Del 492: Interaktiviteten, interaktiviteten

Relationell estetik, hur var det nu med den? Sådan konstnärlig verksamhet handlar om att låta en interaktiv händelse vara konstverket. Den har funnits med sedan mitten av 1990-talet och när Anders Olofsson i Om Konst skriver sin årskrönika berör han ämnet:

”Men säg det konstår som inte bjudit på minst en dödförklaring och en återkomst? 2007 handlade dödförklaringen om den relationella estetiken, som plötsligt ansågs vara på väg till historiens sophög.”

Och han fortsätter:

”Förmodligen förhåller det sig på samma sätt med den relationella estetiken som med måleriet: den överlever genom att smälta samman med, infiltrera och annektera andra konstnärliga uttryck.”

Men riktigt så enkelt är det nog inte. Jacob Dahlgren, som representerade Sverige på Venedigbiennalen i somras visade med I, the world, things, life, ett utpräglat relationellt arbete. Ni kan följa verket här. Även i en lite större skala frodas den relationella estetiken oförblommerat. På Marian Goodman i New York har Tino Sehgals utställning This Situation precis avslutats. Där fanns en grupp människor som hälsade på besökare med ”Welcome to this situation!” för att sedan föra diskussioner i skilda ämnen och röra sig enligt en koreografisk plan.

Att relationell estetik är integrerat kan man ändå säga. Dock frågar man sig vad det är integrerat i. Då blir det självklara svaret att det är i verket, en del av dess helhet. Men om vad handlar denna helhet? I samtidskonsten är den sociala kritiken en grundläggande ram, men en annan och kanske ännu centralare är kommunikation och interaktivitet. En lite oväntad slutsats blir att det snarast är övriga konstnärliga uttrycken och metoderna vilka integrerats i den relationella estetiken.

Men begreppet är slitet. Det låter inte bra att säga att man sysslar med relationell estetik. Filmaren Ben Lewis har i sin Konstsafari gjort ett program (2003) om relationell estetik. Det visades i dansk TV (DR 2) för någon dag sedan. Lewis var dåligt informerad, för honom var det något nytt och okänt. Trots den utgångspunkten blev det ett sevärt inslag. Lewis ville ta reda på om relationell estetik var en ism, alltså en i raden av konströrelser. Han sökte därför upp de nu väletablerade representanterna för rörelsen. Han fick dock erfara att inte alla ville låta sig intervjuas. Liam Gillick lade t ex högdraget på luren eftersom han menade att Lewis frågor var alltför ytliga.

Filmaren fick också möta trendens store teoretiker Nicolas Bourriaud. Bourriaud har en verklig poäng när han menar att kontexten till den relationella estetiken är att dagens samhälle rör sig om kommunikation (“a set of artistic practices which take as their theoretical and practical point of departure the whole of human relations and their social context, rather than an independent and private space”).

Så även i konsten kräver publiken interaktivitet. Den äldre konsten är sådan man står och tittar på men den ensidigheten har förändrats genom modern museiteknik. Kravet på konstens kommunikation och interaktivitet kommer både utifrån och inifrån. Att göra konst för den egna kretsens interna konsumtion är inte längre en tillräcklig målsättning. Och den konst som görs skall dessutom ha med sig något av den verkliga tillvaron. Därför den stora glädje att få kasta pilar på Dahlgrens tavlor eller att få ta del av Tiravinijas nylagade utskänkningar. Och inte minst att konsten, men i praktiken enbart för konstvärldens medlemmar, skapar mötesplatser, kommunikationsrum. Spridningen av interaktiviteten kan spåras i hela konstvärlden (och samma gäller för den övriga världen). De brittiska YBA med Damien Hirst & Co aktiverade skandalen och sensationen som fördes ut genom kvällspressen och den sjudande konstmarknaden blir också ett exempel på ett interaktivt rum där konsten fungerar som orsak att samlas – liksom biennaler och konstmässor.

Förlusten av den traditionella lokala mötesplatsen är välkänd och diskuterad sedan länge. Exempelvis i Zygmunt Baumans bok från 1998 Globalisering. Och man skall naturligtvis inte glömma att t ex bloggskrivandet är ett av samtidens uttryck för mötesplats och interaktivitet.

