

Likheten med Jyllands-Posten är att det publicerade materialet kan missförstås. Man kan naturligtvis insinuera att JP hade en mörk agenda men det är ytterst svårt att bevisa. PM Nilsson skriver ”Två minoritetskulturer känner sig på goda grunder illa behandlade och det internationella multikulturella system som heter internet fungerar blixtsnabbt.”

I fallet JP gick det emellertid inte så snabbt, reaktionerna kom efter närmare ett halvt år. Och sedan det som ständigt återkommer: Aftonbladets artikel gick ut på att det var något oegentligt som ägt rum i den fysiska världen. JP publicerade karikatyrer av en religiös symbol. Så sägs det omedelbart att denna symbol är lika verklig som verkligheten själv för troende muslimer. Så blir det olösligt. Västvärlden ser inte så på saken och vad är det då som gäller?

Mitt fall med rondellhunden är betydligt mer komplicerat. Teckningen gjordes för en konstutställning – i ett sammanhang som innebar ett mycket diskret offentliggörande. Att det blev en sak hänger samman med att de utställningsansvariga av säkerhetsskäl inte vågade visa bilden. Men det är först när den nyheten publiceras som saken tar fart. Medierna kan med bibehållen politisk korrekthet meddela den nyheten. Problemet uppstår när man vill trycka bilden. Det kan göras om det görs av rätt organ och på rätt sätt. Så t ex när Jan Guillou återger bilden i litet format i Aftonbladet. Han talar om att den är dålig och fortsätter sedan med en vänsterpolitisk utläggning. Men sedan kom Nerikes Allehandas artikel som handlade om yttrandefriheten och rätten att kränka en religion. Texten var oproblematisk men man hade valt att visa objektet. Dessutom är det en liberal tidning. Det kunde missförstås. I det här fallet gick det så långt att även seriösa skribenter talade om att Nerikes Allehanda hade en främlingsfientlig avsikt.

Men i Sverige blir det inte särskilt mycket av något utom på en punkt: Den intensiva kampen mellan vänster och liberaler/konservativa. Den bedrivs konstant och är naturligtvis en kamp om de själar som skall gå till valurnorna. Förlorade vänstern några röster genom Aftonbladets klumpighet? Troligen inte, man kan dra sig tillbaka med en mindre kulturell prestigeförlust som man säkert kommer att kunna kompensera. Israel har också dämpat sina åthävor. Såpass civiliserade är de trots allt.

I delar av den muslimska världen är religionen en förutsättning för att man skall bli tagen på allvar. När den amerikanske konstnären Paul Chan arbetade med sin film om Irak 2002 berättade han att den första fråga han fick var vilken religion han hade. Det gick inte att säga att han inte hade någon för då blev det inga samtal. Tillfälligt fick han därför framstå som troende.

Här kan ni ta del av Paul Chan, en sofistikerad socialkritisk konstnär.

Det här inlägget postades i debatt, Kommentarer nästan varje dag, Projekt. Bokmärk permalänken.

19 svar på Del 825: Aftonbladetbataljen samt Paul Chan

  1. Fred Torssander skriver:

    I Afghanistan deltar Sverige i krig – mot en fiende som definieras som muslimer. Claes Arvidsson förespråkar på Svenska Dagbladets ledarsida till och med brott mot mänskligheten:”att inte bara driva bort talibanerna utan också se till att de håller sig borta.”
    Om detta skall ske genom etnisk rensning och folkfördrivning eller genom folkmord framgår icke.
    Att i ett läge av krig offentliggöra konstnärliga nidbilder som beskriver fienden eller fiendens gud som en hund måste betraktas som ett bidrag till krigspolitiken.

  2. Lars skriver:

    Men nu är du väl lite rörig här, Fred? Det finns inte bara talibaner i Afghanistan, alla de övriga skall inte bekrigas utan beskyddas. Och för övrigt i hela den muslimska världen definieras väl inte alla som några fiender?

    Missförståndets estetik. Om man kritiserar Israel för dess krigspolitik och övervåld kan detta missförstås som anti-semitism. Skall man därför undvika kritik?

