Del 176: Arty, garanterat avintellektualiserat

Så kom det ett konstprogram igen på tv. Understundom har jag och många andra fått kämpa genom en del svåra stunder vid åsynen av dessa program. Men det skall sägas att det också funnits många bra inslag som gjort det värt mödan att bänka sig. När jag betraktat Arty insåg jag omedelbart att det ligger något i det gamla talesättet ”Det var bättre förr”. Om man läser dessa rader:

”Programmet visar konst i samma vida mening som konstbegreppet idag täcker en mångfald uttrycksformer. Frågan om någonting är konst eller inte har förlorat sin betydelse. Men den viktiga frågan kvarstår: vad är bra konst idag? Vi tror att verkligt bra konst påverkar oss och samhället. Den ger inte slutgiltiga svar och lösningar, men den får oss att i bästa fall ompröva det vi trodde vara självklart”

Om man jämför raderna ovan med

”Arty är konstprogrammet som på allvar menar att samtidskonsten spelar roll. Den berör och provocerar. Den får oss att gråta, skratta och kan göra oss fly förbannande. Samtidskonsten säger något unikt om vår tid och besitter en makt som gör det angeläget att prata om den.
Det blir sköna samtal och vilda diskussioner tillsammans med…”

Ja, då ser man att det skett en förändring sedan tv:s tidigare program Format lanserades jämfört med den nyöppnade syltburken Arty. Format var något segt och lyckades aldrig framstå som ett ”program”. Alltid i gråstämning men i varje fall anständigt och informativt. Pontus Kyander garanterade att det fanns en nivå. Nykomlingen Arty har fallit i den välkända fällan ”nu gör vi oss glada och folkliga, konst behöver inte alls vara svårt, det är bara att ta till sig, alla kan vara med och tycka om allting.” Inte ens redigeringen kunde dölja hur misslyckat det var att dra iväg med Sophie Calle till servicehuset Väduren. Man kunde lika gärna ha satt upp några ekvationer av Albert Einstein. Det verkar som om syndromet den-bildade-medelklassen-skall-förklara-för-folket i Arty har fått ett elakartat utbrott. Dessutom tycks programledarna tro att deras åsikter i frampressade diskussioner skulle vara värda att lyssna på. Mest tycks det stanna vid Gladporr.

Ett inslag, dock även det befriat från någon som helst intellektuell nivå, var sevärt. Jacob Dahlgrens förhållande till sina linjer. Det inslaget gick trots allt på styrfart eftersom man slapp höra några åsikter från redaktionen. Men, ack, inte ens det kunde man låta vara ifred. Knappt var den filmsnutten över förrän studion fylldes av förnumstiga kommentarer. Skall jag behöva påminna de skyldiga?: Tyck mindre, gör mer och begränsa de folkbildande ambitionerna. Folket ser ändå inte på Arty. Konstvärlden gör det, eller i varje fall, gjorde.

harvey myra 95.jpg
I sin iver att visa hur intressant en konstprovokation är kastade man in (givetvis in medias res, ingen bakgrund om Saatchi och Sensations) Marcus Harveys barnamörderskan Myra(1995). Nu ville man påstå att folk blev provocerade när de såg att målningen är uppbyggd av barnhänder. De som blev verkligt upprörda var emellertid de anhöriga till offren. Men nyanser är ingenting för Arty. Hur var det nu Kellgren skrev? Jo, så här var det: Ju simplare, ju enklare.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Samtidskonst. Bokmärk permalänken.

11 svar på Del 176: Arty, garanterat avintellektualiserat

  1. klas eriksson skriver:

    Håller fullständgt med! Satt och tänkte i samma banor under programmet, och svettades av pinsamheten från programledarnas “sanningssökande”, det var ju så himla resisserat! Som om alla ville visa att de hade sanningen om vad “konst” var, allt från gamla gubbar som hade haft det svårt i sin barndom till kvinnan som berättade om sin fantatiska röda mössa som “på nåt sätt värmer hela lägenheten”. Dahlgrens inslag var dock intressant, men annars var det “trycka ner i halsen” mentalitet på diskussionerna. Blev väldigt subjektivt och ointressant. Ganska hög komik dock när han berättade om Sophie Calle med hjälp av en diabildsprojektor, och framställde henne som ett “geni”…

  2. David 27 Malmö skriver:

    Äntligen fick man bli lite provocerad av folk ifrån konstvärlden. Vilka extremt störiga programledare!. Jag vet det lätt blir tjatigt att prata om Politisk korrekthet men Arty tog nog priset av allt jag sett på Tv. Varenda Jäkel skulle man pressa in på en halvtimme. Det var väl bara Samerna som inte fick sin röst hörd denna gång. Jättefint å Humanistiskt såklart men blev det inte lite too much? Tyckte att det låg något obehagligt fri-religiöst över hela programmet. Usch, man borde inte bli så upprörd över sån skit…

  3. Nej, Arty är inget konstprogram om svensk television kan vara stolt över. Håller helt med om att det var många gånger pinsamt “klämkäckt”. Som tittare kände jag att de verkade se mig som ett barn som skulle lära mig nya saker. Mina associationer gick till barnprogrammet Björnes magasin.