Ben Lewis film avslutas med att han besöker pionjären Rirkriti Tiravanija vid en måltid där han sitter med sina konstelever. Tiravanijas konstnärliga verksamhet firar som bekant sina höjdpunkter när han serverar mat i konstvärlden men den här scenen var inte någon konstsituation. Tiravanija får se ett projekt som Lewis gjorde med mat och publik i Cambridge på 80-talet. Tiravanija kan inte se annat än att Lewis var först. Men, som konstnären påtalar, det är inte lönt att göra något sådant i Cambridge. Att vara på rätt tid och göra det vid rätt tidpunkt är det väsentliga för att kunna bli först på riktigt.

Så, trots att den relationella estetiken blivit gammal i gården är den fortfarande dagens lösen. Problemet i konsten är att det inte blir så mycket mer än interna rum. Och då får vi en konstriktning, en ism till konsthistorien. Relationell estetik som tar fart utanför konstrummen blir, som vi vet, bannlyst av konstvärlden.

basel-art-fair.jpg
Storskalig relationell estetik för konstvärlden: konstmässan i Basel

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, konstteori, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

27 svar på Del 492: Interaktiviteten, interaktiviteten

  1. Pingback: Media Districts Entertainment Blog » Del 492: Interaktiviteten, interaktiviteten

  2. Pingback: A-ha » Del 492: Interaktiviteten, interaktiviteten

  3. Pingback: Art Blog » Del 492: Interaktiviteten, interaktiviteten

  4. Pingback: Movies and Film Blog » Del 492: Interaktiviteten, interaktiviteten

  5. Tariq Ramadan udnytter tørklædet skriver:

    Debattøren Lone Nørgaard i kronik i danske Jyllands-Posten (13.01.08):

    Et tørklædeforbud er nødværge

    Forbyd det muslimske tørklæde, selv om det kan være svært at gøre det i et demokratisk land. Argumentet for et forbud må være, at det er nødværge, fordi islamisterne udnytter tørklædet for at manifestere sig politisk.

    Mellem os sagt så er jeg temmelig træt af at bruge min sparsomme fritid på at sætte mig ind i islam, islamisme og euro-islam-ulv-i-fåreklæder Tariq Ramadans seneste meritter.

    http://jp.dk/meninger/kronik/article1228627.ece

  6. Norges problem skriver:

    Professor i utviklingsstudier, Terje Tvedt, giver de (norske) intellektuelle tørt på i norske Aftenposten:

    – Intellektuelle forstår ikke fundamentalisme

    Det norske samfunn generelt og norske intellektuelle i særdeleshet mangler forutsetning å forstå alvoret i den utfordring fundamentalismen, og særlig den muslimske fundamentalismen, representerer i dagens verden, hevder Terje Tvedt, professor i utviklingsstudier.

    HALVOR TJØNN

    Intellektuelt hinder. – Dagens massive norske flertallssyn går ut på at den øvrige verden nødvendigvis må ha de samme mål og ønsker som det norske samfunnet. Forståelsen av at det eksisterer grunnleggende forskjeller mellom ulike religiøse og kulturelle tradisjoner mangler. Dette er kanskje det viktigste hinder for at nordmenn flest skal forstå viktige prosesser som finner sted i dagens verden, sier Terje Tvedt til Aftenposten.

    http://www.aftenposten.no/kul_und/article734785.ece

  7. Voldtægt af Jesus skriver:

    Berlingske Tidendes Mads Kastrup interviewer Jan Guillou (“Vi befinder os i den nye hellige krig”):

    Mads Kastrup: “I samme avis (Berlingske Tidende 12. januar 2008) som dette interview står en kronik af Pia Kjærsgaard (Dansk Folkepartis leder), hvor hun skriver: »I dag er kunstens største dogme angsten for islam«. Er det sandt?

    (Jan Guillou:) »Nej. Kunsten i Europa har ganske rigtigt et stort problem, men det handler om at ytre sig kvalificeret i et samfund, hvor kunst er en vare. Hvor kommerciel succes afgør, hvilke ytringer der kommer. Efter karikaturtegningerne har vi tværtimod fået dogmet om, at ytringsfrihedens grænser kun kan testes ved at udfordre islam. Det hedder sig, at en modig kunstner er den, der tør ytre noget kontroversielt om muslimer eller islam. Det ikke bare tåbeligt. Det er også det rene hykleri.«

    Men vi har jo ingen problemer med at latterliggøre eller lave grovkornet satire om Jesus og den kristne Gud. Det er nærmest bare en smule trættekært, når nogen gør det.

