Del 575: Art Power

Idag har jag besökt Malmö konsthall och pressvisningen av utställningen Hamsterwheel. Jag har redan berört den. Det företaget redovisar jag inte här, fortsättning följer på Kunstkritikk.

I förrgår skrev jag en kritik av konstkritiken. Lämpligt att jag exponerar mig för sådan kritik med den kommande recensionen. Om ingen annan vill får jag i värsta fall själv kritisera min text.

Men ytterligare något om skrivandet om konst och om problemet att finna läsare. Kanske handlar det om oviljan till förnyelse. De flesta av dessa spalter är luguber läsning, omsorgsfullt utmejslad får de närmast berörda. Några få avvikande stilgrepp kan man hitta. Jag har tidigare nämnt Tommy Olsson i Norge. Priset är här högt, Olsson ger sig mycket gärna ut i självbiografiska meditationer med pikanta detaljer. Natalie Kazmierska skriver vanligtvis också på ett annat sätt, ironiskt, ofta intill hånfullt och med snärt. Men jag får tillstå att hon sällan lyckas skära särskilt djupt.

Detta med snärt är annars en tidshållning som teoretikerna gärna lägger sig till med. Slavoj Zizek är en mästare, han lyckas med att få till överraskande vändningar och provokationer. Problemet ur konstens synvinkel är att han inte är intresserad av konst. Giorgio Agamben får också till oväntade tankegångar men med en långt mera återhållsam och krävande stil. Läsare saknar han emellertid inte.

Så har vi Boris Groys. Han är konstintresserad, en rutinerad ringräv i biennalernas tidevarv. Hans senaste bok Art Power kom ut i år. Han kan påminna om Zizek men hans framställningar går trögare och man har ofta anledning att betvivla ståndpunkter som han tycks ta som självklara. Art Power består mest av redan publicerade artiklar och vid det här laget är det mesta av Groys tankar tämligen välkända. Han klagar ordentligt över den politiska korrektheten och mångfalden som standard i dagens konst; mångfalden blir till likhet.

Konsten kan inte fungera som ett politiskt instrument inom konstvärlden. Han menar att den får framträda som direkt politiskt propaganda. Eftersom den då inte blir konst tycks hela den diskussionen sluta på ett sorgligt sätt.

Om konstkritikerna skriver han att deras texter är nödvändiga för konstverken annars förblir verken nakna och oskyddade. Men det kan, enligt Groys, stå vad som helst i texterna eftersom ingen läser dem. Så långt skulle jag inte vilja gå, trots allt är den lilla gruppen av befintliga läsare ingalunda oviktig. Vid varje tidpunkt är det vissa saker som skall framhållas och de dyker upp och bekräftas i kritikertexterna.

Det verkar som om Groys till det yttersta anstränger sig för att pressa fram oväntade formuleringar. T ex säger han att Hitler fascinerar konstvärlden i egenskap av den ultimata förloraren, konsten har alltid intresserat sig för det idealistiska nederlaget. Hitler ville producera en evig konst och framställa den store hjälten. Hans fullständiga nederlag kom aldrig att uppvägas av någon moralisk seger, tvärtom. Vidare menar han att muslimska terroristerna bör känna sig väl integrerade i Europa emedan terrorism har försvarat av många europeiska intellektuella. En något ansträngd slutsats skulle man kunna tillfoga.

