Plinten på Trafalgar Square
Medan vi väntar på recessionen kan vi begrunda att Sotheby’s försäljning av konst under förra året uppgick till 3,1 miljarder dollar. Högsta pris för ett konstverk efter kriget klubbade man med Marc Rothkos White Center från 1950. Den gick för 72,8 miljoner dollar.
Marc Rothko White Center
Nu är det snart dags en ny upplaga av fjärde plinten på Trafalgar Square. Sedan länge är den tomma plinten ett utrymme för samtidskonsten.
Trafalgar Square med fjärde plinten 2005 och Marc Quinns skulptur av den gravida och handikappade Alison Lapper.
Just nu visas de nya förslagen på National Gallery. De engelska konstnärerna speglar tillsammans tämligen väl vad som rör sig i konstvärlden. Skall man göra sin egen gissning får den utgå ifrån vad man tror är mest korrekt att visa.
Jeremy Dellers (361) förslag är ett utbränt civilt fordon från Irak. Social kritik kring ett kärt ämne i samtidskonsten. Kommentar: Något känsligt och nog alltför lättförståeligt.
Tracey Emin (197) När det blir problem i det engelska samhället dyker det alltid upp filmer med surikater (små rara däggdjur) på TV, säger hon. Hon vill därför sätta upp en skulpturgrupp med sådana på plinten. Kommentar: Djurtrenden har avtagit under det senaste halvåret.
Antony Gormley (384) Hans idé är att placera levande människor stående på plinten (med en skyddszon omkring), dygnet runt, var och en får stå en timme. Enligt beräkningar skulle 8.760 deltagare få möjligheten under utställningstiden. Gormley hänger med i tiden. Hans konst har ofta haft publiken som medverkande. Kommentar: Eftersom interaktivitet för närvarande är mycket starkt har Gormley en hygglig chans.
Anish Kapoor (170) Med hjälp av speglar vill konstnären plocka ner himmeln till torget. Kommentar: Inom ramen för avdelningen spektakulära och väldesignade installationer är det tidsmässigt korrekt. Men det ser lite klumpigt ut.
Yinka Shonibare (273) vill skapa ett flaskskepp med Nelsons fullriggare. Och samtidigt hylla Londons mångkultur. Kommentar: Ett sätt att kommentera Trafalgar Square och den befintliga skulpturen av Nelson. Shonibare är en veteran inom genren postkolonialism och steg mot höjderna från Johannesburgsbiennalen 1992. Rolig sak men postkoloniala nedslag är lite bedagade. Men den skall inte räknas bort.
Bob & Roberta Smith (Patrick Bill) (1463) vill göra en stor installation med den lysande texten Make Art Not War. Energin skall hämtas från sol och vind. Kommentar: Tävlingens outsider. Texten är väl allmänt pedagogisk. Men här har vi ett av få exempel på samtidskonstens intresse för miljöproblemen. Jag tror inte riktigt på den.
Förslaget med bränd bil av Jeremy Deller
Antony Gormley plint för stående interaktivitet
Bob & Roberta Smith Make Art Not War
PS.
Lars skrev:
— Hur jag själv tänker om vad? — (Se ovan)
Historia är inte faktisk. Historia är alltid tolkning.
Förutom årtal och annan gammeldags oomkullrunkelig historia – om det nu är historia man skall kalla sådant? Kanske dax för nya parametrar där?
Cecilia. Du tror på konst i sig. Jag har alltid undrat vad det kan vara för något och hur man känner igen sådana djur.
En sak är att du kan tycka om vad du tycker om. Ingenting kan sägas mot det. Men en konsthalls bekräftelse är en objektiv måttstock. I det fall vi har med Alingsås, är det naturligtvis inte konsthallen som erkänner kvaliteten. Den är erkänd långt innan genom ett stort antal bekräftelser i konstvärlden. Det är bara så att Serrano betraktas som en bra konstnär. Sedan behöver den enskilde inte hålla med men det ändrar ju inte på den saken.
Om det är en modefluga…tja, vi vet att hållbarheten för de flesta konstverk inte är så lång, men det är en konsthistorisk fråga.
Ja, jag blandar nog ihop det.