    »Hvis vi siger, hensigten er at provokere, så kan vi lege, at der udskrives en satiretegner-konkurrence i Jyllands-Posten. Motivet skal være: Jesus Kristus voldtages forfra af George Bush og bagfra af Anders Fogh Rasmussen. Den, der kan tegne den bedste og sjoveste udgave af dette motiv, vinder konkurrencen. Herefter bliver den danske kirke vanvittig. Det ville være at teste ytringsfriheden i Danmark, modsat at teste én af de svageste grupper.«

    Du taler om voldtægt af Jesus, udført af statsledere. Den værste muhammedtegning var med en bombe i turbanen …

    »Men det er vel også noget af det værste, man kan påstå om en tro, at det er en terroristisk religion. Skulle man ikke for en gang skyld teste kristnes tolerance. Det er bare det, jeg siger.«”

    http://www.berlingske.dk/article/20080112/kultur/701120026/

  8. . f d Kurdisk Flykting . skriver:

    Fred Torssander: “Demokratin i Irak är en fråga för irakierna – enbart”!

    – Demokrati i Irak, liksom i andra delar av världen, är en fråga för hela mänskligheten! Din attitud i frågan är trångsynt, osolidarisk och förlegad!
    Ditt påstående ovan är dessutom självmotsägande! Om “Demokratin i Irak är en fråga för irakierna – enbart” så ska du INTE lägga dig i det!

  9. . f d Kurdisk Flykting . skriver:

    Fred Torssander: “Demokratin i Irak är en fråga för irakierna – enbart”!

    – Demokrati i Irak, liksom i andra delar av världen, är en fråga för hela mänskligheten! Din attityd i frågan är trångsynt, osolidarisk och förlegad!
    Ditt påstående ovan är dessutom självmotsägande! Om “Demokratin i Irak är en fråga för irakierna – enbart” så ska du INTE lägga dig i det!

  10. . f d Kurdisk Flykting . skriver:

    Fred Torssander

    PÅMINNELSE Nr 1!

    I förra avsnittet av denna följetång fick du en fråga av mig:
    Vilken/ vilka “motståndsgrupp/ -er” i Irak sympatiserar du med?!
    Vi vet att det finns tre olika grupper som bekämpar den demokratiska processen i landet:
    1. Al-Baath-partister (den förre diktatorns; Saddam-anhängare)!
    2. Al-Qaida (Bin-Ladenanhängare)!
    3. Al-Mehdiarmén (Den radikala predikanten Muqtada Al-Sadr-anhängare)!

    Eftersom du, vid upprepade tillfällen, har uttryckt din sympati för vad du kallar “motståndsrörelsen i Irak” så vill jag veta:
    Vilken/ vilka av dessa grupper är det som DU sympatiserar med?!
    Och ifall det är någon annan grupp som vi inte känner till så får du gärna upplysa oss om det!

    Ps Detta är första påminnelsen och den är avgiftsfri! Om du inte svarar inom loppet av 48 timmar kommer en ny påminnelse att skickas till dig via vilks.net, och den kommer att vara belagd med en avgift motsvarande ditt socialbidrag för en månad, som ska betalas inom en vecka. Annars kommer ärendet att skickas till Kronofogden och du och hela ditt “förtroendekapital”, om du nu har något kvar, kommer att försättas i konkurs!!
    Hela panelen är eld och lågor i väntan på ditt svar!

  11. ”Obviously you’re hunting for a thoughtcrime” skriver:

    Danske Snaphanen:

    Canadian publisher Ezra Levant, questioned by the Canadian Human Rights Commission for publishing the Muhammad cartoons, mounts a magnificent defense of the freedom of speech and points up the ridiculousness of these new thoughtcrime laws.

    http://snaphanen.dk/

  12. Ellemann er under lavmålet skriver:

    MARIE BERING i danske Jyllands-Posten:

    Ellemann udfordrer Juste

    Uffe Ellemann-Jensen opfordrer Morgenavisen Jyllands-Posten til at lægge sag an som følge af avisens krav om et genmæle til hans foredragsrække. Chefredaktør Carsten Juste vil ikke udelukke en retssag, men der ikke truffet en beslutning endnu.

    Uffe Ellemann-Jensen er vred over, at Morgenavisen Jyllands-Posten kræver et genmæle i forbindelse med en foredragsrække, som danner grundlag for bogen “Vejen jeg valgte”. Foredragsrækken bringes i øjeblikket på P1.