  3. Fred Torssander skriver:

    Visst ska religion och religiositet kritiseras. Speciellt lämpligt vore det att kritisera den regering i Afghanistan som svensk trupp håller under armarna. De instiftar som bekant kvinnofientliga (sharia-) lagar. Eller om man vill sträcka sig längre den Irakiska regering som USA tillsatt, vilken till skillnad från tidigare sekulariserad statsmakt byggt upp en islamisk.
    Eller om man verkligen vill våga sig ut på tunn is kan man kritisera staten Israels judiska karatär.

    Det är dock knappast religionskritik att publicera nidbilder som enbart förstärker fördomarna mot statens fiender. Speciellt som den svenska staten bidrar till att permanenta det religiöst motiverade förtrycket i Afghanistan. Se bhurkorna på bilderna från det “fria” valet.

  4. Lars skriver:

    Fred, men det här handlar om möjliga missförstånd. Du skriver “Det är dock knappast religionskritik att publicera nidbilder som enbart förstärker fördomarna mot statens fiender. ” Men om det faktiskt rörde sig om en vilja till religionskritik? Att det sedan kan användas, avläsas och utnyttjas på andra sätt är en annan sak. Förstår jag dig rätt skall man inte göra saker som eventuellt kan missförstås.

    Samma alltså med anti-semitismen.

  5. Christer Eriksson skriver:

    Fred Torssander
    Talbaner är inget folkslag. De förenas endast av sin tro på jihad och rekryteras från hela den muslimska världen. De är sanna rasister, som i likhet med nazisternas krav på judar att bära davidsstjärnan, tvingar alla religiösa minoriteter att bära ett märke som markerar deras religion.

    Bilderna på kvinnor i burka vid det afghanska valet visade framförallt modiga och fria kvinnor som kunde gå till valurnorna för att rösta fram sin egen framtid, till trots för talibanernas bombhot.

  6. Fred Torssander skriver:

    Det är givetvis omöjligt att framställa något konstnärligt verk som inte kan missuppfattas. Dock har Lars Vilks inte något sammanhang där han fått tillfälle att yttra sig – och de är många – såvitt jag kunnat se haft något att säga mot att Sverige gått i krig och för att legitimera detta krig utnyttjar religiositet och religionsfördomar. Fördomar mot vissa “islamska fundamentaliser” – dock inte dem som det så kallade internationella samfundet håller vid makten byggd på försvaret av vad som kallas sekulär kristendom.
    Rondellhunden kan därmed enbart uppfattas som riktad mot muslimer i allmänhet. Inte mot vare sig religion i allmänhet och minst av allt riktad mot att väst utnyttjar korstågsargument för (re-) koloniseringen av Afghanistan och Irak.

    Även om man som Christer Eriksson anser sig höra till bättre folk, innebär det folkmord att jaga talibaner. Och (i bästa fall) om etnisk/religiös/politisk rensning när Claes Arvidsson förespråkar “att inte bara driva bort talibanerna utan också se till att de håller sig borta.”
    Det är faktiskt ingen större skillnad på att göra Europa judenfrei och Afghanistan fritt från talibaner.
    Annat än vilka som för kriget och sprider propagandan.

  7. Christer Eriksson skriver:

    Fred Torssander
    Al-Qaida och talibanerna kämpar inte för sitt land utan för ideen om ett världsomspännande kalifat. en global teokrati. Det är en salig blandning av olika nationaliteter och folkslag. Osama bin Laden var själv saudier och de heliga krigarna rekryteras ifrån hela världen. Detta är de verkliga imperialisterna och rasisterna, inte västmakterna, och de motsätter sig folkviljan genom sitt förakt för demokrati och mänskliga rättigheter. Din beskyllning om folkmord och etnisk rensning blir därför helt irrelevant.

    Det är en idepolitisk rörelse som varken erkänner nationalstatens suveränitet eller folkviljan. De har territoriella krav som kan liknas vid nazisterna ambitioner om “lebensraum” och som med samma våld underlägger sig andra länder. De betraktar sig, i likhet med nazisterna, som ett herrefolk och omhuldar på samma sätt det antisemitiska hatet och förnekelse av förintelsen. De visar sitt förakt för västvärldens sekulära statsbildningar genom att definiera oss som otrogna hundar – Lars satte verkligen, medvetet eller omedvetet, fingret på problemet när han ritade sin rondellhund.