Lars, varför denna övertro på olika konsthallars förmåga att bedöma vad som är konst ?
du menar tydligen att ALLT som ställs ut i ett rum som man valt att titulera konsthall med AUTOMATIK bli konst. Betänk då att många ”intendenter” och dylika ”utställningslokaler” är politiskt tillsatta och helt saknar konstnärlig eller kulturell utbildning, det dom väljer att hänga upp på väggen (eller på golvet) skulle därmed bli konst ?
Det innebär ju isåfall att det inte är konstvärlden som beslutar vad som är konst
utan den enskilde betrktaren (intendenten) som avgör, eller ?
Skit för blir alltid Skit även om det visas i en konsthall. Konst är alltid konst även utanför en konsthall. Om jag kallar mitt trapphus för konsthall och bjuder in ett antal ”glada amatörer” att ställa ut där, så skulle deras verk automatiskt bli konst, då de nu ställs ut i en Konsthall ?
Eller menar du att det är ”Konstvärlden” som avgör vad som är en konsthall, och inte politikerna ?
””Det som ställs ut som konst i en konsthall blir självklart konst. Om t ex en del Alingsåsbor menar något annat har de fel.””
””Men en konsthalls bekräftelse är en objektiv måttstock. I det fall vi har med Alingsås, är det naturligtvis inte konsthallen som erkänner kvaliteten. Den är erkänd långt innan genom ett stort antal bekräftelser i konstvärlden.””
Detta gäller säkert för Serrano, men vad skall man då säga om Alingsås förra utställning
”ovanför soffan”
Utställningen innehåller 80 av alingsåsarnas egna favorittavlor, sådana som vanligtvis hänger hemma i vardagsrummen men som nu lånats ut till allmän beskådan
Där är det ju den ”vanlige betraktaren ” som själv valt ut och därmed bestämt vad som blir konst. ?
Stefan. Klart att man teoretiskt sett kan tänka sig att en helt oerfaren och föga kunnig konsthallsansvarig skulle ställa ut sin gamla hatt och därmed mena att den blivit konst.
Så går det inte till. Det som kommer till en konsthall, även om den är av mycket blygsamt format, är sådant som redan är konst enligt konstvärldens frikostiga normer. En konsthall kan i sin tur förstärka kvaliteten på det som visas. Men konsthallar som inte har någon sakkunnig ledning ger självfallet mycket lite kvalitetspoäng åt utställaren.
Utställningen ”ovanför soffan” med folklig väggkonst. Jovisst blir det en konstutställning. Det som visas, visas som konst. Men det är inget särskilt vunnet med att något är konst. Den intressanta frågan är om dessa objekt blivit ”bra” eller en ”bättre” konst än tidigare. För vi kan utgå ifrån att det som visades redan var konst, hur erbarmlig den än kunde vara. Och det finns inget som tyder på att den alingsåsiska väggkonsten fick mer än en obetydlig kvalitetsförskjutning. Lite bättre blev den hur som helst eftersom ägarna kan säga att den där har varit utställd i konsthallen. Men kom ihåg att vi rör oss i något som i fotbollssammanhang skulle kunna kallas för div 6 eller 7.
Tack Lars
Nu närmar vi oss, det finns alltså gradskillnader på konstens (konsthallens) kavlité.
Div. 6 eller 7 (gärdsgårdsserien) då även Elitserie och Div 1.
Konsten i sig blir alltså ”bättre” eller ”sämre” beroende på var den visas ?
och vilka av konstvärldens ”förståsigpåare” som ”tycker” om konstverket.
Stefan, du skriver: ”Konsten i sig blir alltså “bättre” eller “sämre” beroende på var den visas ?” Eller tvärtom, beroend på hur bra den är hamnar den i motsvarande utställningslokal. Konstnärer och deras gallerister kan vara särskilt försiktiga när de matchar sin konst och om konstnären är på väg uppåt. Då kan det vara aktuellt att undvika Alingsås. För Serrano spelar det ingen större roll om han ställer ut på små platser. Han har redan bevisat det mesta och är erkänd som en första rangens samtidskonstnär.
Kvalitetens olika nivåer är ju det som det är fråga om. Att något är konst är i grunden bara ett nolläge, att en viss produkt skall bedömas enligt systemet.