Han vill också se bin Laden som en videokonstnär som publicerar sina verk genom Al-Jazeera och andra mediekanaler. Jo, han erkänner att det finns vissa komplikationer:

“We speak about art insofar as specific actions, things in a tradition, are placed in an archive, and one lays claim to the archive to prove one’s existence within it. This claim is not situated there; therefore I would not say that bin Laden—or the attackers of September 11—are artists in the sense of the Western concept of art. Rather, they were people who operated not in the archive but in the factual functioning media world as a field of the spectacular. To what extent they appeared to be interesting artists beyond the attacks—namely, to what extent what they staged will be placed in a tradition—that’s another question.” (citatet från en intervju 2003)

Man ser här hans ståndpunkt att bin Laden inte är konstnär i enlighet med det västerländska konstbegreppet. Frågan är vilket annat konstbegrepp som skulle göra bin Laden till konstnär. Något sådant finns inte. Den enda möjligheten är att konstvärlden skulle tillskriva bin Laden ett konstnärskap och då naturligtvis västerländskt. Ett enkelt ready made-förfarande som tillämpats på äldre verksamheter och gjort mången gammal målare till konstnär. Dock är det föga troligt att den gode bin Laden kommer att genomgå ett sådant förvandlingsnummer.

I Groys omfattande huggsexor inom ramen för institutionskritik kommer det fram många goda poänger men någon imponerande helhetssyn på konsten har han inte. Groys har också konstnärliga ambitioner. I februari ställde han ut tre videocollage på Apexart i New York. Teoretiker som konstnärer är sällan framgångsrikt.

groys.jpg
Art Power

fontaine-true-artist-2004lit.JPG
Claire Fontaine (konstnärsgrupp): The True Artist… rökmålning på innertak, institutionskritik.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, konstteori, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

10 svar på Del 575: Art Power

  1. Christer Eriksson skriver:

    Ulula cum lupis, cum quibus esse cupis

  2. Mohammed Pulpit skriver:

    Internetskribenten LFPC om Europas kunstskatte:

    “Og politibevogtning af alle Europas kunstskatte vil koste hvor meget …?

    Jeg skrev for nylig her i en post om en temmelig ubeskrevet problematik som uden for al tvivl vil komme til at spille en stor rolle i løbet af dette århundrede: Europas kunst- og kulturarv som i tusindtal befinder sig rundt om på kontinentet, i museer, kirker, slotte og parker, f. eks. Ikke-islamisk kultur betegnes jahiliya, og anses ikke for bevaringsværdig. Meget vil endda vække anstød hos de folkeslag der som følge af den demografiske udvikling og EUs planer om det der eufemistisk kaldes det Euro-Mediterrane samarbejde, vil komme til at fylde betydeligt mere i gadebilledet. Kort sagt er kulturarven ekstremt udsat, umulig at bevogte i sin helhed, og sårbar, da den af mange vil blive set som anti-islamisk. Én ting er statuer og billeder af nøgne mennesker, en endnu større anstødssten er de lidet respektfulde afbildninger af Muhammed, som vi engang frit kunne fremstille.”

    http://snaphanen.dk/2008/05/15/islamforskr%c3%a6kkelse-eller-rettidig-omhu-niels-ivar-larsen-inf-og-det-tynde-%c3%b8l/#comment-6528

  3. Christer Eriksson skriver:

    Lars, om man fullt ut vill förstå den moderna konsten är det då nödvändigt att också förstå filosofin bakom estetiken som exempelvis Kant med flera ger uttryck för?

  4. Fitna skriver:

    “Gert Wilders kommer til Danmark

    16. maj 2008 11:54 Indland| Den hollandske filminstruktør Gert Wilders kommer til København. Han er manden bag den stærkt islamkritiske film ‘Fitna’.

    Af: Kristina Gjelstrup Villadsen (Journalist)

    Gert Wilders – den meget omstridte hollandske politiker og manden bag den kontroversielle og islamkritiske film ‘Fitna’ – kommer til København. Det skriver Jyllands-Posten.