    I motsats till dig anser jag att folk har både en moralisk rätt, och skyldighet, att försvara sin frihet mot auktoritära och fascistiska samhällsbyggen som verkligen utövar etnisk/religiös/politisk rensning.

  8. Fred Torssander skriver:

    För den som ägnar sig åt ett korståg är givetvis sådant som folkrätt, FN-stadga, Genevekonvention och Nürnbergprinciper irrelevanta. Dessa lagar och konventioner är ju överenskommelser människor emellan, medan korståg får sin välsignelse hinsides.
    När Christer Eriksson anklagar Talibanerna för att vara imperialister går han dock utanför det som korstågsideologin kan motivera och försöker sig på historisk/politisk vetenskap. Det faller givetvis platt. Imperialism handlar inte om spridningen av en religion eller som i fallet med de imperialistiska krigen mot Afghanistan och Irak om spridningen av sekulära statsbildningar. Tvärt om faktiskt. Irak hade en sekulär statsbildning före ockupationen och Afghanistan har fått en lydregering som även den inför sharialagar. Imperialism handlar om fysisk errövring i avsikt att exploatera det errövrade landets tillgångar. Religiösa föreställningar – ibland förklädda till sekulära och civiliserade – används ofta till att motivera krigen. De är dock icke krigens motiv.

  9. Lars skriver:

    Fred. Man får väl ändå mena att skillnaden mellan jude och taliban är betydande. Judarna skulle utrotas på grund av sin ras och påhittade konspirationer. Talibanerna ser man inte som ras utom en grupp med en mindre trevlig agenda.

    Att min rondellhund skulle spela någon som helst roll i detta krigsdrama är att överskatta dess betydelse. Du vet ju själv att den kritiska tolkningen är att den riktar sig mot en svag folkgrupp i Sverige. En helt annan uppfattning företräder ex-muslimerna som ser den som en kritik av det teokratiska förtryck som man utövar i Iran.

  10. Fred Torssander skriver:

    Skillnaden på jude i nazisternas propaganda då, och taliban hos dem som kallar sig världssamfundet nu är inte speciellt stor. Beteckningen Untermenchen passar utmärkt i båda fallen. Det mest talande är att förespråkarna av USA:s krig kallar det för jakt på talibaner. Eller som när Claes Arvidsson lite mera diskret förespråkar att de ska bli landsförvista – oklart vart.

    Mitt argument mot rondellhunden var redan från början – du kan kolla dina sidor – att den innebar att förtala statens fiender. Dvs. rent konkret hjälpte till att motivera svenskt deltagande i kriget om Afghanistan. Detta förutom att den bidrog till att motivera rasistisk/religiös förföljelse här hemma.
    Det var också utifrån detta som vi i Uppsala demonstrerade mot UNT:s återpublicering av bilden. UNT hade redan tidigare förklarat sig stå bakom korstågeriet mot både Afghanistan och Irak och bilden fungerade utmärkt för dem. Speciellt som Lars Vilks inte på något sätt uttalat sig mot krigen eller ens att Sverige gjorts till medkrigförande.

  11. Christer Eriksson skriver:

    Fred Torssander
    Begreppet imperialism härstammar från latinet och betyder “befallning”, “myndighet” och “herravälde”. Det blir därför absurt när du påstår att fysisk erövring av ett annat land inte är imperialism bara för att det sker i en religiös kontext.

    Ännu märkligare är det när du som kommunist – en materialistisk och ateistisk ideologi – försvarar religiösa och andliga värden. De kommunistiska diktaturerna förbjuder som bekant alla former för religiös verksamhet och man kan därför anta att dina egna motiv för att kritisera Lars rondellhund, eller västmakternas militära insatser i Afghanistan, inte är fullt så ädla som du förespeglar.

    Det blir onekligen en smula ironiskt när du så angriper Lars för att bedriva religionskritik, eller anklagar sekulära västdemokratier, som istället står för religionsfrihet, för att bedriva korståg.

