Del 456: En gång i Rondellhundarnas stad

En nyinkommen kommentar till del 415 ger denna propå:

”visste ni att lars vilks han dog igår 071127 hans hus bränn … allahu akbar allahu akbar… danmark vill inte säge not om d här han dog han dog ….. allahu akbar”

Ja, hur var det med Vilks? Är han inte död? Men… han rör ju på sig. Fast egentligen var det inte han som rörde sig mest utan X2000 från och till Linköping. Som det kanske är bekant föddes rondellhunden i Linköping. Med detta språng är vi vid onsdagskvällens storstilade föreställning på universitetet anordnad av FLiNS:

publlit.JPG
Fullsatt salong

modvaskberglit.JPG
Här är moderatorn Ingemar Nordin. I bakgrunden väskberget som byggts av säkerhetsskäl.

tvlit.JPG
Intervju med Noureddine Moussaoui, Linköpingspolisen bevakar.

Nå hur gick det? Moussaoui gick hårt ut och anklagade konstnären för att ägna sig åt att bli känd och det med ett dåligt konstverk. Men bortsett från detta utbrott av harm förde imamen en konversabel diskussion och menade att rondellhunden ändå fört med sig en god debatt. Han hävdade dessutom att om profeten själv varit närvarande skulle han utan vidare skakat hand med konstnären.

Priset som meste dräparen gick obetingat till Erik Berggren. Han drog samma vals som Moussaoui om konstprojektets uselhet och tillade att konstnären spekulerat eftersom det var lätt att räkna ut vad som skulle hända. Hans intressantaste ståndpunkt var dock att han menade att yttrandefriheten i förekommande fall kan begränsas. Varje publicering av rondellhundsbilden var i hans ögon oberättigat.

Lars Ströman försvarade Nerikes publicering. Skall man skriva den ledare som han skrev ”Rätten att kränka en religion” får man också publicera bilden.

Det har gjorts åtskilliga försök att deklassera Nerikes genom att tilldela tidningen en islamofobisk agenda. Uppenbarligen är detta helt taget ur luften. Ströman beklagade sig också över att de som skrivit ner hans ledare inte ens brytt sig om att läsa den.

Ja, och i vanlig ordning blev hela tillställningen en konstinstallation. Vår vän Torssander behöver, enligt hans senaste kommentar, en lektion i hur något blir konst. Här är ett exempel. Konstnär Vilks säger att hela debatten är ett konstverk och se, så blir det. Svårare än så är det inte.

bergrenaktlit.JPG
Engagerad debattör: Erik Berggren, i bakgrunden Lars Ströman

mousslit.JPG
Engagerad debattör Noureddine Moussaoui

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken. Bokmärk permalänken.

49 svar på Del 456: En gång i Rondellhundarnas stad

  1. Gottfrid G skriver:

    Vore ytterst intressant att höra vad (Krig Torssander) och andra Vilks-kritiker säger om fallet med kvinnan i Sudan som blev dömd till piskstraff och fängelse pga att hon i all välmening lät ungarna döpa en nalle till Muhammed!!

    Ps Varför är det ingen som protesterar mot att kriminella personer döps till Muhammed? Är inte det en kränkning av “profetens” image?!

  2. Griskött Halal skriver:

    Vad gör imam Noureddine Moussaoui i Sverige?!
    Han verkar, som övriga muhammedanister, inte vara så förtjust i vår svenska kultur. Man undrar:
    Varför lämnade han (de) sin “fina KOLTOR (kultur)” och flyttade hit för?!

    Är det inte bättre för alla parter att muhammedanister bor i Allah-länder (det finns fler än 50 sådana) och vi Kuffar bor i Sverige; Så slipper vi det här tjafset?!

  3. Pingback: dabluefairy » Del 456: En gång i Rondellhundarnas stad

  4. ln skriver:

    Eftersom före detta “Fred-SwissArmyKnife-Torssander” blivit en central person här på rondellhundsbloggen, kan det kanske intressera att Fred är en flitig skribent i ultra-vänster-inriktade sammanhang.

    Ett drygt 100 tal intressanta artiklar finns att läsa på:
    http://www.tusenpennor.se/Fred_Torssander/presentationFT.htm

    Där finns även en presentation: Bild av herr Torssander; före detta scenograf, före detta järnbruksarbetare (valsverk). Redigerar, och skriver själv på Tusenpennor när det inte flyter in något vettigare. E-post fred@tusenpennor.se

  5. Fred Torssander skriver:

    Jag får tacka för länken till tusenpennor.

    Lars Vilks gömmer sig nu bakom kritiken för att vara islamofob. Islamofobi är uppenbarligen den korrekta utgångspunkten för en lagom och för både kritikern och den kritiserade ofarlig kritik.
    Sådana som skulle kunna tänkas sätta Lars Vilks smädande av fiendefolkens gud i samband USA:s och Storbritanniens krig mot Afghanistan och Irak eller till och med det svenska militära biståndet till detta förekommer av någon anledning inte på de välbevakade mötena.
    Och självklart blir det ingen presskandal av att Lars Vilks drar till sig – och i viss mån uppmuntrar – sådana som förespråkar rasistiska attentat mot muslimer.
    Konsten som skulle synliggöra har förvandlats till ett kamoflage. Som kolporteras i spaltmetervara.

  6. hobbit skriver:

    Fred är cool… Allt är höger-vänster, rätt-fel, svart-vitt. feta elaka borgare-utsugna heroiska arbetare. Han har lärt sig allt redan, ingen tid för reflektion eller eftertanke utan full fart framåt med plakatslagord. USA är roten till allt ont. Han gapar sig hes om USA:s uppenbara brister och väljer att blunda för motståndarnas hänsynslösa illdåd (välj: Nordkorea, talibaner, islamister, AFA).
    Puss!

  7. hobbit skriver:

    Personligen tänkte jag skämta/smärda alla större gudar och profeter fram tills lunch (eller om magen kurrar innan dess). Så länge det sker i enlighet med Svenska lagar så.. Hobbit är laglydig.

    Btw.. Är inte Tom Cruise löjlig och den där Ron L. Hubbard var väl en riktig fjant? Scientofob?