    »Nu må det være nok. Avisen må lægge sag an mod mig og benytte domstolene til at søge satisfaktion«, skriver han i en pressemeddelelse.

    http://jp.dk/kultur/article1229216.ece

  13. Fred Torssander skriver:

    Signaturen fd Kurdisk flykting anser att “Demokrati i Irak, liksom i andra delar av världen, är en fråga för hela mänskligheten!”. Då kommer följdfrågan vilka som skall räknas till Iraks demos – alltså till dem som har rätt att delta i de demokratiska besluten i Irak. Omfattar Iraks:s demos även utländska tupper på irakisk jord och är dessa i så fall skyldiga att följa majoritetens vilja, till exempel kraven på att de skall lämna Irak? Om de vägrar, och till och med sätter sig till väpnat mostånd mot folkviljan, vem skall tvinga dem, och vilka medel får dessa använda?

    När det gäller det väpnade motståndet mot ockupationen så framstår detta inte ännu som enat utan som olika grupper med olika bakgrund och program. Den som vill veta mer om dem kan läsa på på http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1055&Itemid=47
    Oberoende av olikheterna har de självklart rätten på sin sida i kampen mot utländska förtryckare.
    Även när utlänningarna lyckats upprätta en quislingregering av irakier.

  14. . f d Kurdisk Flykting . skriver:

    Fred Torssander

    Demokrati är en mänsklig rättighet för alla människor på jorden! Diktaturer ska väck!

    Yttrandefrihet är en mänsklig rättighet
    för alla människor på denna planet, inte bara för dig!
    Ingen människa på jorden ska behöva bli utsatt för våld, hot om våld eller få tungan utskuren bara för att man har uttryckt sin mening!
    I det avseendet är kampen för global demokrati och yttrandefrihet en angelägenhet för hela mänskligheten!
    Och det är just här som våra åsikter går isär!
    Du försvarar diktaturer och terrorgrupper som dödar eller hotar döda alla som inte håller med dem!
    Det är en fascistisk ståndpunkt som du ägnar dig åt att försvara!

    Ps Du har ännu inte svarat på min fråga om NAMNET på den terrorgrupp som du stödjer i Irak!
    Du hänvisar till “Proletären”! Jag ska tala om för dig att jag inte litar för fem öre på vad som står i den blaskan! De som gör blaskan är idel rabiata propagandister (som du), som ägnar sig åt att försvara diktaturer och terrorism och de är helt ointresserade av fakta och kunskap!

  15. . f d Kurdisk Flykting . skriver:

    Redan innan tuppen gal samlas tusentals daglönare från Bagdads fattigaste slumområden på Al-Maydantorget i stadens centrum i hopp om att någon entreprenör skulle plocka upp dem och ge dem arbete (= mat) för dagen!
    En pickupbil kör in i torget! Daglönarna skyndar sig fram till bilen och flockas kring den! När tillräckligt många har samlats runt bilen trycker bilföraren på en knapp och utlöser sitt bombbälte! Hundratals fattiga oskyldiga människor faller offer; döda eller lemlästa!

    Vem/ vilka sympatiserar Fred Torssander med, månne; offren eller massmördaren?!

  16. Imam Islam skriver:

    Muhammed bilder på
    http://mohammedbilder.blogspot.com
    med ett nytt avsnitt om hur man lämnar Islam!

  17. Straight out of the Muslim Brotherhood playbook skriver:

    Olivier Guitta in Weekly Standard (02/20/2006, Volume 011, Issue 22):

    The Cartoon Jihad

    The Muslim Brotherhood’s project for dominating the West.

    IT IS NOW ABUNDANTLY CLEAR that the recent murderous protests over cartoons of the prophet Muhammad published in a Danish newspaper last September were anything but spontaneous. The actions of Islamist agitators and financiers have deliberately drummed up rage among far-flung extremists otherwise ignorant of the Danish press. The usual suspects–the regimes in Saudi Arabia, Syria, and Iran–have profited from the spread of the disorders, and even the likes of tiny Kuwait has reportedly offered funds to spur demonstrations throughout France. More important, however, and perhaps less widely understood, the cartoon jihad is tailor-made to advance the Muslim Brotherhood’s long-term worldwide strategy for establishing Islamic supremacy in the West.

    http://www.weeklystandard.com/Content/Public/Articles/000/000/006/704xewyj.asp

  18. The Islamist powerbase skriver:

    Patrick Poole in FrontPageMagazine.com (Thursday, May 11, 2006):

    The Muslim Brotherhood “Project”

    One might be led to think that if international law enforcement authorities and Western intelligence agencies had discovered a twenty-year old document revealing a top-secret plan developed by the oldest Islamist organization with one of the most extensive terror networks in the world to launch a program of “cultural invasion” and eventual conquest of the West that virtually mirrors the tactics used by Islamists for more than two decades, that such news would scream from headlines published on the front pages and above the fold of the New York Times, Washington Post, London Times, Le Monde, Bild, and La Repubblica.