  12. Fred Torssander skriver:

    Imperialism i dess moderna betydelse härstammar från Hobson men framför allt Lenin. Och att jag skulle ha påstått att det inte är imperialism när USA och världssamfundet errövrar länder med oljetillgångar och som buffertstater bara för att det sker under religionens – eller för den delen ateismens – täckmantel är möjligen en missuppfattning av min text. Snarare bör man se även Sovjets ockupation av Afghanistan som imperialistisk, även om den kanske främst hade defensivt syfte. Till skillnad från de andra errövrarna av Afghanistan var ju Sovjet ett grannland som kunde behöva skydda sin befolkning mot både Norra Alliansens gangsters och Talibanerna.

    Västmakterna militära insatser i Afghanistan och Irak har inte haft till syfte att inrätta någon slags sekulära republiker. I så fall hade det varit både enklare och säkrare att lämna diktaturerna och diktatorerna att dömas av sina egna folk, genom revolution. I Iraks fall genomfördes revolutioner 1920 – som slogs ned av britterna – och sedan 1958. Även den senare övertogs till slut av Saddam Hussein. Även han med utländsk uppbackning. Bananrepubliken som metod har börjat tillämpas även utanför Latinamerika.
    Afghanistan har även de flera gånger varit på väg mot självständighet och utveckling. Men britterna är nu där för tredje gången och dessutom tillsammans med USA och “världssamfundet”. Så det enda som står på tillväxt där är opium, hashish och givetvis motståndsrörelsen mot koloniseringen – talibanerna.

  13. Christer Eriksson skriver:

    Fred Torssander
    Poängen är att västmakternas militära insatser inte lägger sig inte i vad Afghanistans folkvalda regering beslutar och därför utövar de endast diplomatiska påtryckningar när Afghanistan exempelvis antar kvinnofientliga lagar.

    De är bara där för att skydda den folkvalda regeringen mot talibanerna tills de har byggt upp en egen afghansk polis- och militärmakt som garanterar fortsatta demokratiska val där folket kan styra. De kan därför inte jämföras med talibanerna som tog makten med våld och omformade det till en brutal diktatur som saknar motstycke i modern historia.

    Det är alltså en väsentlig skillnaden mellan västmakternas militära närvaro och talibanernas heliga krigare, som främst består av muslimska jihadister från Pakistan. När västmakternas intention är att återföra makten till folket försöker talibanerna istället att stjäla den från afghanerna med våld.

  14. Fred Torssander skriver:

    I fall “fria val” under ockupation skulle få ett utfall i strid med ockupationsmaktens önskemål skulle de givetvis inte accepteras. Som när det gäller Israels och världssamfundets hantering av Hamas valseger i Palestina.
    De val som anordnas i Irak och Afghanistan kan möjligen trösta värrldssamfundet. Inte på något vis förbättra läget för de ockuperade ländernas folk.

    Den så kallade folkvalda regering som finns i dagens Afghanistan fanns till skillnad från den som Sovjet gick in för att stödja inte före ockupationen. Det är i stället ett nytt exempel på USA:s vanliga metod att ockupera ett land, tillsätta en lydregering och sedan låta sig kallas in till lydregeringens hjälp.
    Karzai och den Norra alliansens krigsförbrytare och opiumhandlare fick för övrigt sitt uppdrag redan vid Bonnkonferensen, långt före den så kallade Loya Jirga som inkallades.
    Att det inte handlade om något som afghanerna uppfattar som en befrielse framgår av att efter 8 års pacifiseringskampanjer (“fredsframtvingande”) accepterar de fortfarande inte Norra Alliansen som regering. I stället växer motståndet och Talibanerna vinner legitimitet genom motståndskampen.