  8. Fred Torssander skriver:

    Gottfrid G vill ha protester mot brott i Sudan. Straffet som han vill samla opinion mot är onekligen barbariskt. Piskrapp och andra kroppsstraff hör inte hemma i en civiliserad värld. Dock är till och med tortyr som detta ett mindre tungt vägande brott mot mänskligheten än angreppskrig. Dvs. i fall utslaget från Nürnbergrättegångarna skall tillämpas även på de länder som då satt som domare.

    Griskött Halal frågar “Är det inte bättre för alla parter att muhammedanister bor i Allah-länder (det finns fler än 50 sådana) och vi Kuffar bor i Sverige; Så slipper vi det här tjafset?!”
    Vilket är en viss poäng med. Väst skulle kunna minska flyktingströmmarna kraftigt genom att kalla hem sina ockupationsarméer. Och sedan ytterligare genom att betala hederligt för råvarorna.
    Sedan kanske den ekonomiska flyktingströmmen går i motsatt riktning, vem vet.

    hobbit försöker försvara USA:s imperialism med att denna skapar opposition och till och med väpnad motståndskamp bland de drabbade. Att det har blivit till ett Nordkorea, Talibaner och “islamister”.
    En något ohistorisk syn kan man säga.
    Och tänker skämta med/smäda alla gudar och deras profeter fram till lunch. Något som givetvis är totalt ofarligt även på längre sikt så länge han inte blandar in människor i saken.
    I Guds påtagliga frånvaro har dock kyrkan reagerat och uteslutit president Bush.

  9. Ingemar Nordin skriver:

    Ämnet för debatten var “Yttrandefrihet eller islamofobi?” Som väntat (fattas bara!) sade sig ingen vara emot yttrandefrihet. Istället rör då alltså frågan lämplighet av vissa yttranden eller konstverk i ljuset av risken för att späda på islamofobin. Å ena sidan är det självklart så att konstnärer som Lars Vilks måste kunna få ägna sig åt sin konst, och sina provokationer mot konstvärlden, i fred utan att behöva hålla på med storpolitisk omvärldsanalys. Annars är vi tillbaka till 70-talets förkrymta och totalitära tankevärld där allt skulle vara politik. Och där såväl konstnärer som filosofer ansågs förpliktigade att tjäna den politiskt korrekta SAKEN. Å andra sidan har vi just de storpolitiska konsekvenserna: Ökar islamofobin? Gynnas extremister på båda sidor? Personligen håller jag med Lars om att sådana här provokationer – särskilt när de är humoristiska – på sikt gynnar de moderata och demokratiska krafterna i världen. Även om Noureddine Mousaoui inledningsvis var upprörd, så tillhör han de moderata muslimer som kommer att segra över extremisterna i de egna leden. Vi andra, icke-muslimer, får väl under tiden hitta på fiffiga sätt att hantera våra egna islamofobiska, och mer allmänt xenofobiska, impulser.

  10. mellis skriver:

    http://www.signandsight.com/features/1609.html
    “Unita trotted out the usual left-wing reaction – when in doubt the Imam is always preferable to Don Camillo.”

    Intressant att följa utveckling och debatt i andra europeiska länder som utsätts för islamsk invandring.

  11. Morrissey: British identity 'lost' skriver:

    Lancashire Evening Post 29 November 2007:

    “Morrissey: British identity ‘lost’

    Singer Morrissey has sparked controversy by claiming British identity has disappeared because the country has been “flooded” by immigration.
    The former Smiths star, originally from Manchester, suggested that immigration was one of the reasons he would not move back to Britain.

    Morrissey, 48, who has spent most of the last decade living in LA and Rome, told NME magazine countries like Germany still had their own identity and complained of not hearing “British accents” on the streets.

    Asked whether he would move back to Britain, Morrissey, the son of Irish immigrants, said: “Britain’s a terribly negative place. And it hammers people down and it pulls you back and it prevents you.

    “Also, with the issue of immigration, it’s very difficult because, although I don’t have anything against people from other countries, the higher the influx into England the more the British identity disappears.

    “So the price is enormous. If you travel
    to Germany, it’s still absolutely Germany. If you travel to Sweden, it still has a Swedish identity. But travel to England and you have no idea where you are.”

    He added: “It matters because the British identity is very attractive. I grew up into it, and I find it quaint and very amusing.

    “But England is a memory now. Other countries have held on to their basic identity, yet it seems to me that England was thrown away.”

    He agreed that immigration was enriching the British identity but added “you have to say goodbye to the Britain you once knew”.

    Morrissey said: “The change in England is so rapid compared to the change in any other country. If you walk through Knightsbridge on any bland day of the week you won’t hear an English accent. You’ll hear every accent under the sun apart from the British accent.””

  12. Markus skriver:

    Fred Torssander skrev: “…smädande av fiendefolkens gud…”

    My, oh my…

  13. mellis skriver:

    Markus,
    Precist noterat av dig. De islamska invandrarna kan skapa oväntade vapenbrödrarskap bland urbefolkningarna.

  14. mellis skriver:

    http://www.corren.se/archive/2007/11/29/jhbfwvcsyjatwi2.xml

    Tidningsreferat från debatten i Linköping, samt intervju (webb-tv) med Lars.

  15. hobbit skriver:

    Nja… skämta/smäda gudar och profeter är inte helt ofarligt, ens i Sverige. Men en hobbit kan skutta fort och länge.

    Jag har ritat en teckning av en trehövdad indian som slår sig på tummen med en hammare och utropar – Jesus var homofob, Mohammed var pedofil, Abraham var en fyllebunt, Göran Person är tjock, Schyman är konsult och betalar inte skatt.
    Se där… nu har jag värkt/lidit fram stor konst! – skutt, skutt skutt – *fniss*

  16. hobbit skriver:

    Har snickrat ihop en rondellbjörn som håller ett plakat – “Om bara USA, England och Bofors försvinner så skall världen åter skåda mys”. Men björnen är listig, för med osynligt bläck har den även skrivit – “Putin akbar” samt ritat en bild på Tjetjenien och Dagestan”.
    Rondellbjörnen har långt hår med pannbannd och är iklädd vita shorts och vit t-shirt. Björnen vill stå i hemstaden Södertälje.
    Game, set & match.

    hmmm.. har lite att göra på jobbet kanske 😉

  17. mellis skriver:

    Är rondellbjörnen kanske inspirerad av teddybjörnen här?