    Det hade varit intressant att höra vad en tittare som inte ofta kommer i kontakt med konst tyckte. Fast om de skulle tycka om det skulle det nog göra mig betryckt.

    Håller med dig Lars om att ibland är inte det gamla fel. Tänker själv på när jag ibland har små kvällaktiviteter om konstverk tillsammans med kollegor. Igenting märkvärdigt och oerhört traditionellt. (Använder till och med oftast en gammal diaprojektor!)

    Efteråt kommer de ofta och säger att de själva tycker det var intressant att höra om tendenser och konstnärers tankar, vad som kunde provokera förr, men ses som oskyldigt idag. Koppla till konst av idag.
    Det sätter igång den egna tankeverksamheten och konstverken blir intressanta.
    Vad är det för fel i det?

  4. Tja, egentligen vill man ju inte hänga på klagolåtar… Men först missade jag det (arty) och var besviken, sen råkade jag läsa detta och tänkte: Fan också! Verkligen synd att jag missade det! Och sen tänkte jag “så illa kan det väl ändå inte vara…” Så jag kollade på nätet och SVT kör det ju i cyber-repris så jag tryckte igång Mediaspelaren (behöver man tv-licens för det nu?). Jag började i princip skruva på mig omgående… Det här var ju verkligen inget höjdarkoncept…. Men sen slog det mig, detta är kanske “genialt”. Det är ju precis som om det vore ett konstprogram med (som dom tror själv) intelligenta och briljanta programledare. Visserligen hade deras agerande en släng av “Snillen spekulerar” över sig, men det är säkert meningen och precis så det kan vara när det är som värst. Jag förstod att detta är jävulsk satir. Det är så på pricken fångat och återgivet med unga media-hungriga och uppmärksamhetstörstande (och nån gammal för den politiska korrekthetens skull) som orerar utan en tanke på att lyssna på den dom pratar med eller den som till äventyrs lyssnar på dom. Verkligen vasst och styggt. Som en såpopera om konsten. Precis som om det vore på riktigt när det är riktigt pinsamt. Det här är ju samtidskonst i ett nötskal, som framkallar oväntade känslor hos betraktaren som kanske annars inte vore. Det är bara fullständigt oväntat att ett sådant konstverk (som arty naturligtvis är) sänds som ett tv-program i SVT. Fantastiska skådespelarinsatser av alla “programledarna”. Verkligen lysande. Kanske håller SVT på att skärpa sig, just som man trodde att dom inte hade en aning längre om vad dom sysslade med. Två citat ur programmet fastnade direkt: “Vad kul att JAG kunde komma hit” och “Det här är visuellt skräp” (båda från kafferepet på servicehemmet). Det var lite självinsikt det där, tänkte jag och försökte mysa ner mig i kontorsstolen vid datorn.

  5. Rasmus West skriver:

    Jag måste nog gå lite på hoppministerns linje.. Det är långtifrån bra som ett seriöst program om konst – men det är jävligt komiskt! Det är kanske det nya Killing-gänget som är bakom?

  6. Lena Magnusson skriver:

    Såg arty program två igår. Det var initierat innehåll (Laurie Simmons & Thomas Broomé! ) och äntligen en ambition att föra ut konsten till en bredare publik än vernissagefolket!
    Sköna konstbetraktare som fick mig att fundera på vad jag själv tycker om ditt eller datt istället för en låtsas-objektiv programledare eller en sk. expert. Jag kommer absolut att fortsätta kolla på programmet!

    /Lena

  7. Lars skriver:

    Jadu Lena, det är väl att Arty har några anhängare. Men det är svårt för utomstående att förstå vad du menar med “sköna konstbetraktare”, skall det vara den pratglada och varandra-i-talet-fallande redaktionen? Det bör finnas en objektiv programledare som talar om vad som gäller. Det finns som bekant sådant som gäller i konsten. Om de sakerna får man inte veta något i Arty. Här kör man med pyttipanna.

  8. Lena Magnusson skriver:

    Vem är programleadaren som kan berätta vad som gäller i konsten? Det är klart att viss konst är det som gäller i den lilla och ganska kommersiella konstvärden, men jag tror att det finns en massa konstbetraktare som gärna vill bilda sin egen uppfattning om vad som “gäller”.

    Men det är ju ändå intressant att få veta av dig vad som gäller…

  9. Lars skriver:

    Lena, tänk nu efter. Om konstbetraktarna skall bilda sig egna uppfattningar genom Arty kommer det ju att styras av vad Arty väljer. Och vad och varför väljer Arty? Vad de själva tycker om, eller är de också ute efter vad som gäller? I denna oklarhet ligger en av bristerna. Man gör lite av varje och menar ingenting särskilt annat än att konsten är bra för folket och att Arty skall förklara den för dem.

  10. Lena Magnusson skriver:

    fast kultur i tv är ju alltid ett urval precis som kultur på utställning eller liknande. Någonstans måste man väl börja.

  11. Lars skriver:

    Lena, när det görs urval till utställningar redovisas urvalsmetoderna och orsaken. När man t ex gör Africa Remix har man ett antal rimliga skäl. I Tv-programmet dras allt man får för sig fram utan något djupare sammanhang. Den som inte vet särskilt mycket blir ännu mer förvirrad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.