    If that’s what you might think, you would be wrong.

    http://www.frontpagemag.com/Articles/Read.aspx?GUID=%7B67736123-6864-4205-B51E-BCBDEF45FCDE%7D

  19. Venstreekstremisten Guillou skriver:

    Universitetslektor Hans Hauge i danske Jyllands-Posten (12.01.08) om Jan Guillou:

    Patetisk

    HVAD MON DE progressive ville sige til, at stort set enhver dansk forfatter mere eller mindre eksplicit støttede Dansk Folkeparti?

    Hvad ville de mon sige, hvis operainstruktører altid kunne få et budskab smuglet ind i enhver opera, der støttede Bush? Hvis muslimer var skurke i alle romaner? Hvis det viste sig, at 80 pct. af alle journaliststuderende lå til højre for midten? Hvad ville man ikke sige om DR, hvis nyhedsudsendelserne altid havde slagside til fordel for Pia Kjærsgaard? Eller hvis flertallet af lærere på gymnasier og universiteter alle sympatiserede med DF?
    _

    Der er netop blevet lavet en film efter en eller anden kulørt roman af den svenske venstreekstremist Jan Guillou. Det er ham, der i sin tid skrev en hyldestbog til Saddam Hussein, hvori Irak blev fremhævet som et idealsamfund, og hvori han udtrykte sit håb om, at jøderne ville blive fjernet fra Palæstina. Hvorfor er filmen blevet lavet? Som han udtalte til tv: Det er en modfilm til Pia Kjærsgaard. Den skal lære danskere at elske muslimer.
    _

    http://jp.dk/meninger/breve/article1227949.ece

  20. Profeten Muhammed och George Bush skriver:

    Jan Guillou: Hvis vi siger, hensigten er at provokere, så kan vi lege, at der udskrives en satiretegner-konkurrence i Jyllands-Posten. Motivet skal være: Jesus Kristus voldtages forfra af George Bush og bagfra af Anders Fogh Rasmussen. Den, der kan tegne den bedste og sjoveste udgave af dette motiv, vinder konkurrencen. Herefter bliver den danske kirke vanvittig. Det ville være at teste ytringsfriheden i Danmark, modsat at teste én af de svageste grupper.

    http://mohammedbilder.blogspot.com/2007_09_01_archive.html#7521215364334301377

  21. Fred Torssander skriver:

    fd Kurdisk flykting är ganska fantastisk. Han utgår redan från början från att alla terrordåd mot civilbefolkningen i Irak utförs av Irakier – inga av ockupationsmakten. Detta trots att terrorn inte förekom i Irak innan USA och britterna ockuperade landet. Och trots att USA:s egna siffror visar att det absolut mesta av motståndrörelsernas angrepp träffar där dom ska – ockupationsmaktens trupper och quislingarna.
    Och när det gäller demokrati verkar signaturen anse att sådan kan tänkas även under främmande makts ockupation. Något som strider mot folkrätten till och med på den enkla nivå som formulerades i den svenska broschyren “Om kriget kommer”.
    Historiskt kan man säga att fd Kurdisk flykting verkar gilla den ståndpunkt som den danska regeringen valde vid den nazityska inmarschen. Till skillnad från den mycket mera hedrande norska modellen.

  22. Christer Eriksson skriver:

    Därmed läggs en ny dimension till Torssander. Han anser även att “motståndsgrupperna” har rätt att utföra terrordåd mot sin egen befolkning. Vi har läst åtskilligt av det i medierna så det är nog inte lönt att förneka. Önskar Torssander att “motståndsgrupperna” ska fortsätta att terrorbomba sitt eget folk?

  23. Fred Torssander skriver:

    Christer Eriksson anser även han att det (enbart?) är irakiska motståndsgrupper som utövar terror i Irak. En ståndpunkt som är identisk med den Nazistiska propagandan mot till exepel motståndsrörelsen i Norge. Se till exempel Jan Myrdals analys av frågan på http://www.tusenpennor.se/Jan_Myrdal/TexterJM/iraktribunal.htm

  24. Christer Eriksson skriver:

    Torssander, om du försöker inbilla panelen att amerikanska eller allierade soldater uppträder som självmordsmördare med sprängbälte runt kroppen, och som spränger sig själv i luften tillsammans med en massa civila människor i Irak, så har du nog förbrukat ditt sista förtroendekapital!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.