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1359460.ab
    http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/africa/article2961571.ece

    Kvinnan ifråga är tydligen verksam i den här skolan. http://www.unityhighschool.org/general.htm
    Men vad tusan gör en vit brittisk kristen kvinna i muslimska Kartum och i en skola som kontrolleras av kristna organisationer men där åtminstone en del barn har muslimska föräldrar? Det är väl ungefär som om en importerad färgad muslimsk imam skulle vara lärare på en svensk kristen skola styrd av Livets Ord? Inte konstigt att en del föräldrar vill få bort läraren. Lite piskning skulle kanske kunna få slut på skolans dumheter. Ett generellt förbud för “predikanter” av olika slag att utöva sin verksamhet utomlands skulle nog vara fredsbefrämjande. Gudstroende av alla slag ställer väl mest till folkhat och annat djävelskap.

  18. Morrissey - Musical skriver:

    Dave Simpson November 28, 2007 4:30 PM:

    “Morrissey vs NME: Mozgate Part II

    During an interview, Morrissey has opened his Big Mouth (again) and said something he shouldn’t. Or … has he?
    Dave Simpson

    Consider these two statements:

    While, to the immigrant, entry to this country was admission to privileges and opportunities… the impact upon the existing population was very different. For reasons which they could not comprehend, and in pursuance of a decision by default, on which they were never consulted, they found themselves made strangers in their own country.”

    “The gates of England are flooded. The country’s been thrown away.”

    The first is taken from the late MP Enoch Powell’s notorious “Rivers of Blood” speech to the Conservative Political Centre on April 20, 1968.

    The second is attributed to Morrissey, on the cover of this week’s NME magazine and under the headline “Big Mouth Strikes Again…. On dear, not again”. At the heart of it is an extraordinary kerfuffle over immigration between Britain’s respected veteran music publication and one of pop music’s most widely-loved veteran Mancunians.

    The background is this:

    Following their recent Love Music, Hate Racism campaign the NME planned to give away a free Morrissey single to coincide with an interview with the ex-Smith in the paper. NME journo and Guardian blog contributor Tim Jonze (a Smiths fan whose photo of himself outside Salford Lads Club appears on the blog) met the man.

    During the interview, Morrissey apparently made some remarks about immigration. Jonze conducted a second – telephone – interview in which the remarks were not only repeated but expanded upon. Then the proverbial hit the fan. The Morrissey-sanctioned fan website true-to-you.net carries some eye-watering (often legal) correspondence between Morrissey’s management and NME editor Conor McNicholas.

    The management accuse “the eNeMEy” of a “hatchet job”, resisting attempts to stop publication, and point out Morrissey’s “antiracist” songs such as Irish Blood, English Heart and I Will See You In Faraway Places.

    The NME editor says the paper are “not accusing Morrissey of racism,” but says his comments are “unreasonably skewed towards immigration” and are “unhelpful at a time of great tensions.” To further inflame or muddy the issue, writer Jonze has disowned what he says is a “rewritten” piece and asked for his name to be removed – bizarrely, the story carries the credit “Interview – Tim Jonze; Words – NME”.

    So what are Morrissey’s comments?

    A music-based interview suddenly veers from chat about the industry and Johnny Marr to ask Mozzer (who lives in Rome, an immigrant there as his Irish parents once were into the North West) if he’d consider moving back to Britain.

    Morrissey:” … [W]ith the issue of immigration, it’s very difficult because although I don’t have anything against people from other countries, the higher the influx into England the more the British identity disappears. If you travel to Germany, it’s still absolutely Germany. If you travel to Sweden, it still has a Swedish identity. But travel to England and you have no idea where you are… If you walk through Knightsbridge you’ll hear every accent apart from an English accent.”

    Cue NME outrage and branding of Morrissey as a “Tory.”

    As the paper points out, this is not the first “immigration” controversy involving Moz and NME. In the 1990s the parties fell out after Morrissey was accused of “flirting with disaster” and racist imagery after draping himself in the Union Jack onstage. Such accusations were never levelled at Noel Gallagher and the Spice Girls, although in the latest interview NME again tackle Morrissey about the “ambiguous” lyrics of the song Bengali in Platforms and the notorious line “Life is hard enough when you belong here.” To which he retorts that the song is written from the viewpoint of a “protagonist”, who “didn’t belong here.” Annoyingly, no further clarification is sought or proffered.

    To further muddy the issue, unlike Powell’s largely venomous, racially-slanted speech, Morrissey’s follow-up interview comments consist pretty much of what you’d expect of any reader of this newspaper.

    Explicitly denying that immigration is the reason he doesn’t want to live in Britain, he damns this country over the cost of living and the shooting of Jean Charles de Menezes, admits that managed immigration “enriches” the country, says his favourite actor and singer are from Israel and Iraq, says he finds racism “very silly” and supports the Love Music Hate Racism campaign. Indeed, he wanted the slogan on the (now withdrawn by NME) free single.

    Although the use of language like “the gates are flooded, anybody can have access to England” is perhaps unfortunate when taken out of context, in the context of the interview his position is remarkably similar to that adopted by all three mainstream political parties in this country – that immigration is beneficial but shouldn’t be a free for all, nor should it be contrary to the retention of a firm and recognisably British national and cultural identity. Without wishing to sound like his hero Kenneth Williams, the latter is the central thrust of Morrissey’s position.

    In fact, as NME know full well, the singer has been hankering back to a nostalgic, almost mythical England of tea rooms and bowler hats as long ago as the Smiths. He has displayed infuriatingly Philistine tendencies in unwelcome statements like “All reggae is vile”.

    But while he may be old-fashioned, reactionary and remarkably, stubbornly resistant to our changing world and probably shouldn’t have allowed himself to be embroiled in all this again, I am not convinced that he is anything more dangerous than his own famous description of himself as an “arcane old wardrobe”.

    I agree with NME that in the current climate Morrissey’s comments – and certainly, the way they have been sensationalised – are “unhelpful”, so why are they a) prompted in interview and b) splashed across the cover of the paper?

    I’m sure NME will benefit from the extra sales. However, if Morrissey can be pilloried for expressing similar views to David Cameron, is it any wonder he prefers to live abroad?”

  19. Christer Eriksson skriver:

    Hej Hobbit.

    “Nja… skämta/smäda gudar och profeter är inte helt ofarligt, ens i Sverige.”