    Gert Wilders kommer til byen søndag den 1. juni, hvor han vil tale i Landstingssalen på Christiansborg. Han er inviteret af Trykkefrihedsselskab, der vil byde ham velkommen på talerstolen med ordene:

    – De mener det allesammen. Anders Fogh Rasmussen, dagbladet Politiken, Danmarks Radio, Abdul Wahid Pedersen samt hundreder af præster og biskopper: Wilders er Europas værste mand.”

    http://avisen.dk/manden-bag-filmen-fitna-danmark-160508.aspx

  5. Fitna skriver:

    Snaphanen om Geert Wilders’ besøg i København:

    http://snaphanen.dk/2008/05/16/sverige-nedruster-ikke-det-afruster/

  6. Muhammed-tegnere skriver:

    “Rejselegater til Muhammed-tegnerne

    Af ELSE BOELSKIFTE

    Offentliggjort 16.05.08 kl. 20:00

    Jyllands-Postens Fond giver Muhammed-tegnerne rejselegater a 40.000 kr. Som et symbolsk skulderklap, sagde formanden ved årsmødet fredag aften.

    »De har været udsat for et uanstændigt og urimeligt pres. Derfor skal 11 Muhammed-tegnere have et symbolsk skulderklap i form af et studierejselegat på 40.000 kr. til hver.«

    Sådan lød formanden for Jyllands-Postens Fond, Sven Bedsteds, begrundelse, at da han i aftes på fondens årsmøde overbragte formanden for Danske Bladtegnere og selv Muhammed-tegner, Claus Seidel, donationen.

    Af de oprindeligt 12 ophavsmænd til tegningerne, er Erik Sørensen død. Boet efter ham betænkes med 60.000 kr.

    Tak for indsatsen
    »Vi håber tegnerne vil modtage donationen som en beskeden tak for indsatsen og for tort og svie,« sagde Sven Bedsted under årsmødet.

    Efter hans opfattelse er presset mod tegnerne ikke kun kommet fra den nationale og internationale omverden, men også fra, hvad han betegner som hykleriske mediers og kulturpersoners side.”

    http://jp.dk/indland/article1344036.ece

  7. Dødstruet tegner skriver:

    Snaphanen om hollandsk tegner:

    ““Gregorius Nakkeskud” – endnu en dødstruet hollænder – også af politiet

    Nekschot, a friend of the late Theo van Gogh, the Dutch film maker who was ritually slaughtered by a Muslim fanatic in 2004, hides his real identity in order to avoid unnecessary risks. Hans Teeuwen, a Dutch stand-up comedian and friend of Nekschot’s, told the Dutch media yesterday that the police had told Nekschot as they released him earlier that day that “he has now lost his anonymity.” Teeuwen said this was “a rather intimidating remark.””

    http://snaphanen.dk/2008/05/16/sverige-nedruster-ikke-det-afruster/

  8. Lars skriver:

    Christer. Att förstå är att vara insatt i en eller annan del av konstvärlden. För att vara med och “förstå” den internationella samtidskonsten fordras vissa kunskaper. Kant är ett självklart namn att känna till men det krävs inte någon stor inläsning.

  9. C’est Dur D’etre Aime par des Cons skriver:

    “It’s Hard Being Loved By Jerks

    C’est Dur D’etre Aime par des Cons (Documentary – France)

    The clash of fundamentalist Islam and Western values as encapsulated by the “blasphemous” Danish cartoons of the Prophet Muhammad is examined at length in “It’s Hard Being Loved by Jerks.” Daniel Leconte’s tube-style doc comprehensively covers the 2007 Paris legal case brought against the satirical magazine Charlie Hebdo, which reprinted 12 of the original cartoons, the proceedings of which served as a flashpoint both for Islamic sensitivities and the resilience of the right to free speech. There’s no question which side the film comes down on, and while the issues it airs remain of high importance and are lucidly articulated herein, talking heads format makes this a good fit for Eurotube situations but not for cinemas outside Gaul.

    A Pyramide release (in France) of a Film en Stock production in association with Doc en Stock with the participation of Canal Plus. Variety com på dagen hvor Jyllands Postens tegninger kom på Det Kongelige Bibliotek”

    http://snaphanen.dk/2008/05/17/anmeldelse-%c2%bbforsvar-for-rationaliteten%c2%ab/#comment-6557

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.