    Förresten när det gäller brutal diktatur som saknar motstycke i modern historia, vad sägs om USA:s “befrielse” av Irak. Omkring en miljon irakier dödade, 2 miljoner landsflyktiga och 2,6 miljoner hemlösa, flyktingar i sitt eget land.
    Detta för att avskaffa en tidigare sekulariserad statsmakt och ersätta den med islamisk republik som det numera kallas. För att få den nya oljelagen införd. Iraks tidigare nationaliserade oljetillgångar har privatiserats.
    USA:s militära närvaro – åtminstone i form av Air policing – torde behövas för överskådlig framtid, för att rädda quislingarna och oljelagen undan revolution.
    I fallet med Afghanistan är det däremot mycket möjligt att USA gör en överenskommelse med talibanerna. USA:s behov av det landet består först och främst i det strategiska läget som buffertstat samt eventuellt för att kontrollera de pipelines som planeras till Pakistan/Indien och ev. tom. Kina. Alla världens USA-lojalister och terroristbekämpare och civilisationens alla tappra försvarare kommer då plötsligt att upptäcka att talibanerna inte var så illa ändå. Liksom de redan idag accepterar Saudiarabien. Och Israel. En stat som uttryckligen bygger på åtskillnad när det gäller ras/religion.

  15. Christer Eriksson skriver:

    Fred Torssander
    Ingalunda. Att det är folkvalda regeringar i både Afghanistan och Irak visas med all önskvärd tydlighet genom att de kan stifta kontroversiella lagar som väcker diplomatiska reaktioner i väst. Det visar också att västmakterna respekterar en folkvald regering.

    Däremot fanns det ingen anledning för den demokratiska världen att respektera Hamas valseger i Palestina eftersom det vore absurt att acceptera en regim som använder demokratiska metoder för att skapa en diktatur. Men jag är övertygad om att du i framtiden endast kommer att kunna läsa om talibaner och medeltida styresskick i historieböckerna.

  16. Fred Torssander skriver:

    Det är inte förvånande att Sveriges borgarklass godkänner vissa val som sker under ockupation och underkänner andra. Det är helt i linje med vad de alltid stått för. Att svansa efter den för tillfället mäktigaste imperialistmakten.
    Det var precis samma ståndpunkt som ledde till eftergifterna gentemot nazitysklnand – och de krigsprofiter som detta skapade.
    Dock är det enastående för denna generation att till och med kasta Sverige i krig för att vinna överherrarnas gunst.
    Christer Eriksson försöker sig också på att försvara Israels förtryck av palestinierna genom att ensidigt beskriva Hamas som dem som använder demokratiska metoder för att skapa en diktatur. Men Israel är en ockupationsmakt och även om staten Israel är demokratisk – dvs. för en del av innnevånarna – bygger deras fortsatta ockupation av mer och mer land på diktatur, vilken till och med upprätthålls med vapenmakt och terror. Som angreppet mot Gaza i våras.

  17. Christer Eriksson skriver:

    Fred Torssander
    Det är bara kommunister som har en tradition för att stödja diktaturer. Det förånar mig därför inte att du stöder Hamas också som är terroriststämplad av både EU, USA och FN. Det är, till skillnad från Irak och Afghanistan, också en iransk lydregim som gör skäl för sitt namn. Det är anmärkningsvärt att du ständigt är tvungen att vända upp och ner på alla begrepp för att få ditt resonemang att gå ihop.

    Ditt vurmande för våldsideologier och odemokratiska krafter är minst sagt bekymmersam och du önskar tydligen att ersätta dialog med våld som medel för att uppnå politiska mål. Men kommunisterna har förstås en historia utav våldsamma maktövertaganden. I Sovjet, Kuba eller Kina etc. var det blodga revolutioner som gav kommunisterna makten istället för fredliga och demokratiska val. I de länder där kommunisterna ändå har vunnit i fria val så har de stängt ner kritiska media och ändrat på konstitutionen för att kunna sitta kvar på livstid. Venezuela och andra Sydamerikanska länder är dagsfärska exempel på detta. Har du nånsin hört uttrycket: “Politiker och blöjor har en sak gemensam, de bör bytas ofta och av samma orsak.”

    Jag förstår att du stödjer teokratiska våldsdiktaturer eftersom det inte finns några principiella motsättningar till kommunismen. Den personkult som finns runt Muhammed och Jesus är bara utbytt mot Stalin, Mao, Kim II sung, Pol Pot eller Mugabe. Föraktet för demokrati och rationellt tänkande har ni också gemensamt. Och när ni har kastat ut folket i nöd och armod så har ni skyllt allt på västdemokratierna, efter att den sista utländska bedriften har nationaliserats och förstörts.