    Du har helt rätt. Vore det inte konsekvent och rättvist att göra en “Life of Brian” i muslimsk tappning?
    Jag tror inte att Vilks muhammed-teckning kommer i närheten av det blasfemiska budskapet som den filmen gav uttryck för. Fast den ironin riktades förstås till kristendomen och dem bränner ju inte ambassader och mordhotar människor för det. Logiken bland vänsterfolk är alltså att ju farligare en religion är desto mer ska vi respektera den och inskränka vår egen frihet därefter. Utan då ska vi ha full tolerans för intoleransen.

  20. hobbit skriver:

    Hur har hon skymfat islam om en skolklass sjuåringar valde namnet Mohammed framför Hassan m.fl. till sin “gosebjörn”? Ingen har väl sagt att björnen föreställer profeten Mohammed? Om det räcker med Mohammed lär många män ligga illa till.

  21. hobbit skriver:

    Jag tycker vänsterfolk borde ha en mer stalinistisk syn på religioner.

    Jag tycker inte man skall medvetet kränka personers religiösa uppfattningar bara för kränkandets skull. Vad samhället anser är acceptabelt framgår av sveriges lagar och domstolars domar. Vad som är konst för någon kan vara bananmos för mig. Vad som är skit för mig kan vara någon annans tankeorgan.

    Life of Brian är suverän och kristendomen har överlevt. Den har även överlevt Ecco Homo etc. Jag är övertygad att “vanliga” muslimer klarar av en filmatisering av Mohammeds liv.

    Jag blir smått nervös när man pratar med övertygade kristna/muslimer som skall bestämma även över mig. Om jag vore troende muslim skulle jag aldrig avbilda Mohammed och kan förstå om andra muslimer blev förbannade om “en i klubben” går emot klubbens stadgar (lika lite som jag skulle göra en “Piss Christ” om jag var troende kristen. Men att mörda/hota någon som inte är medlem i klubben som gör något som går emot klubbens stadgar (men som är uttryckligen tillåtet i svensk lag) är.. typ… fel.

  22. ‘We are at war with all Islam’ skriver:

    Spectator Wednesday, 28th November 2007:

    “‘We are at war with all Islam’

    An interview with Ayaan Hirsi Ali

    By Mary Wakefield

    Last Tuesday at nightfall, as the servants of democracy fled SW1, a young Somali woman stood spotlit on a stage in Westminster. Behind her was the illuminated logo for the Centre for Social Cohesion: a white hand reaching down across England to help a brown one up; in front, an audience of some of Britain’s biggest brains — politicians, editors, academics. She drew her shawl a little closer round her shoulders, looked up and said: ‘We are not at war with “terror”, that would make no sense.’

    ‘Hear, hear,’ said a voice at the back. ‘Terror is just a tactic used by Islam,’ she continued. ‘We are actually at war, not just with Islamism, but with Islam itself.’

    Out in the dark began a great wobbling of heads. Neocons nodded, Muslims shook their heads; others, uncertain, waggled theirs anxiously from side to side: at war with all Islam, even here in the UK? What does that mean?

    It would be easier in some ways to ignore Ayaan Hirsi Ali, to label her as bonkers — but it would also be irresponsible. She’s not just another hawkish hack, anxious to occupy the top tough-guy media slot — she has the authority of experience, the authenticity of suffering. In the spring of 2004 she wrote a film called Submission (an artsy 11-minute protest against Islamic cruelty to women) which was shown on Dutch TV. In November 2004 the film’s director, Theo van Gogh, was assassinated and the killer left a long letter to Hirsi Ali knifed into his corpse which said, in short: you’re next. But Hirsi Ali couldn’t be silenced. She has since written an autobiography (Infidel) about growing up a Muslim (in Somalia, then Saudi Arabia and Ethiopia), describing her circumcision, the beatings she received, her arranged marriage, her flight to Holland. She risks her life daily, speaking out against what she calls the ‘fairytale’ that Islam is in essence a religion of peace.

    The other reason to take her seriously is that Hirsi Ali’s ideas about Islam (that it is unamenable to reform, and intrinsically opposed to Western values) are attracting attention worldwide. In Holland where, until 2006, she was an MP for the People’s Party for Freedom and Independence (VVD), the famous ‘pillarisation’ approach to immigration — where each new culture becomes a pillar upon which the state rests — has given way to a ‘new realism’, much more in tune with Hirsi Ali’s way of thinking, and in part because of her. In Britain and in America, Ayaan Hirsi Ali has become a sort of popstar for neocons, and she now lives in Washington, and works as a fellow of the American Enterprise Institute.

    But is she right? And what does ‘war with Islam’ mean? I went to find out; to meet Ayaan Hirsi Ali in the House of Lords on a bitter and blustery afternoon last week, bustling past the police, down the corridors of partial power, to the visitors’ room where she was waiting. We haven’t got much time, so can we dive straight into Islam? I ask. ‘Yes, absolutely, go ahead,’ she smiles. Up close she is disconcertingly beautiful, and fragile-looking. OK then, right. Well, you say that Islam is a violent religion, because the Prophet advocated violence. But isn’t that open to interpretation? I ask. Karen Armstrong, (a non-Muslim biographer of Mohammed) has said the Prophet was a loving man who’d have been horrified at 9/11.

    ‘Karen Armstrong is ridiculous,’ says Hirsi Ali in her quick, light voice — Africa still audible in the clipped consonants. ‘The Prophet would have not have disapproved of 9/11, because it was carried out in his example. When he came to Medina, the Prophet had a revelation, of jihad. After that, it became an obligation for Muslims to convert others, and to establish an Islamic state, by the sword if necessary.’

    But there is such a thing as moderate Islam, I say. Muslims aren’t all terrorists. There are some like Ed Husain (author of The Islamist) who argue that there are many peaceful traditions of Koranic scholarship to choose from. Isn’t it a mistake to dismiss this gentler, acceptable branch of Islam?

    ‘I find the word “moderate” very misleading.’ There’s a touch of steel in Hirsi Ali’s voice. ‘I don’t believe there is such a thing as “moderate Islam”. I think it’s better to talk about degrees of belief and degrees of practice. The Koran is quite clear that it should control every area of life. If a Muslim chooses to obey only some of the Prophet’s commandments, he is only a partial Muslim. If he is a good Muslim, he will wish to establish Sharia law.’

