Neil Cummings och Marysia Lewandowskas visar en film på Moderna Museet om MM:s framtid om 50 år. Milou Allerholm har sett den och skriver i DN att filmarna tänker sig att museerna vid den tiden är marknadsoberoende och att konsten allvarligt försöker påverka utvecklingen.
Cummings och Lewandowska tänker sig också en separation mellan konst som objektproduktion och som projekt/process. Detta föranleder Allerholm att tala om att konsten idag genomgår ett paradigmskifte.
Vän av ordning påpekar förstås att den nyheten är åtminstone 50 år gammal och att ett fullständigt genomförande är problematiskt. Med ett så stort antal konstnärer som är verksamma kan man undra över vem som skulle vilja betala alla projekt. Konstvärlden är fast förankrad i objekten och ingenting tyder på att man kan ändra på den saken. Lösningen finns redan: Projekt med objektproduktion.
Just nu genomför Martin Creed sitt projekt Work No. 850 på Tate Britain. Var 30:e sekund kommer en frivillig löpare i full fart genom museet. Det blir säkert något objekt över till marknaden även från No. 850.
Veteranerna inom den relationella estetiken är alltså ännu fullt gångbara. Den 9 juli är det dags för Pierre Huyghe att köra en 24-timmars föreställning i Sydneybiennalen, A Forest of Lines där publiken skall lockas till deltagande av historieberättare och sång i Sydneys opera.
Moderna Museets framtid är egentligen inte så intressant. Betydligt intressantare är att beskriva hur verksamheten ser ut för närvarande. Vad kan och vill ett modernt museum idag? Jag skulle föreslå att vi där kan tala om ytterligare ett paradigmskifte: De moderna museerna omfamnar och visar den förnyelse av konsten som inte längre är särskilt nyskapande. Museerna idag måste tänka på att agera korrekt och att ständigt vara kvalitetssäkrade.
Är inte modernas framtid ett museum över 1900-tals konst? Kanske vore det mer aktuellt att spekulera över hur ett NYTT modernt museum skulle fungera i framtiden.
Idén om att konsten skulle bryta sig loss från objektet känns knappast troligt i denna materiella värld, som alltid finns det ett behov av ifrågasättandet och prövandet av alternativ.
Ja, Modernistiska mausoleet. Men vad ska nästa museum heta då? postmoderna museet? Moderna museet 2? (2.0 känns däremot skräckinjagande dammigt). Samtida Museet låter fint, men det går väl inte. Hur skulle det se ut om några år när det inte är samtida längre? Kanske skyfflar man iväg det till Moderna Museet då.
Ja… frågan är om det inte borde heta Modernistiska Museet, för så himla modernt är det väl knappast längre. Modern konst är ju omodern numera iom samtidsbegreppet.
Nåväl, sexneurotikerna kommer nog för alltid att höra till på moderna museet.
http://www.expressen.se/nyheter/1.1225650/barn-varnas-for-obscen-skulptur