  18. Fred Torssander skriver:

    Visst är det problem för USA-lojalister att det som var ursäkten för alla övergrepp, interventioner, militärkupper och bananrepubliker, hotet från det socialistiska lägret “världskommunismen”, inte finns kvar. Men övergreppen från USA:s sida mot stater, nationer och folk ändå fortsätter.
    Det skall bli intressant att få se hur lojalisterna ska komma att upptäcka verkligheten när USA inte längre har råd att vara avsättningsmarknad för hela den industrialiserade världens export.
    Möjligen kommer lojalisterna då slutligen att upptäcka att USA:s antikommunism liksom alla andra ideal USA hävdat inför världssamfundet bara är ideologi – falskt medvetande – som sprids för att ge USA:s politik maximalt stöd.

    Det är dock lite anmärkningsvärt att dessa svenska borgare som tidigare hävdat folkrätt, FN-stadga, och Nürnbergprinciper stenhårt, och till och med försökt utsträcka deras tillämpning till sådanat som “humanitär intervention” numera skiter fullkomligt i dem.
    Det visar att Marx hade rätt i sin beskrivning av borgarklassens moral: Maximal profit, enbart.

    Slutligen om våld och våldsdiktaturer. USA-lojalisterna är även okunniga i USA:s historia och den USAmerikanska konstitutionen. USA bildades som bekant genom ett antikolonialt krig – mot kolonialmakten Storbritannien. Och det vi kallar inbördeskriget kallas däröver för den Ameriaknska revolutionen. Det finns kvar spå i delstatskonstitutioner vilka hävda medborgarnas rätt att göra uppror.
    Dagens USA är däremot enastående när det gäller att bedriva krig och interventioner – förutom alla deras politiska handelshinder. Det är inte för inte som de USAmerikanska skattebetalarna tvingas stå för uppåt hälften av hela världens samlade militära utgifter.

  19. mirakelpojken skriver:

    Varje gång som det blir någon större konstdiskussion i media brukar jag komma till den här bloggen för kommentarer. Det jag uppskattar med Vilks analyser är krassheten i dem, speciellt hur konstnärer (och andra) antingen anpassar sig till en grupp för att få inträde till den, eller skiljer ut sig (inom accepterade ramar) för att öka sin konkurrenskraft.

    Det är i mångt och mycket samma dynamik man ser i olika fält, eftersom människor är lika. De två stora mänskliga sociala behoven är (förutom relationer med enskilda människor) att tillhöra en grupp och att få högre status. Ett sätt att få högre status är att framställa den egna saken som mycket större än en kamp om position, t.ex. om mänskliga rättigheter, kampen mot fördomar, yttrandefrihet, konstnärlig frihet, miljökamp mm. Dessa är visserligen frågor som har ett eget berättigande, men människor förstår inte ofta hur de använder dem.

    Ett hypotetiskt exempel: två etniska svenska studenter debatterar hetsigt inför vänner om mellanösternpolitik. Är det viktigt? Ja. Kommer de ha någon reell påverkan på mellanöstern? Nej. De bråkar helt enkelt om status. Denna förklaring skulle de dock själva se som stötande. Här står viktigare frågor på spel än status! Liv och död! Faktum är att statusstriden blir desto mer effektiv om man själv är helt övertygad om att man strider för ett högre ändamål än sig själv.

    Evolutionspsykologen Robert Trivers har skrivit en hel del om bedrägeriet och självbedrägeriets mekanismer bland djur (inkl. människor) och en av hans resonemang är att om man lyckas lura sig själv blir man mer effektiv på att lura andra eftersom man behöver lägga ner mindre resurser på att låtsas (som ju är alternativet). Pröva själv att ljuga ihop en historia, komma ihåg den och anpassa andra fakta till den. Det blir till slut ohållbart.

    Det är därför jag kommer tillbaka hit. Vilks tycks ha insett att man bör hålla för öronen när man analyserar folks motivationer och istället följa deras beteenden. Det är klokt. Och givetvis är Vilks en del av spelet precis som alla vi andra, men på vägen kan man lika gärna ha kul och försöka förstå spelets regler så väl som möjligt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.