    But I don’t call myself a ‘partial Christian’ just because I don’t take the whole Bible literally, I say. Why can’t a Muslim pick and choose his scriptures too? Before Hirsi Ali can answer, the door to the waiting room flies open and a House of Lords doorman stands theatrically on the threshold. ‘You must stop this interview immediately!’ he says. Why? Is there a breach of security? A terrorist threat? ‘I have not received authorisation for it,’ he says. But we’re here with a peer, I say. I’m sure he has cleared it. ‘Please proceed to the waiting area in silence.’ So off we trudge to the foyer to sit by a fake fire — ‘it’s much nicer here, anyway,’ says Hirsi Ali kindly — and to continue our discussion about the superiority of the free, enlightened West in urgent whispers behind my rucksack.

    ‘Christianity is different from Islam,’ says Hirsi Ali, ‘because it allows you to question it. It probably wasn’t different in the past, but it is now. Christians — at least Christians in a liberal democracy — have accepted, after Thomas Hobbes, that they must obey the secular rule of law; that there must be a separation of church and state. In Islamic doctrine such a separation has not occurred yet. This is what makes it dangerous! Islam — all Islam, not just Islamism — has not acknowledged that it must obey secular law. Islam is hostile to reason.’

    Ayaan Hirsi Ali’s eyes are now aglow. She is a terrific believer in reason. For her, Western civilisation is built on the bedrock not of Judaeo-Christian values, but of logic. After seeking asylum in Holland, she spent five years at Leiden university studying political science, absorbing the Enlightenment philosophers — Spinoza, Hobbes, Voltaire — and she mentions them fondly, as if they’re family. But there’s a steely side to her atheism, which says with Voltaire: Ecraser l’infâme! During a recent debate with Ed Husain, as Husain was explaining his moderate Islam, she began to laugh at him, saying: ‘When you die you rot, Ed! There is no afterlife, Ed!’ And it makes me wonder whether, for Hirsi Ali, Islam’s crime is as much against reason as humanity; whether she sees the point of spirituality at all.

    Are you so sure you understand what is at the heart of Islam? I ask her. Isn’t there a peaceful prayerfulness — apart from the politics — that an atheist might not understand? ‘I was a Muslim once, remember, and it was when I was most devout that I was most full of hate,’ she says.

    OK then, you talk about your conscience, and how your conscience was pricked by 9/11. But if there’s no God, what do you mean by a conscience? And why should we obey it?

    ‘My conscience is informed by reason,’ says Hirsi Ali, surprised I should ask. ‘It’s like Kant’s categorical imperative: behave to others as you would wish they behaved to you.’

    I say, so let’s assume Islam is hostile and not open to reason, that it needs to be wiped out. The next question then is how? We can’t just ban it. Isn’t it destructive to curtail freedom so much in the interests of protecting it? Don’t you risk loving freedom to death?

    Hirsi Ali looks at me with pity. ‘You, here in the UK, are in danger. Of course you can’t ban Islam outright, but you need to stop the spread of ideology, stop native Westerners converting to Islam. You definitely need to ban the veil in schools, and to close down Muslim schools because that’s where kids are indoctrinated.’

    But, what about freedom of belief and free speech? I ask (with a nervous look at the doorman). And if you close down Muslim schools, don’t you, by the same logic, have to close all faith schools?

    ‘Islam is different from other faiths because it is not just a faith, it is a political ideology. Children learn that Allah is the lawgiver, and that is a political statement. You wouldn’t allow the BNP to run a school, would you?’

    But if we crack down like this, won’t it make Muslims angry? I say, thinking about terrorists and my safety. ‘Well perhaps anger is no bad thing,’ says Hirsi Ali, thinking about ordinary Muslims, and their enlightenment. ‘Perhaps it’ll make Muslims more aware, help them question their beliefs. If we keep on asking questions, maybe Muslim women will realise, as I did, that they don’t have to be second-class citizens.’

    Ayaan Hirsi Ali is on her favourite topic now (the subjection of women), leaning forward, gesticulating. And as she talks I realise (belatedly) what makes her different from her neocon pals. Whereas they seem motivated by fear of Muslims, she is out to protect Muslims from submission to unreason. When she speaks of a ‘war against Islam’, she’s thinking not of armies of insurgents, but of an ideological virus, in the same way a doctor might talk of the battle against typhoid. ‘Yes, I am at war with Islam,’ she says, as she gets up to leave, ‘but I am not at war with Muslims.’ It’s a crucial difference.

    It’s teatime now and the House of Lords hallway is suddenly full of peers’ wives chattering, shaking their brollies. Sorry about all these women in headscarves, I say unnecessarily, as I shake her hand goodbye. ‘Don’t worry,’ says Ayaan Hirsi Ali, ‘It’s not the hijab, the headscarves are just to protect them against the rain!’ And she walks off, laughing.”

  23. hobbit skriver:

    “Jag är övertygad att “vanliga” muslimer klarar av en filmatisering av Mohammeds liv.”

  24. hobbit skriver:

    Jag är övertygad att “vanliga” muslimer klarar av en filmatisering av Mohammeds liv.

  25. hobbit skriver:

    Asch…. nu spammar jag sidan men försökte skriva att en filmatisering av Mohammeds liv ligger i framtiden men små små steg, många bäckar små.. ni vet….

  26. uppsallah skriver:

    Christer Eriksson

    “Du har helt rätt. Vore det inte konsekvent och rättvist att göra en “Life of Brian” i muslimsk tappning?
    Jag tror inte att Vilks muhammed-teckning kommer i närheten av det blasfemiska budskapet som den filmen gav uttryck för.”
    _

    Ayaan Hirsi Ali vil gerne lave en muslimsk udgave af “Life of Brian”.
    Måske var det en opgave for Lars von Trier at instruere en sådan musical, Lars von Trier har tidligere hånet jøder, katolikker og danskere.
    _

    “Fast den ironin riktades förstås till kristendomen och dem bränner ju inte ambassader och mordhotar människor för det. Logiken bland vänsterfolk är alltså att ju farligare en religion är desto mer ska vi respektera den och inskränka vår egen frihet därefter. Utan då ska vi ha full tolerans för intoleransen.”
    _

    “…ju farligare en religion är desto mer ska vi respektera den…”
    _

    Ja, det synes desværre at være logikken. Den logik viser sig nok at være ganske uanvendelig i det lange løb.

