Del 640: Diskursen som kvarnsten

Hur var det nu igen? Vad skall konsten tjäna till? I DN har Milou Allerholm efter att ha sett den Between the images x 4 som finns på flera platser kommit med ett förslag:

”För mig är projektet ett lysande exempel på hur bra konst kan fungera för att rikta blickarna mot maktstrukturer som är del av vårt liv, och där bildens olika funktioner och roller i samhället blir grundläggande.”

Med maktstrukturer (gärna framlagt med begreppen hegemonier/hierarkier) är det som konstbegreppet: Allting kan vara det. Säg mig ett föremål eller en händelse eller vad som helst som inte innehåller en maktstruktur. Vilken maktstruktur det handlar om behöver man inte ens nämna.

Nå, om konsten nu skall få blickar att rikta sig mot dessa maktstrukturer har vi igen den lilla frågan: För vem? Den samtida konstvärlden torde vara mer än övermätt på att ha tagit del av dessa avslöjanden och resten av världen kommer aldrig i närheten av konstgallerierna.

En påtaglig seghet inträder i den stund en rådande maktstruktur utövar sin makt genom en väletablerad och likaledes rådande diskursbildning. Allting passar in och bekräftar det man önskar. Ju mer etablerad den blir desto mer förutsägbar. Antagligen är det här vi kan tala om konsten aktuella svårigheter. Konsten kan inte komma undan att på ett alltmer förenklat sätt bli inläst i en färdigställd teori. Skall vi verkligen orka med ett par varv till med postkolonialism och Culture Studies?

Man kan utan vidare se konstens problem: Vad som än görs är det hur det blir läst som är avgörande.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, konstteori, Tillståndet i konsten 2008. Bokmärk permalänken.

4 svar på Del 640: Diskursen som kvarnsten

  1. Christer Eriksson skriver:

    Lars, jag har just lagt märke till att trailern till musikalen Dogs finns till allmän beskådning!

    http://www.vilksdogs.se/

  2. Johan Lundberg skriver:

    Det var verkligen mitt i prick! Och om man nu ska rikta fokus mot matkstrukturer så kan det ju dessutom vara klädsamt att försöka blottlägga de maktstrukturer som man själv befinner sig i. Därmed vill jag bara ha sagt att det finns en mycket bra poäng med rondellhundarna.

    Men ta däremot detta med man och kvinna: klart det är maktstrutkturer och olika sorters över- och underordningar. Frågan är om det någonsin kan vara på något annat sätt i en värld bestående av människor. Ett samhälle där ALLT SÅDANT utraderats förefaller onekligen rätt mardrömslikt. Ändå är det ditåt som så många av de politiska projekt som de senaste decennierna varit så populära syftar.

  3. bo werner eriksson skriver:

    Johan jag tycker att du genom dina utalanden inte riktigt har förstått att konst det är på riktigt och ingen lek som man leker i skuggan av makt strukturer som man skall protestera och beklaga sig över för att det skall vara konst. Konst är en makt i sig som inte behöver gå på kryckor, kreativt kapital . Utan konst skulle du inte ha den blekaste aning om hur det då skulle kunna vara se ut ,alltså utan konst.En liten paradoxal tankegång kanske men som förhoppningsvis inte överhettar din brain. Konsten i sig är ju autonom men lever i ett ömsesidigt växelspel med det som kallas konstvärlden och konstnären kan vara både det ena och det andra.Ett socialt sunt förhållande ,det blir bara lite fel när den ena försöker styra den andra och så är det ju alltid.Växelspel handlar det om ,men det är klart att det svänger lite hit och dit med vem som har greppet då och då,ge och ta.Vad jag menar är att man inte behöver tycka synd om konsten och försöka förklara hur det borde vara låt konsten göra det jobbet,fast det är ju mysigt med konstvetenskap om man vill förstå konst men jag tror inte att filosofi och konstvetenskap skapar konsten men dom kan läsa av den.Det är klart att man inte reflekterar när man skapar jag menar i själva akten men hur vill du att man skall kunna låta bli att reflektera över konst.Det är bara skillnad om man gör det före eller efter. Sakral t.ex heter på tyska helig så det är ett svårt ord som knappast platsar i dagens konst .Allt man gör medvetet har en politisk verkan men inte då partipolitisk utan mänskligt socialt . .Först när man har det hela kan man se och vem har det, vi borde hjälpas åt att sätta ihop bitarna det är det romantiska idealet, fragmentet!

  4. cn skriver:

    vilks jag tror att du mest av allt vill hålla liv i din konflikt med delar av världen, och en del muslimer ger sig för lätt till detta, det är ingen sport, du som tycker om sportliknelser. ingenting tycks heller stå på spel för dig personligen, ser på hav på avstånd, varför ett ointresse drar in. det är också lätt att avsky dig utan att känna dåligt samvete, eftersom man sällan får en känsla av att du blottar dig. bara en gång såg jag, när du sade att det är lättare att ha en konflikt med omvärlden än med sig själv. det kändes som att det förklarade allt om dig, och konsten är kanske ett sätt att bedriva konflikten med liten förödelse. kanske dras jag till din blog för att jag inte lyckas externalisera denna konflikt så framgångsrikt som du, egentligen nästan inte alls, med lätt föreställda följder.
    jag började med att tycka att säga väst är bäst är så dumt (fö räknar jag den muslimska världen till väst), och tycker det fortfarande men en viss medkänla spred sig sedan genom tröttheten. du kan ju också bara spela din roll, så klart. om det ändå funnes någon tröst, vad skulle det vara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.