  27. Fred Torssander skriver:

    1958 byggde irakierna en sekulariserad stat där staten och kyrkorna var tydligt åtskilda. De sekulära principerna har dock USA:s quislingregering avskaffat och liksom quislingarna i Afghanistan infört sharialagar.
    Den slagkraftigaste kritiken mot “politisk islamism” och USA/Brittiska lydregeringar sammansatta av stamhövdingar och krigsherrar bedrivs alltså av motståndsrörelserna mot ockupationerna.

    Och när det gäller vad som är världens farligaste religion: Vilka har i strid med FN-stadgan och folkrätten gått till angreppskrig och ockuperat Afghanistan och Irak? Vilka har de största lagren av WMD? Vilka är ensamma om att ha använt atomvapen i krig? Vilka har sagt upp alla avtal om att inte vara först att använda sådana vapen?
    Kan det vara hinduer?

  28. lokman skriver:

    lokmans kommentar:

    “Kommentar av lokman | 2007/11/28 kl. 21:31:55

    visste ni att lars vilks han dog igår 071127 hans hus bränn … allahu akbar allahu akbar… danmark vill inte säge not om d här han dog han dog ….. allahu akbar”
    _

    om lokman:

    “Lokman (also Locman, Luqmaan and Luqman) (c. 1100 B.C.) was an Ethiopian sage who is believed to be a nephew or grand-nephew to Job. Often confused with Aesop, it is believed that Lokman was quoted by the Islamic prophet Muhammad as authority on certain issues. The thirty-first chapter of the Qur’an is named after him.

    According to the legend, Lokman, who could understand the language of the flowers and grasses, after seeing all the world, settled in Mopsuestia (Turkish: Misis – Yakapinar) which is between Adana and Ceyhan in the Mediterranean region of Turkey.

    The natives asked for an elixir of immortality. When Lokman Hekim was looking for a plant for the medicine, a plant began to speak: “I am the cure for mortality”. So Lokman Hekim breaks off a piece of the plant and starts making the medicine, writing the recipe in a notebook. Just finished making the elixir, an invisible hand drops the plant and the formula into the wild waters of Ceyhan River from Mopsuestia Bridge. Lokman immediately throws himself to the river but cannot find the notebook. When the summer comes and the waters of the river are low, he continues searching along the riverbank. At last, he finds a page of his notebook in a barley field. The people of the area today, beleiing that the soil of the barley field is sacred, warm up the sandy soil, wrap it in a cloth and put it on a child who has stomach ache.

    The thirty-first Surah of the Quran has the name of “Luqmaan” and that surah indicates that Lokman was given wisdom.

    It is said that (not in the Quran), the life of Lokman is worth the life of nine eagles. He died after the last of the nine eagles, which he was feeding, died. Because of an eagle’s life is eighty years, and because of it was thought that he had lived 560 years, he is considered as the symbol of long life.

    In Arabic and Turkish literature, there are many Lokman Hekim stories. Turks say that he could cure all ills except a broken heart.

    Lokman is also credited as the author of Fables of the Sun and the Wind, Peacock and the Jackdaw and several other stories.”

  29. Gote skriver:

    På Torssanders analyssoffa

    Efter en analys av vad jag skrivit på Vilks.net kommer domen från Sigmund Torssander:
    ” Gote väljer att inte heller förankra sin världsuppfattning i några realiteter – som till exempel irakiernas rätt att försvara hem och härd…”
    Jag vet inte vad Torssander menar med ”världsuppfattning”. Han kan ju inte rimligtvis ha koll på allt jag tycker och tänker (eller är han en gammal Stasiagent?), så jag antar att han syftar på något jag skrivit här. Kanske menar han att jag borde dra slutsatsen att Vilks konstprojekt är olämpligt eftersom muslimer påstår sig bli kränkta av det, och eftersom det finns många muslimer i Irak, och eftersom USA har invaderat Irak, så är det synd om muslimerna/irakierna, och därför borde Vilks häckla USA istället…eller?

    Jag spinner kanske iväg för långt? Fast jag har väl inte uttalat mig positivt ang USAs invasion i Irak här och vad har det med Vilks karikatyr att göra? Minns att jag berörde frågan om USAs invasion i ett tidigare inlägg och då var jag skeptisk. Främst eftersom jag lite efterklokt kunde konstatera att hela projektet var starkt kontraproduktivt.

    Torssander hänger även upp sig på hur jag försökte beskriva konstnärens drivkrafter och hur konstnären skall få de att gå ihop med verkligheten. Jag inser att både Torssander och jag uttrycker oss slarvigt då vi försöker svara på den hopplösa frågan ”vad är konst?”. Vi måste tydligare definiera om vårt svar är deskriptivt eller om det är ett uttryck för vår subjektiva önskan om vad konst kan eller borde vara.
    Jag har uppfattat det som att Vilks ofta hänvisar till institutionsteorin, och som beskrivning av sakernas tillstånd tycker jag den är ganska vettig. Den säger dock ingenting om de enskilda agenternas visioner och idéer om hur konst bör vara och fungera. Den förklarar (och legitimerar?) bara varför det som kallas konst av dem som har tolkningsföreträdet, också skall kallas för konst. Detta ser jag inte nödvändigtvis som en kvalitetsmarkör.
    Institutionsteorin ensam är dock otillräcklig för den utövande konstnären och som verktyg för att förstå konst, och kan i värsta fall resultera i en deprimerande fatalism när man inser att inte duger med att vem som helst påstår att något är konst, för att det blir konst.
    Som sagt, en hopplös (eller åtminstone mycket komplex) och kanske meningslös fråga som jag med varm hand lämnar över åt konstteoretikerna.

    Torssander skriver:
    ”Både daniels och Gotes program handlar om att placera konstnären i ett isolerat borgerskapets elfenbenstorn, med denna nattståndna klass allt diskretare charm som enda motiv, i stället för att låta konsten bli en del i skapandet av framtidens kultur och historia.”
    Rätt uppfattat Torssander! Texten beskriver ganska bra min (Gotes) deskription av tillståndet för samtidskonsten (fast att kalla det för program är felaktigt, åsikt räcker). Den beskriver också väl både din och min subjektiva önskan om hur konsten borde vara.
    Och tamejfan om jag inte anade just detta andra sätt att göra konst på i Vilks projekt! Tänk själv, istället för att välja den bekväma vägen och plocka något från konsthyllan (t.ex. ”queeridentiteter på Internet”, iofs intressant), har han valt att jobba med något så viktigt och på riktigt tabubelagt, att många inte ens vågar tala om det.
    Och det bästa av allt, teckningsprojektet kan inte, trots att flera felaktigt hävdar det, kallas för en smaklös provokation för provokationens egen skull (vilket man kanske skulle kunna ha kalla det om han t.ex. tecknat nidbilder av judar som med tvål och handduk under armen var på väg mot duscharna i Auschwitz). Han har med projektet uppmärksammat flera problem i vår kultur. Här på Vilks.net har kanske diskussionen mest handlat om problemet att en del utövare av islam, inte kan acceptera att Sverige är sekulärt. Den har tyvärr inte lika mycket handlat om kulturelitens, medieelitens och den politiska elitens självpålagda tankecensur.

  30. Christer Eriksson skriver:

    Det är inte speciellt konstigt att kommunisterna idag har gjort en kovändning ifråga om religioner!
    Efter många år har dem ju äntligen förstått att dem delar samma grundprinciper!

    1) De använder sig inte av förnuft och rationell tänkning.

    2) De är inte anhängare av demokrati.

    3) De kräver att människor ska offra sina egna intressen för ett högre mål.

  31. Fred Torssander skriver:

    Christer Eriksson har fel i två punkter av 3. Vilket troligen ändå måste betraktas som mer än väl godkänt utgående från hans förutsättningar.
    Den tredje punkten som gäller att människor skall offra sina egna intressen för ett högre mål ligger en del i. Vi anser att solidaritet med arbetarklassen och de förtryckta folken går före den egna, till exempel konstnärliga eller mera normalt marknadsmässiga karriären.

    Att vi försvarar de ockuperade nationernas befrielsekamp har också fått krigsanstiftarna och krigshetsarna att försöka sy ihop någon slags islamokommunistisk konspiration, så att terroistlagarna ska kunna användas.
    Man påmmins om den klassiska judisk-bolsjevikiska världssammansvärjning som var ledmotivet i “Mein Kampf”.

  32. Anders skriver:

    Här var det jävligt intelligent klimat, gräv er uppåt små nassar och ta det som ett vänligt tips från en vuxen människa.

    Till Lars vill jag bara säga: vakna!

  33. Humle skriver:

    Ju mer muhammedanerna gnäller och “kränkar sig” desto mer förbannade blir människorna i folkhemmet. Passar inte galoscherna så dra iväg till något muhammedanskt land och lev där i frid, ty här blommar tusen och åter tusen Vilks i stugorna. Eller som Alfons pappa uttryckte det, – Var sak på sin plats.

    Hälsar H

    PS. Lars, kan du inte publicera var och när du framträder?

  34. js skriver:

    Anders:

    Lars Vilks ÄR vaken!

    Han öppnar ögonen för religionens intolerans.

    Ursprunget till denna debatt är att Lars Vilks blev inbjuden till en konstutställning i Värmland.
    De vågade inte ställa ut!
    Sedan försökte Vilks ställa ut sina teckningar på en konstutställning i Bohuslän.
    De vågade inte heller ställa ut!

    Det är nyttigt att debattera och kritisera religioner lika väl som att göra det med politik.

    Teddybjörnen Muhammed i Sudan är återigen ett exempel på hur absurt det blir när vidskepligheter ska styra.

  35. Lars skriver:

    Anders, jag är idel öra för vad jag skulle vakna upp till. Och jag vill gärna veta lite mer om det intelligenta klimat som du tydligen befinner dig i. Vilken är din sanning som vi alla skall lära oss att omfatta?

  36. Tapani skriver:

    Tack för referat från Linköping och länken till Corren.

    Första kommentaren tar upp fallet med den engelska läraren som sitter i fängelse i Sudan, eftersom hennes sexåriga elever hade fått kalla en teddybjörn för M-hammed. “Det här skedde inte slumpmässigt eller av okunnighet”, säger Sudans Teologförbund, “utan det var en kalkylerad handling, ännu en ring i serien av cirklar av komplotter mot Islam.” Vice justitieministern sade att hon behandlas humant. “Hon är i ett rum och har allt hon behöver. Hon har sett sin advokat, och hon får mat.” Han sade vidare att myndigheterna nu arbetar på att förhindra att upprörda folkhopar attackerar henne, för den händelse hon friges. Fälls hon, kan straffet bli upp till sex månaders fängelse, 40 prygelslag, plus böter. (Al Jazeera 28/11)

  37. danpark skriver:

    Har aldrig varit en Smith och Morissey fan men nu måsste man ju överväga att bli det

  38. Fred Torssander skriver:

    Gote:s inlägg var faktiskt det hittils första som på något sätt berör konstuppfattningen konstruktivt. Och jag får be om ursäkt i fall jag drog alltför långtgående slutsater om inställningen till det terroristiska “kriget mot terrorismen”.
    Dock. Lars Vilks konstprojekt anser jag definitivt bara har kommit att avbilda just det nattståndna borgerskapets allt diskretare charm. De media och personager som sprider hans verk gömmer sig bakom de formella borgerliga demokratiska rättigheter vilka samma organ personer arbetar med att avskaffa genom ett diskret machtübername – EU-lagen.
    Och de som säger sig beundra hans provokation förstår denna enbart som ett tillhygge mot den etablerade fienden i civilisationernas krig. Dvs. egentligen nykolonialismen.
    Det blir inte till något skapande, bara ett bedrövligt – men givetvis realistiskt eller till och med reellt – porträtt av samtiden. Kortfattat kan resultatet beskrivas som “Dont mention the war!”

  39. mellis skriver:

    Torssander skrev “1958 byggde irakierna en sekulariserad stat där staten och kyrkorna var tydligt åtskilda.” Det var till att kunna bygga snabbt. 😉 Gick illa med byggprojektet (som innefattade kungamord) och byggherren, den vänstersinnade generalen Qasim (Kassem). Generalen och femtusen av hans anhängare blev avrättade bara fem år senare. Under sina få år vid makten hann man starta konflikter med bland annat kurderna och med Iran. http://en.wikipedia.org/wiki/Abdul_Karim_Qasim

  40. Humle skriver:

    ” försvarar de ockuperade nationernas befrielsekamp” Yes, vi bedriver en befrielsekamp. Befrielse från islamofascism och fjollkommunister. Sverige skall befrias från detta medeltida gissel. Vi från arbetarklassen har fått nog av frasmakare som tar sig ton och talar och gör sig breda i vårt namn. Fred Torssander, arbetarklassen undanber sig din “soledaritet”. Med vilken rätt gör du uttalande i vårt namn? Vem står bakom dig? En orakad imam?

    H

  41. mellis skriver:

    Torssander skriver “De media och personager som sprider hans verk gömmer sig bakom de formella borgerliga demokratiska rättigheter vilka samma organ personer arbetar med att avskaffa genom ett diskret machtübername – EU-lagen.” Berätta något vi inte visste.
    http://www.tusenpennor.se/Fred_Torssander/TexterFT5/Hundar.htm

  42. Fred Torssander skriver:

    Flera här ovan försöker framstå som folkliga – eller kanske man skulle kalla det “Völkisch”. Samma tendens ser jag i andra debatter där SD-are uppträder just som sådana. “Folklighet” är dock något helt annat än strävan efter en demokrati där folket är delaktiga i beslutsprocessen. Folklighet är snarast motsatsen. Att dölja sina tankar och avsikter bakom en fasad som folket kan tänkas gå på.

    För att inte vara “folklig” utan i stället analyserande.
    Lars Vilks Muhammedbild väckte – (mest på grund av den rubrik Lars Vilks skrev in, teckningen i sig är totalt harmlös) anstöt hos en del muslimer och andra motståndare till Sveiges deltagande på USA:s/Britternas sida i kriget om Mellanösterns råvaror och strategiska läge. Detta fick flera olika konsekvenser. Dels att “Al-Quaida i Irak” – vilket eventuellt är något som finns, men i så fall tillkommit efter ockupationen – låter sprida ett pressmeddelande vilket västsidans lojala media gör stor nyhet av. Så stor att det uttalade hotet, vilket säkerligen förblivit betydelselöst utan denna publicitet kunde betraktas som verkligt.
    Detta hot utnyttjas i sin tur dels av konstnären själv för att göra stor konst av saken – försörja en i konstvärden etablerad konstnär – dels av svenska militarister och fascister som vill utvidga kriget, både i Mellanöstern och inom Sverige.
    Därefter har dock det svenska exportkapitalet sagt ifrån att man vill ha tyst i klassen. Dels med tanke på eventuella köpbojkotter (Arla), dels med tanke på den lönsamma vapenexporten, vilken inte bör upmärksammas av den svenska opinionen. Don’t mention the war! Och de flesta media har med tanke på annonsintäkter och ägarintressen böjt sig för detta.
    Det som återstår för Lars Vilks och hans anhängare inom den akademiska konsten och den reaktionära politiken är att hoppas på att deras fotarbete ger avkastning genom något slags terrorism som kan tillskrivas den svenska statens fiender inom eller utom landet.
    Så låt oss för all del hoppas på att Lars Vilks och de övriga inte kan göras till martyrer. Även av humanitära skäl givetvis.

  43. uppsallah skriver:

    Til hobbit

    “Asch…. nu spammar jag sidan men försökte skriva att en filmatisering av Mohammeds liv ligger i framtiden men små små steg, många bäckar små.. ni vet….”
    _

    Mange bække små?

    I øjeblikket løber strømmen i den forkerte retning.

  44. uppsallah skriver:

    Til Anders

    “Här var det jävligt intelligent klimat, gräv er uppåt små nassar och ta det som ett vänligt tips från en vuxen människa.

    Till Lars vill jag bara säga: vakna!”
    _

    Det er dig, der snorksover. Religionskritikken er under et kolossalt pres fra religiøse fundamentalister.

  45. mellis skriver:

    Torssander, det är ju tråkigt för avgrundsvänstern att muslimerna är mindre upprörda över den “imperialistiska ockupationen” av Irak än av en liten gullig teckning i Sverige. Kan den begränsade upprördheten bero på att de amerikanska styrkorna i Irak är kvar där endast för att förhindra ett folkmord på de tidigare härskande sunnimuslimerna?

    I ett tidigare inlägg gör Torssanader gällande att den kristna religionen såsom representerad av USA är farligare än islam. Att USA är starkare än de islamska länderna tillsammans innebär dock inte att USA är farligare. Farligt blir det först när en svagare överskattar sin styrka. Som när Saddam angrepp Kuwait. Eller stängde dörren för FN:s vapeninspektörer.

  46. Fred Torssander skriver:

    Mellis försöker faktist fortfarande hävda Iraks farlighet före ockupationen. Det gör givetvis inte USAmerikanerna. De hävdar i stället att de måste fortsätta ockupationen – trots att den var omotiverad – därför att Irak nu har blivit så farligt.
    Och visst kan man säga att Irak idag är farligt för USAmerikaner. Mängder av dem dödas och lemlästas i striderna med motståndsrörelsen. Den stora faran för USA:s monopolkapital är dock i fall det irakiska folket skulle lyckas befria sig och släppa in andra länder och företag till att köpa oljekonsessioner igen. se http://tusenpennor.se/Wolf_Elz/TexterWE/Oljepol.htm

  47. mellis skriver:

    Torssander, du får väl fråga saudier, syrier, iranier, kurder och kuwaitier om de tyckte irakiska regimen var ofarlig.

  48. mellis skriver:

    Torssander satsar tydligen på att amerikanerna och deras allierade kommer att få ge upp försöken att förvandla Irak till ett civiliserat land. Men närvaron där har stabiliserande effekt också på instabila grannländer och oljan är en bonus. Förlusterna i stupade är obetydliga jämfört med trafikolyckor och krig. En jämförelse finns här.
    http://www.ronaldwinterbooks.com/blog/2006/12/battle-of-bulge-on-this-day-in-history.htm

  49. Hans skriver:

    Utrikespolitiska studentföreningen, som anordnade debatten, har en webbtidning – http://www.utpost.org. Här finns fler bilder från debatten samt ett referat. Kolla även Facebookgruppen “Utrikespolitiska studentföreningen vid Linköpings Universitet” för fler bilder.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.